Äntligen vår...

... och jag börjar må bra igen! Livsandarna har vaknat och lusten till att göra saker har kommit tillbaka! Och jag är sååå glad över det!

Min senaste väska gör mig glad... den gillar jag verkligen! Mönstret från Quiltbiten har jag haft i flera år och jag har tittat på det många gånger och tänkt att den väskan är nåt för mig! Den var lite tricksig att sy men det var det verkligen värt!

 Den är alldeles lagom stor för mig... som inte kan bära tunga väskor på axeln. Färgerna är mina höstfärger förstås! Ett stort fack finns på baksidan med blixtlås så klart.

Tre fack finns inuti väskan och axelremmen är justerbar.Jag var lite för generös med mellanlägg så det höll på att gå åt pipan när jag skulle sy ihop alla lager... men det gick bra till slut!

Det har tagit mig  lång tid att hitta ljuset igen och många av er har säkert tappat tron på att det skulle bli nån uppdatering här mer. Jag hoppas att jag ändå har en hel av er kvar! Det har varit en otroligt jobbig tid och jag är verkligen glad över att må bra igen. nu kan det kanske bli en och annan uppdatering här igen!

Allt gott till er alla önskar jag här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Oj... det blev en löpare!

 

Mossbys dubbla Dresdenlöpare

När FQ kom den här gången fastnade jag genast för den här löparen. Den är mitt första försök med Dresdentekniken. Det var så roligt att sy den även om jag suttit många småstunder så blev den färdig.

41 x 93cm är den. Jag kviltade med övermataren på och det gör jag aldrig om... då det var svårt att sy pressarfotsbredden då den har lite rundade sidor. Jag brukar använda den vanliga... men det stod att övermataren skulle användas och lydig som jag är gjorde jag så :D

 

Den kan nog slippa igenom som julduk hos oss i år tror jag. Det blir inte nåt överdådigt pyntande i år heller. Men det gör inget eftersom jag inte gillar julen speciellt mycket. 

 

 

Ha en fin andra advent.

 

Kram

Bibbi

 



Nåt litet mer...

... allt tar lång tid men det gäller väl att inte ge sig!

 

Ett överdrag till dynan på kökssoffan hos min äldste son har jag pusslat ihop av gamla jeans. Det värsta jobbet var ju som alla vet att sprätta sönder jeansen... sen var det bara att sy efter precist önskemål. Kissen Ludde skulle också vara med... han är en Norsk Skogkatt och väldigt fin. Det var inte det lättaste att få till en katt men jag gjorde så gott jag kunde. Familjens namn skulle också finnas med och så fick det bli! Overloockmaskinen kom till användning då det ju kan vara bar att kunna tvätta ett slikt överdrag! Kissen gillar att ligga på soffan... så det blir väl avtryck från en och annan tass! Det är första gången jag sytt nåt av gamla jeans och det var roligare än jag trodde det skulle vara. Kanske kan det bli nån kasse av det som blev kvar!

 

Det har ljusnat lite i mitt sinne och orken har så sakta börjat komma tillbaka... så det finns nog hopp om överlevnad! :D Jag är ingen älskare av julen men får anstränga mig lite för esten av familjen så klart. Det blir till att baka lite och fixa lite julstämning.

 

Vi har ingen snö... bara lite frostbiten mark med lite pudersnö på. Men det är ju vackert med frost så det får väl duga om vi inte får nån snö innan jul!

 

Ha det gott i julstöket

 

Kram

Bibbi

Nåt har jag gjort!

 

 

 

Oändligt glad är jag över att ha lyckats färdigställa min del av Tula Pinkprojektet! Det tog lite mer tid än jag tänkt, men jag är ändå nöjd! Överkastet mäter 265x265cm och finns i boken vi sydde efter och heter City Planner. Min dotter Mita är väldigt glad över att ha det på sin säng

 

De nedre bilderna visar lite hur det ser ut i mitt rum när jag kviltar... det är fullt!! Jag sydde täcket i tre delar och kviltade delarna eftersom jag sydde dem. Det gjorde arbetet mycket lättare än om jag skulle ha sytt hela täcket och kviltat sen! Det var verkligen roligt att sy ihop alla dessa 100 block!

 

 

Etikett på baksidan måste det ju vara 

  

Hon har verkligen fått vänta... då jag i början av mitt kviltarliv för 20 år sen sydde överkast till pojkarna och några till. Men sen fick jag så ont i mina händer att jag inte kunde sy såna stora projekt längre och jag trodde att jag aldrig skulle kunna det mer. Så det blev inte några till flickorna då... nu är det bara ett till som ska sys... till min äldsta dotter! Men det får bli lite längre fram när jag mår lite bättre!

 

Jag har varit på besök hos vår husläkare och fått svar på min prover. De är alldeles perfekta... inget att klaga på där och det var ju skönt! Men jag mår fortfarande skrutt och ser inte mycket ljus i tillvaron. Gör roliga saker för din egen skull sa... min doktor. Åk iväg på syveckor!! Bara så där enkelt kan det vara i en doktors ögon! Jag är ändå lite glad över att allt ser bra ut och jag ska nog kunna klättra uppåt igen bara det får gå lite tid!

 

Advent är ju här och det är som allra mörkast och snön lyser med sin frånvaro här... men nu är ju stakarna framme i fönstren och slingorna i träden för att lysa upp lite så det blir nog lite ljusare i alla fall!

 

Ha det gott alla som tittar in och ha en finfin advent!

 

Kram

Bibbi 







Det är mörkt i min grop...

... väldigt mörkt!

Ett litet ljus i mörkret var ett doftande kuvert som låg i brevlådan en dag för ett tag sen. Tre underbart härliga tvålar däri. Det fick mig att skönja lite ljus en stund. Anne-Marlen som skickat dem till mig! Jag orkade vara lite glad en stund. Tack snälla Anne-Marlen! Jag är också väldigt glad över alla mail som kommit under den här tiden... men har inte orkat svara på dem! Tack för dem! Datorn har stått oöppnad för det mesta.

Vad är det då som orsakat mitt mörker? Om jag bara kunde svara på den frågan vore jag glad... men jag kan spekulera lite. När KM fick sin operation efter tio månader av elände i början på oktober trodde jag att allt skulle bli bättre... men det blev inte så. Om det var då jag började släppa efter lite vet jag inte... men det blev väldigt jobbigt. Sen dess har jag vandrar omkring i limbo. Krafterna bara rann bort medan jag gjorde det sista ute inför vintern. Det är ett stor företag att gå ut med hundarna... varje litet motlut efter vägen är som ett oöverstigligt berg. Jag är så otroligt trött! Allt är jobbigt och sömnen är som bortblåst hur trött jag än är blir det bara några timmars sömn på natten. Nu har KM åndå blivit så bra att han kan avlasta mig lite när det gäller dessa promenader och det är skönt.

Jag har pratat med husläkaren och bett om en tid för undersökning och jag fick en tid den tjugoåttonde nov. Prover togs igår så jag hoppas att läkaren hör av sig om de skulle vara väldigt tokiga.

Att jag äntligen orkar göra en liten uppdatering är väl ett tecken på att det börjar bli bättre... hoppas jag! symaskinerna står tålmodigt och väntar på att jag ska vakna till... men lusten finns bara inte.

Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland nu i november månad 2014. Jag ger inte upp utan studsar nog snart upp igen som en leksaksdocka med en blyklump i botten.

Ha det gott  och sköt om er.
Kram
Bibbi

Höstfärger

Hur kunde det gå så här fort?? Sommaren försvann i ett nafs och så var hösten här med sina mustiga härliga färger! Det är ju fortfarande varmt och skönt på dagarna... men naturen låter sig inte luras at tro på att det fortfarande är sommar!

 

Om vi ser oss omkring så står sanningen klar... hösten är här!

Jag gillar den här tiden med klar sikt och hög luft även om jag inte vill ha kylan som ju kommer vare sig vi vill eller inte! Färgerna börjar ju bli bedövande fina. Jag önskar att det får vara så här ännu en tid... men SMHI lovar ju kallare väder redan till veckan som kommer.

Havet är blått, vågorna vita och himlen blyertsgrå med dimmolnen som inte riktigt vill ge med sig.

Jag letar efter svanar... men jag misstänker arr jag missat dem i år. Det fanns 4 där borta bakom udden  och inte 80 -100 som det kan vara på hösten innan de ger sig av. Med lite tur har de inte samlats än... men jag kan hoppas för mycket.

Jag gick till vår vanliga plats för att ta en bild på den idag igenvuxna dammen. Det är en sorglig syn att se den i det skicket.

 

Medan jag krånglade med mobilen passade Hilda på att hoppa ner för en stenavsats för att bada lite. Sen kunde hon inte komma upp den lilla löpkråkan. Matte är ju inte nån stenget längre så det blev lite trixande innan hon var uppe hos Märta och mig igen. Det var allt tur arr hon hade kopplet på sig så jag kunde hålla emot lite med det . Hon såg lite olycklig ut när hon upptäckte att hon inte kunde hoppa upp. Det var då rakt ingen fara för det fanns andra ställen där hon kunnat ta sig upp om jag bara släppt henne... men hon löper ju och då litar jag inte riktigt på vad hon kan hitta på!





Den smala skogsstigen börjar bli guldbeströdd av björklöven som nu regnar ner! De är lite oroliga både Hilda och Märta då det är dags för jägarna att "skjuta upp" sig inför älgjakten. Även om det skjuts långt borta så reagerar de på skotten och skulle dra iväg om jag inte hade dem kopplade! Det är inte roligt att de är så ljudkänsliga. Det låter rätt mycket ifrån järnvägsbygget i vårt område så  det går inte att släppa dem lösa i på våra promenader längre.

I morgon åker hussen iväg till Uppsala för inskrivning inför operationen om ca två veckor. Så nu håller vi tummarna för att det inte ska komma nåt emellan så det blir gjort. Sen kan vi förhoppningsvis se lite framåt igen här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Ha det gott och njut av hösten.
Kram
Bibbi

Ett "bulligt" brev i lådan...

... är spännande att få!!

 

Innehållet var  bara sååå otroligt vackert, mjukt och skönt! Tänk att ha en  sån nätvän som sitter och stickar en sån underbar sjal till mig... det värmer nästan mer än sjalen kommer att göra i vinter när det blir ruggigt och kallt! Jag är en frusen själ och brukar linda in mig bra för att inte frysa! Åh... så snyggt och varmt det blir med den sjalen! Den passar till allt!
Tack snälla Maja för din värmande gåva! Jag ska vårda den ömt och använda den mycket! Gissa om jag kommer att sända varma tankar till dig!