Nåt har jag gjort!

 

 

 

Oändligt glad är jag över att ha lyckats färdigställa min del av Tula Pinkprojektet! Det tog lite mer tid än jag tänkt, men jag är ändå nöjd! Överkastet mäter 265x265cm och finns i boken vi sydde efter och heter City Planner. Min dotter Mita är väldigt glad över att ha det på sin säng

 

De nedre bilderna visar lite hur det ser ut i mitt rum när jag kviltar... det är fullt!! Jag sydde täcket i tre delar och kviltade delarna eftersom jag sydde dem. Det gjorde arbetet mycket lättare än om jag skulle ha sytt hela täcket och kviltat sen! Det var verkligen roligt att sy ihop alla dessa 100 block!

 

 

Etikett på baksidan måste det ju vara 

  

Hon har verkligen fått vänta... då jag i början av mitt kviltarliv för 20 år sen sydde överkast till pojkarna och några till. Men sen fick jag så ont i mina händer att jag inte kunde sy såna stora projekt längre och jag trodde att jag aldrig skulle kunna det mer. Så det blev inte några till flickorna då... nu är det bara ett till som ska sys... till min äldsta dotter! Men det får bli lite längre fram när jag mår lite bättre!

 

Jag har varit på besök hos vår husläkare och fått svar på min prover. De är alldeles perfekta... inget att klaga på där och det var ju skönt! Men jag mår fortfarande skrutt och ser inte mycket ljus i tillvaron. Gör roliga saker för din egen skull sa... min doktor. Åk iväg på syveckor!! Bara så där enkelt kan det vara i en doktors ögon! Jag är ändå lite glad över att allt ser bra ut och jag ska nog kunna klättra uppåt igen bara det får gå lite tid!

 

Advent är ju här och det är som allra mörkast och snön lyser med sin frånvaro här... men nu är ju stakarna framme i fönstren och slingorna i träden för att lysa upp lite så det blir nog lite ljusare i alla fall!

 

Ha det gott alla som tittar in och ha en finfin advent!

 

Kram

Bibbi 







Det är mörkt i min grop...

... väldigt mörkt!

Ett litet ljus i mörkret var ett doftande kuvert som låg i brevlådan en dag för ett tag sen. Tre underbart härliga tvålar däri. Det fick mig att skönja lite ljus en stund. Anne-Marlen som skickat dem till mig! Jag orkade vara lite glad en stund. Tack snälla Anne-Marlen! Jag är också väldigt glad över alla mail som kommit under den här tiden... men har inte orkat svara på dem! Tack för dem! Datorn har stått oöppnad för det mesta.

Vad är det då som orsakat mitt mörker? Om jag bara kunde svara på den frågan vore jag glad... men jag kan spekulera lite. När KM fick sin operation efter tio månader av elände i början på oktober trodde jag att allt skulle bli bättre... men det blev inte så. Om det var då jag började släppa efter lite vet jag inte... men det blev väldigt jobbigt. Sen dess har jag vandrar omkring i limbo. Krafterna bara rann bort medan jag gjorde det sista ute inför vintern. Det är ett stor företag att gå ut med hundarna... varje litet motlut efter vägen är som ett oöverstigligt berg. Jag är så otroligt trött! Allt är jobbigt och sömnen är som bortblåst hur trött jag än är blir det bara några timmars sömn på natten. Nu har KM åndå blivit så bra att han kan avlasta mig lite när det gäller dessa promenader och det är skönt.

Jag har pratat med husläkaren och bett om en tid för undersökning och jag fick en tid den tjugoåttonde nov. Prover togs igår så jag hoppas att läkaren hör av sig om de skulle vara väldigt tokiga.

Att jag äntligen orkar göra en liten uppdatering är väl ett tecken på att det börjar bli bättre... hoppas jag! symaskinerna står tålmodigt och väntar på att jag ska vakna till... men lusten finns bara inte.

Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland nu i november månad 2014. Jag ger inte upp utan studsar nog snart upp igen som en leksaksdocka med en blyklump i botten.

Ha det gott  och sköt om er.
Kram
Bibbi