Som en vattenfylld ballong studsar jag mig tillbaka igen…
Det är en del av er som undrat vad som hänt och nu ska jag försöka berätta lite om det. Det började med att jag drabbades av UVI för andra gången på kort tid och jag fick antibiotika som vanligt... men en ny sort. Den hjälpte till en början, men snart var jag tillbaka på vårdcentralen igen men fick nöja mig med att vänta på "efterverkan" på den tidigare medicinen... men det gick så klart inte.
Nu följde två nätter med svår frossa som slutade med att jag låg avsvimmad på badrumsgolvet utan att kunna ta mig upp när jag vaknade. Jag väger inte mycket... men det var omöjligt att komma upp. Efter att ha ropat på hjälp kom KM yrvaket undrande över vad som hänt! Med hans hjälp kom jag in i sängen igen... där jag frossade mig varm igen.
Det tredje besöket var ju inte direkt oväntat och det resulterade i en ny antibiotika... Furadantin... som jag tyckte mig känna igen från förr! Nu skulle det väl bli bättre!
Jag dristade mig till att be om en omprövning av förskrivningen av blodtryckssänkande medicin som jag slentrianmässigt fått utskriven under lång tid. Jag trodde att jag skulle må bättre utan den då trycket låg väl lågt. Men oj... det var som att trampa i ett jordgetingbo det minsann! Anledningen till att mitt tryck ligger lågt och fint är just den sänkande medicinen... PUNKT! Utan att ens tagit ett tryck med tanke på hur jag mådde! Jag orkade inte bråka utan tänkte att jag återkommer i frågan!
Så
började jag med den nya dosen med två tabletter den första dagen och under
natten kräktes jag kaskader över toastolen och våndades genom natten… lika nästa natt…
men jag fortsatte ta dem ytterligare en dag. Så kom söndagen och jag var såå
dålig och fick en oerhörd frossa under kvällen och kräkningarna blev ännu
värre. Ännu en gång låg jag hjälplös på golvet i badrummet… denna gång utan att
ens orka lyfta en arm eller ens huvudet. KM släpade in mig till sängen… igen…
och vi enades om att det här nog var nåt värre än bara UVI och jag behövde
hjälp. Efter lite överläggning tog vi beslutet att invänta morgonen för att
inte oroa hundarna för mycket. Minnet har nu sagt mig att jag inte tål den
medicinen och det var därför jag kände igen namnet på den!!
Efter
lite krångel fick jag en transport till sjukhuset då jag nu var såå dålig att
jag inte ens kunde sitta upp. Väl där blev jag omhändertagen på bästa sätt och
man gjorde en första undersökning med EKG och blodtryckskontroll… där blev det
förvirring byte att blodtrycksmätare och flera som kollade… trycket var 81/ 41 hur
de än kollade!!
Dropp sattes omgående då uttorkningen måste hävas och trycket
mättes varje kvart. Det växlade mellan 78/ 40 och 81/41 under flera timmar. Sen
började det så sakta stiga och under kvällen segade det sig upp emot 95/ 50…
droppet rullade på med påse efter påse. Jag fick behålla lite flytande föda och
sov mest hela tiden, fullständigt utmattad.
Efter
tre dagars vila med provtagningar och 8
påsar vätska kunde jag åter stå på mina egna ben och kunde åka hem igen… eller
studsa… kanske man kan säga!
…
men först efter ett akut besök på ögonavdelningen då det hade sagt ”plopp” i
höger öga med svår värk och en blödning. Hornhinnan hade en skada och en
påbörjad infektion son följd av att en ögonfrans växt inåt och skaft hål!! Mer antibiotika
och droppar till den som redan var slagen till slant!
Men
gott folk… nu är jag på benen igen... om än lite försiktigt! Jag slår inte
klackarna i taket direkt och julen får komma till oss utan några som helst
åthävor!
Ytterligare
ett horn i sidan på vår kära Vårdcentral har jag dock! Jag väntar ivrigt på att
det ska komma en kallelse till blodtryckskontroll när helgerna är över! Gissa
om det finns nån förskrivning på blodtryckssänkande tabletter på min numer
kortare lista??!!
Nu
ska jag lägga mig och vila lite för att kanske orka titta lite på TV i kväll!
Kram
Bibbi
