onsdag 17 september 2014

Höstfärger


Hur kunde det gå så här fort?? Sommaren försvann i ett nafs och så var hösten här med sina mustiga härliga färger! Det är ju fortfarande varmt och skönt på dagarna... men naturen låter sig inte luras at tro på att det fortfarande är sommar!

 
Om vi ser oss omkring så står sanningen klar... hösten är här!


Jag gillar den här tiden med klar sikt och hög luft även om jag inte vill ha kylan som ju kommer vare sig vi vill eller inte! Färgerna börjar ju bli bedövande fina. Jag önskar att det får vara så här ännu en tid... men SMHI lovar ju kallare väder redan till veckan som kommer.


Havet är blått, vågorna vita och himlen blyertsgrå med dimmolnen som inte riktigt vill ge med sig.


Jag letar efter svanar... men jag misstänker arr jag missat dem i år. Det fanns 4 där borta bakom udden  och inte 80 -100 som det kan vara på hösten innan de ger sig av. Med lite tur har de inte samlats än... men jag kan hoppas för mycket.


Jag gick till vår vanliga plats för att ta en bild på den idag igenvuxna dammen. Det är en sorglig syn att se den i det skicket.

 
Medan jag krånglade med mobilen passade Hilda på att hoppa ner för en stenavsats för att bada lite. Sen kunde hon inte komma upp den lilla löpkråkan. Matte är ju inte nån stenget längre så det blev lite trixande innan hon var uppe hos Märta och mig igen. Det var allt tur arr hon hade kopplet på sig så jag kunde hålla emot lite med det . Hon såg lite olycklig ut när hon upptäckte att hon inte kunde hoppa upp. Det var då rakt ingen fara för det fanns andra ställen där hon kunnat ta sig upp om jag bara släppt henne... men hon löper ju och då litar jag inte riktigt på vad hon kan hitta på!




Den smala skogsstigen börjar bli guldbeströdd av björklöven som nu regnar ner! De är lite oroliga både Hilda och Märta då det är dags för jägarna att "skjuta upp" sig inför älgjakten. Även om det skjuts långt borta så reagerar de på skotten och skulle dra iväg om jag inte hade dem kopplade! Det är inte roligt att de är så ljudkänsliga. Det låter rätt mycket ifrån järnvägsbygget i vårt område så  det går inte att släppa dem lösa i på våra promenader längre.

I morgon åker hussen iväg till Uppsala för inskrivning inför operationen om ca två veckor. Så nu håller vi tummarna för att det inte ska komma nåt emellan så det blir gjort. Sen kan vi förhoppningsvis se lite framåt igen här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Ha det gott och njut av hösten.
Kram
Bibbi

måndag 15 september 2014

Ett "bulligt" brev i lådan...

... är spännande att få!!
 

Innehållet var  bara sååå otroligt vackert, mjukt och skönt! Tänk att ha en  sån nätvän som sitter och stickar en sån underbar sjal till mig... det värmer nästan mer än sjalen kommer att göra i vinter när det blir ruggigt och kallt! Jag är en frusen själ och brukar linda in mig bra för att inte frysa! Åh... så snyggt och varmt det blir med den sjalen! Den passar till allt!
Tack snälla Maja för din värmande gåva! Jag ska vårda den ömt och använda den mycket! Gissa om jag kommer att sända varma tankar till dig!

tisdag 9 september 2014

Solrosor växer väldigt bra i asfalt...

...så varför odla dem i fin matjord??

 
Hur tänkte jag här?? Näedå jag tänkte inte alls... det är fågeltänk!!

 
När jag rensade utefter garageväggen stod det klart för mig att den här livskraftiga solrosen växer  rakt upp ur asfalten på gången innanför grinden!! Det är inte bara maskrosor som klarar den bedriften!! Den fick så klart stå kvar.... när den kämpat så. Det finns en till lite bakom... men den har fuskat och växer bland kullerstenarna.

 
Kaprifolen är nu nerklippt i väntan på sin spaljé som jag ska sätta upp. Jag har målat distansribbor som jag ska sätta upp på väggen först.

 
Det här är en liten pytteliten vildvallmo som nån fågel släppt frö till i min rabatt. den mäter bara två cm i diameter men är inte mindre fin för det!

 
Här ligger Hilda sin vana trogen två steg ifrån mig medan jag rensar mitt evinnerliga ogräs!
Hon har skaffat sig en egen tillåtelse att ligga i rabatten tror jag! Hon har minsann inte frågat mig... den lilla kråkan!
 
Här är det fortfarande stiltje i syrummet... allt som måste göras ute tar all min tid än så länge! Men jag börjar faktiskt längta efter att få vara inne och sy utan att behöva känna dåligt samvete över allt jobb jag inte hunnit eller orkat med!
 
Den efterlängtade operationen kan komma att bli av i slutet at månaden om vi har tur annars under oktober månad. Jag tycker nog att vi väntat länge nog nu. Det har ju gått såå många månader av värk och elände!! 
 
Ha det gott och ta vara på de sista sommardagarna!