tisdag 16 juni 2015

Blommorna sköter sig i alla fall!

Jag har dammat av kameran... äntligen!!


Lite "ogräs" finns det ju bland blommorna!  Hilda blir lurad av zoomen på kameran och tittar inte bort! Tänk så det kan gå!


Även "ogräset" Märta  blir dragen vid nästan av zoomkameran! Så om jag vill ha bilder på dem så duger inte mobilen. De är allt bra sköna våra tokiga hundar!


Den här härliga pionbuketten fick jag till mors dag! Pionerna jag har skulle jag inte kunna klippa av när de väl blommar och det skulle inte bli så många heller förstås!


De var knoppiga när jag fick dem och de slog ut en efter en och de stod lika fina över en vecka!


Våra Rododendron blommar överdådigt i år och måste så klart förevigas även detta år!





En luden vallmoknopp tillsammans med Gulkrage är inte heller fel. De blommar också nu  även om allt är sent i år.  Vallmon har också slagit ut... men jag tyckte om den här varianten skapad av naturen. Värmen vill liksom inte infinna sig här hos oss!


Irisen vid garageväggen visar  sina vackra blommor. Jag delade dem förra året så de är inte så stora i år... men de växer snart på sig igen!


Även kaprifolen fick känna av sekatören förra året så den är inte så stor den heller... men blommar lydigt!


Var ifrån den  här skönheten kommer vet jag inte men den växer bredvid kungsängsliljorna i rabatten och där får den stanna så länge den vill! Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Den liknar vitsippor ... men är större... kanske nån vet?

Det har blivit sent med trädgårdsarbetet i år då det varit och fortfarande är så nedrigt kallt! Nån enstaka dag är det varmt ...men blåser alldeles rysligt!!

Vi får allt hoppas att det blir bättre snart... sommaren går ju såå fort!

Ha det gott
Kram
Bibbi

söndag 14 juni 2015

Tiden går...

 och inget händer här!!

En liten uppdatering kommer dock nu!


För ett par dagar sen dundrade det väldigt i fönstret på förstukvisten. Jag kollar alltid om det är en fågel som råkat illa ut när jag hör en smäll i nåt fönster. Där låg vår fina lilla hackspett som kommer flera gånger m dagen för att hacka på talgbollarna. Den var alldeles borta och kunde inte hålla sig uppe eller gripa med klorna så jag höll den i mina händer och satt länge på bron och undrade hur det skulle gå med den.Jag tänkte på om den har ungar i boet som behöver båda sina föräldrar! Så försökte jag sätta den på en gren i trädet men det gick inte. Den snurrade bara runt och blev hängande upp och ner och tappade taget.

Efter en halv timme reste den sig upp och tittade yrvaket på mig och ruskade på huvudet... jag kände hur den grep tag runt mitt finger (aj aj vilka klor den har) och jag gick emot trädet igen för att sätta den på grenen och då skrek den till och flög iväg. Kanske får jag vara glad över att den inte satte näbben i mig :D

Sen väntade jag oroligt på att den skulle komma tillbaka och dagen efter kom den skrikande och landade på talgbollarna igen och en liten stund senare kom den andra också för att hämta mat. det går att skilja dem på att den ena har längre stjärtfjädrar.

Tänk att man kan bli såå glad över att ha hjälpt en fågel att komma upp i luften igen!!