Nog fick vi vinter till sist...

... men nu vill vi inte ha mer snö... 35 cm på mindre än en vecka räcker !!

Ett täcke till en liten flicka som föddes i slutet på november. Det blir gott att ha i barnsängen när det blir dags för den eller när hon ska börja ligga på golvet och kravla.

Tänk att vi fick snö till slut. Här har det inte kommit ner såå mycket ... det kom ännu mer i går och i natt!

N är solen skiner blir allt så väldigt vackert!

Inte en vindpust har det kommit sen snön kom så den ligger kvar på grenarna!

De gamla äppelträden står iklädda sin vinterskrud på ödetomten.

Är det det här som är snöbär... kanske??

Ha det gott i vinterkylan!

Kram 

Bibi

En härligt fin dag...

... med sol, ett par grader kallt och den lättaste snö!

 

 

När man är två kan man hålla vakt både framåt och bakåt när man hör nåt konstigt ljud! Det är ju bra.

 

 

Vi tog oss en skön tur till skogen i det fina vädret igår och det var ju bra det för idag har vi knappt sett solen. Jag hade inte kameran med mig så det fick bli telefonbilder och det går ju det med... i nödfall! Men vovvarna var inte på nåt vidare poseringshumör, så det gjorde inte så mycket att kameran stod där hemma på hyllan!

Den bara huden på Märtas opererade mage lyser skär och grann utan skyddande päls.

 

 

Du matte... du vet ju att jag inte gillar det där med fotografering nåt vidare... men passa på nu då medan jag sitter här en liten stund!!

Det är åter dags för trimning och då börjar jakten på nån som verkligen vet hur man gör. Jag har bestämt mig för att ingen okunnig ska på ge sig på pälsarna fler gånger... så jag hoppas att vi finner nån inom lagom avstånd! Annars blir det till att åka de 50 milen tur och retur till Kennel Hedenhös och Märtas kennelmatte Carina!! Då vet jag ju att det blir riktigt gjort!

Symaskinen har jobbat en liten stund idag men inget är färdigt än så det blir ingen bild på det. Det är roligt att vara igång med syendet igen. Jag saknar det när lusten inte finns... men kommer inte igång trots det! Så nu får jag passa på medan det håller i sig och sy av hjärtans lust.

Om vi njuter av de fina dagarna... så orkar vi med de sämre också!
Kram på er
Bibbi

Jag jobbar i det lilla...

... annars blir det nog ingenting alls!

Ett litet fodral till KM:s lilla läsplatta är nog ett lagom stort projekt för mig just nu... tror jag!

Idag är det full vinter igen... den smutsiga senvintersnön är åter täckt att vit snö och det blåser kallt! Termometern visar - 4 grader... men det känns mycket kallare. Hundarna trampar igenom skaren och de gillar inte det riktigt. De ser ut som Bambi på hal is.  Så de trampar försiktigt omkring när de kommer ut på otrampad mark. Det syns tydligt hur de försöker spärra ut tårna för att få större trampyta! Vi längtar verkligen efter solen och riktig dagsmeja som sätter ordentlig fart på snösmältningen så snön hinner försvinna innan midsommar!

Jag och hundarna är ensamma idag då hussen åkt till Uppsala på ett besök och man blir borta hela dagen... då man... som vi... bor i utkanten av länet. Att ta bilen till Akademiska är detsamma som att missa sitt besök... så det är därför sjukbussen som gäller för oss.

Vår lilla kråka, Hilda, har återigen talat om att jag är hennes lilla valp och att jag ska lyda när hon säger till att det är dags för mig att komma till henne och dia! Det betyder att jag ska klia henne på magen en liten stund... sen är det lugnt i tre - fyra timmar innan hon säger till igen. Hon slickar mig tillgivet på handen medan jag kliar henne lite... tok fia... kan hon inte se att jag är alldeles för stor för att vara hennes lilla valp?? Men det är väl så att instinkten är starkare än förnuftet!

Här börjar det allt mindre likna en vårdcentral... såromläggningarna är inte så täta längre och såret verkar läka bra inifrån. Det kommer inte så mycket vätska längre och det är jätteskönt att slippa ora sig för det! Den nya operationen närmar sig med stormsteg och halva tiden har nu gått. Men jag hoppas att man tar det säkra före det osäkra nästa gång och skickar med antibiotika inför hemresan!!

Men på det hela taget är det ändå lite lugnare här i det gula huset och vi ser framåt igen! Jag tycker nog att det är dags att vi får njuta lite solsken nu!

Var försiktiga med isen som ligger där och lurar under snön!!
Kram
Bibbi 

Första advent

 Vintern är här... advent är här! Vart tog hösten vägen... nyss var det ju gröna gräsmattor! Nu ligger 3 - 4 dm snö därute och det snöar fortfarande!

I morgon tänder vi det första adventsljuset och sen ... ja... sen är det jul så fort som tiden går! Allt som alla behöver göra inför julen blir det bråttom med. Alla måsten som bara finns där... var kommer de ifrån?

Jag kommer helt osökt att tänka på min mamma som på julafton var min hålögda, halvdöda mamma som nästan somnade innan maten var uppäten. Så skulle jag aldrig ha det...  näe då! Men nog fastnade jag i den fällan under många år när barnen var små. Allt skulle vara perfekt,rent och tvättat. Golven blanka, julbaket klart och julmaten så klart. Men jag då? Jo... jag kände mig precis som min egen mamma gjort när julaftonsmorgonen kom! Men det var då det! Jag har tagit mitt förnuft till fånga och gör det jag vill och hinner.

Det blir jul även i år... fast jag inte kan klättra efter väggarna eller tvätta fönster och byta gardiner överallt. Räcker inte brödet ända till jul finns det ställen där man inte gör annat än bakar bröd och där kan jag köpa det vi behöver... samma ska gäller för maten. Så hav tröst ni oroliga, utarbetade kvinnor... det blir jul oavsett hur vi gör!! Så varför inte invänta den, istället för att jaga mot den och slåss mot tidsbristen?

Nån undrar kanske hur jag mår idag? Jo... jag har fortfarande min boxhandske på vänstra handen, som ju är min "högra hand". Den läker nog som den ska och jag åker till Uppsala på fredag för att ta bort stygnen och få den gipsskena jag måste ha ett tag. Så jag kan inte dra igång nån storstädning ens om jag skulle vilja det!

Det har så klart varit lite kämpigt... för hur man än förbereder sig kan man aldrig ana hur det är att vara utan sin viktigaste hand. Vad jag än gör så saknar jag den... men så klart överlever jag... den finns ju kvar och är snart frisk igen. Jag längtar så klart efter att ta en härligt fri dusch, då jag slipper att stå där med ena handen i luften och försöka tvätta mig med den andra och klä mig utan problem... fixa håret och allt det där man gör utan att tänka på det.

För mig finns det ju ett slut på eländet, men jag kan tänka på alla som verkligen är handikappade på nåt sätt och inte ser nåt slut på sina problem! Jag blir allt lite tacksam och ödmjuk inför vetskapen om hur det kan vara!! Det tänker jag på nu när natten hastigt närmar sig första advent året 2012!

Här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland som ligger inbäddat i den vitaste snö önskar jag er en fin första advent.

Kram
Bibbi