En lång dag i stan...

... fick vi. Den gick i väntans tecken! Men efter dryga fyra timmar kunde vi hämta dem.

Men det blev lite bättre resultat den här gången!! Vi har hittat en tjej som kan trimma våra hundar! Fast Hilda får klippas även i fortsättningen... men det gör ju inget bara hon ser fin ut!
Märta gillar inte att sitta uppe på trimbordet när det är så högt ställt... men en liten stund går det väl tycker hon.  Hennes skära mage lyser fortfarande utan hår!

Det känns skönt att vi hittat nån som vi känner gör sitt bästa för att hundarna ska se bra ut och ha ordning på pälsarna! De fick beröm för att de är så lugna och tålmodiga och det är ju roligt att få höra att de sköter sig .

Hilda öron är ju av den lättare klassen... inget för utställning precis... men vi gillar henne vi och det är ju det viktigaste!! Vi kämpade verkligen med alla tänkbara medel för att öronen skulle ligga fint när hon var valp, men det ville sig inte och då fick det vara som det blev!

Att ligga på mattes kvilt är ju inte helt fel tycker hon och borrar ner sig skönt!

Sittande på den mörka mattan i hallen syns hon ju inte så bra förstås!

Dagarna går och det blir inte mycket sytt... men rätt som det är så sitter jag vid maskinen en stund så det blir nog en kvilt vad det lider! I morgon (söndag) ska jag på träff med kviltgruppen och då kan det kanske bli lite gjort. Så nu ska jag avsluta dagen med att plocka ihop allt jag behöver ha med mig i morgon!

Ha en fin söndag för det tänker jag ha!!
Kram på er
Bibbi

En härligt fin dag...

... med sol, ett par grader kallt och den lättaste snö!

 

 

När man är två kan man hålla vakt både framåt och bakåt när man hör nåt konstigt ljud! Det är ju bra.

 

 

Vi tog oss en skön tur till skogen i det fina vädret igår och det var ju bra det för idag har vi knappt sett solen. Jag hade inte kameran med mig så det fick bli telefonbilder och det går ju det med... i nödfall! Men vovvarna var inte på nåt vidare poseringshumör, så det gjorde inte så mycket att kameran stod där hemma på hyllan!

Den bara huden på Märtas opererade mage lyser skär och grann utan skyddande päls.

 

 

Du matte... du vet ju att jag inte gillar det där med fotografering nåt vidare... men passa på nu då medan jag sitter här en liten stund!!

Det är åter dags för trimning och då börjar jakten på nån som verkligen vet hur man gör. Jag har bestämt mig för att ingen okunnig ska på ge sig på pälsarna fler gånger... så jag hoppas att vi finner nån inom lagom avstånd! Annars blir det till att åka de 50 milen tur och retur till Kennel Hedenhös och Märtas kennelmatte Carina!! Då vet jag ju att det blir riktigt gjort!

Symaskinen har jobbat en liten stund idag men inget är färdigt än så det blir ingen bild på det. Det är roligt att vara igång med syendet igen. Jag saknar det när lusten inte finns... men kommer inte igång trots det! Så nu får jag passa på medan det håller i sig och sy av hjärtans lust.

Om vi njuter av de fina dagarna... så orkar vi med de sämre också!
Kram på er
Bibbi

Datatrassel hela veckan...

... men det brukar ju fixa sig om man bara har tid att vänta lite... eller lääänge!!

Men nåt har ju hänt under tiden av kontaktlöshet! Jag har varit på våra "Sydagar i Gårdskär" och sytt för allt jag var värd. Nu har jag funderingar på hur jag ska sy ihop mina "Scrappiga stjärnor" som Maja fixat mönstret till. Två olika väljer jag emellan. Mina block blir lite större än Majas... då jag använt remsor som är 2½ inches. Jag behöver sy lite mer block innan jag kan börja montera... måste bara bestämma mig, så jag vet vilka block jag ska sy fler av. De är roliga att sy så klart!!

 

Jag har i alla fall lyckats minska lite på mitt tyglager och det känns ju skönt att det blir plats för lite nya tyger!! Roligt är det ju också att se hur nåt växer fram av dessa lappar som jag sett mig trött på!

Sydagarna är roliga att vara med på. Vi hade lite otur med vädret och det var inte roligt att köra den gamla smala vägen i snöyra, men vi kom alla hem ordentligt. Jag är ju lite otränad så jag blev förstås väldigt trött efter de dagarna och det har inte varit nåt stort problem att det krånglat med datorn och nätet.

Sånt händer i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland så här i mitten på januari 2014!
Ha det gott och gör en snöängel  (ni som fått nån snö)!
Kram
Bibbi

Scrappiga stjärnor

Så klart att det är Majas idé! Hon har dragit igång årets första bus.

 

Det ska bli nåt med stjärnor varje månad... man syr vad man vill och bara det finns minst en stjärna med och det är ok att använda vilka tyger man vill. Gå in på Majas sida och läs mer om vad som gäller om du vill vara med!

Mitt första bidrag är också Majas idé från tidigare förra året då hon fick mig att köpa boken Modern Blocks av Susanne Woods... för att därifrån sy dessa stjärnor. Jag sydde några... men sen blev det inget av dem och nu kommer de väl till pass. Jag vet ännu inte vad det ska bli av dem... men det spelar ju mindre roll det!

Så då fick jag en spark i baken igen... så jag kommer igång med symaskinen igen. Det blir roligt det här och nu får jag fundera över fortsättningen. Det passar ju bra för på torsdag börjar vår långa "Sydagar i Gårdskär" och då har jag tänkt att jag ska vara med och ha trevligt med alla som kommer dit! Jag får väl plåstra om tummen lite så kan det nog gå bra.

Nu... lite senare på kvällen kom jag på att jag skulle försöka länka till Eva J:s  "Visa och berätta" som ju är öppet på måndagar!! Jo... jag gör ett försök så får vi se hur det går!!


Det var lite skoj ifrån det gula huset igen då!
Kram på er
Bibbi

Mandolinen och jag...

... spelar inte så bra ihop!!

Idag var det dags för den näst sista middagen för den här jul- och nyårshelgen! Jag var igång tidigt och maten skulle vara färdig klockan 14.00 hade vi bestämt. Vi väntade tio gäster och maten var på gång när hussen tog Märta och Hilda med sig för lunchpromenaden... jag skulle slanta morötter  att lägga i stekfaten som skulle in i ugnen. Tidigare i höst köpte vi en mandolin som skulle göra vissa moment i matlagningen mycket lättare... som att just slanta morötter!!

Så den kom fram och allt gick som en dans och jag hann tänka.. att nu är det dags att använda den fiffiga grejen för att skydda händerna!! Men ojoj... vad fort det gick att skala av halva toppen på tummen!! Först kände jag inget... sen började det blöda och jag satte på ett plåster... pyttsan vad det hjälpte! Nytt förband kom på... större den här gången... maten måste ju bli färdig...innan jag hann börja blödde det igenom igen!

 

Nytt förband ett redigt ett och ... plasthandske på. Den höll i alla fall blödningen på ett ställe... innanför handsken och jag kunde få in faten i ugnen. Jag kunde skala potatisen  och skära salladen under lite vånda... det hade börjat göra riktigt ont nu! Men det blödde inte igenom och maten blev färdig.

 

Jag hade fått på ett vitt och fint förband innan gästerna kom och vi kunde ha en trevlig eftermiddag och njuta av maten som blev lyckad trots allt! Vi skrattade lite åt missödet och den mandolinen åker allt långt upp i nåt skåp den... så jag inte når åt den ens med stege!! Det får bli den gamla matberedaren hädanefter trots att den är jobbigare att diska!!

 

Nu är det lugnt och har slutat blöda... men jag misstänker att det blir svårt att hålla i saker under den närmaste tiden.

 

Annars är allt bra i det gula huset...

Kram på er och God Natt
Bibbi

Januari månads Tula Pink-block

Så är vi då på gång igen... hoppas jag!

Blocken för januari är färdiga och det känns roligt att ha nåt för händerna igen. Som vanligt spretar mina tyger och färger så vi får allt se om det går att få ihop dem till en enhet så småningom! Det blir det som blir!!

Det känns som om färgerna har blivit lite mer vågade... men det kan ju vara bara i mitt huvud det ser ut så!!

Nu är läget mer stabilt med våra skotträdda hundar... de är frimodiga och glada igen och verkar inte vara rädda för att gå ut heller! Bara det inte smäller nånstans förstås! Det kan vara en traktorskopa i fabriken eller vid järnvägsbygget i närheten som dundrar lite extra och då åker svansarna in mellan benen på dem. Så det gäller arr vara beredd när vi är ute... så ingen av dem kan dra iväg!

Vädret är inte såå upplyftande här kan jag säga! Det är såå grått och disigt så man blir genomblöt av att ta en promenad med hundarna. Det går säkert att gissa hur det blir med fyrbeningarna!? Jo den blir skitiga och blöta så klart! Speciellt den lilla kråkan Hilda som är som en statisk sopborste och suger åt sig alla möjliga kvistar och annat skräp. Det blir fullt på badrumsgolvet när jag torkar henne och plockar bort det hon inte behöver ha i pälsen!!

Annars är allt bra här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!
Kram på er
Bibbi

Belägringen är äntligen över!!

Nyårsafton är den värsta plåga jag kan tänka mig!!

Vi vet ju att vår hundar är vettskrämda för smällare och i år köpte vi lugnande halsband (som används till diande tikar) och tillhörande tabletter... och började förberedelsen redan två veckor innan... men den tusenlappen hade vi direkt kunnat elda upp i spisen istället för att gå omvägen via säljföretaget!! Så rädda har jag aldrig sett dem förr!

Det började redan vid fyra på eftermiddagen och sen smällde det flera gånger i timmen fram till den stora anstormningen vid tolvslaget!! Våra vettskrämda hundar hann bara lugna ner sig lite och så var det dags igen!!

De letade upp ett ställe bakom Hussens fåtölj och i hörnsektionen på vår bokhylla kröp Hilda in och gömde sig Men de ville inte ligga där ensamma så... även jag låg där under timmarna närmast tolvslaget! Märta i mitt knä med huvudet under min armhåla! Det värsta är ju att man inget kan göra för att hjälpa dem! Vi har fått många råd om hur man ska göra... men smällare på tv eller i radion reagerar de inte på. Att inte bry sig ger dem ingen hjälp heller! De är fullständigt innestängda i sin rädsla. Efter tolvslaget började de lugna ner sig så smått och jag funderade på att gå ut med dem för en kisstur!

Men då satte det allra värsta igång! I ett av de närmaste husen hade de visst glömt hur mycket klockan var och de tände på sina enorma "tårtor" riktade att smälla ovanför vårt hus. det blev det värsta bombardemang vi nånsin varit med om och det varade över en kvart!! Jag vet inte om jag nånsin känt mig såå maktlös och hundarna såå rädda!!

Först när klockan blivit tre var de så pass lugna att de vågade ligga i sina bäddar och somna... så även jag då förstås... fast i min säng!!!

Nästa år vet jag inte vart vi ska ta vägen... det här vill jag inte att de ska utsättas för igen!!

Nån rastning var det inte tal om utan det fick anstå till nästa morgon!

Men annars mår vi bra!

Ett Gott Nytt År
till er alla från oss i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!