Blommorna sköter sig i alla fall!

Jag har dammat av kameran... äntligen!!

Lite "ogräs" finns det ju bland blommorna!  Hilda blir lurad av zoomen på kameran och tittar inte bort! Tänk så det kan gå!

Även "ogräset" Märta  blir dragen vid nästan av zoomkameran! Så om jag vill ha bilder på dem så duger inte mobilen. De är allt bra sköna våra tokiga hundar!

Den här härliga pionbuketten fick jag till mors dag! Pionerna jag har skulle jag inte kunna klippa av när de väl blommar och det skulle inte bli så många heller förstås!

De var knoppiga när jag fick dem och de slog ut en efter en och de stod lika fina över en vecka!

Våra Rododendron blommar överdådigt i år och måste så klart förevigas även detta år!

En luden vallmoknopp tillsammans med Gulkrage är inte heller fel. De blommar också nu  även om allt är sent i år.  Vallmon har också slagit ut... men jag tyckte om den här varianten skapad av naturen. Värmen vill liksom inte infinna sig här hos oss!

Irisen vid garageväggen visar  sina vackra blommor. Jag delade dem förra året så de är inte så stora i år... men de växer snart på sig igen!

Även kaprifolen fick känna av sekatören förra året så den är inte så stor den heller... men blommar lydigt!

Var ifrån den  här skönheten kommer vet jag inte men den växer bredvid kungsängsliljorna i rabatten och där får den stanna så länge den vill! Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Den liknar vitsippor ... men är större... kanske nån vet?

Det har blivit sent med trädgårdsarbetet i år då det varit och fortfarande är så nedrigt kallt! Nån enstaka dag är det varmt ...men blåser alldeles rysligt!!

Vi får allt hoppas att det blir bättre snart... sommaren går ju såå fort!

Ha det gott
Kram
Bibbi

Tiden går...

 och inget händer här!!

En liten uppdatering kommer dock nu!

För ett par dagar sen dundrade det väldigt i fönstret på förstukvisten. Jag kollar alltid om det är en fågel som råkat illa ut när jag hör en smäll i nåt fönster. Där låg vår fina lilla hackspett som kommer flera gånger m dagen för att hacka på talgbollarna. Den var alldeles borta och kunde inte hålla sig uppe eller gripa med klorna så jag höll den i mina händer och satt länge på bron och undrade hur det skulle gå med den.Jag tänkte på om den har ungar i boet som behöver båda sina föräldrar! Så försökte jag sätta den på en gren i trädet men det gick inte. Den snurrade bara runt och blev hängande upp och ner och tappade taget.

Efter en halv timme reste den sig upp och tittade yrvaket på mig och ruskade på huvudet... jag kände hur den grep tag runt mitt finger (aj aj vilka klor den har) och jag gick emot trädet igen för att sätta den på grenen och då skrek den till och flög iväg. Kanske får jag vara glad över att den inte satte näbben i mig :D

Sen väntade jag oroligt på att den skulle komma tillbaka och dagen efter kom den skrikande och landade på talgbollarna igen och en liten stund senare kom den andra också för att hämta mat. det går att skilja dem på att den ena har längre stjärtfjädrar.

Tänk att man kan bli såå glad över att ha hjälpt en fågel att komma upp i luften igen!!

Det blommar...

...i skogen ! Och i rabatterna lyser påskliljorna gula och några kungsängsliljor som är på rymmen ifrån tuvan har slagit ut på flera ställen! Krokusarna hann jag nästan inte med att ta några bilder på i år... jo bilder tog jag... men nu är de ju överblommade.

Den grå blomman är rätt så nytrimmad och fin... men väldigt ovillig att vara med på bild. Men jag får väl skylla mig själv då jag inte orkade ta med kameran utan knäppte med telefonen... och det blir ju inte lika bra som när jag kan lura på henne på långt håll.

Den svart och silverfärgade blomman är "pyntad" med ett rött koppel kors och tvärs! Hilda har lärt sig av Märta så hon vill inte heller visa upp sig på önskvärt sätt! Henne klipper jag själv numera och Carina snyggar till där jag missar!

Bakom den gamla ruinen vid dammen växer vitsipporna i massor. Det röjdes sly förra sommaren så nu kan de bre ut sig ordentligt.

Vid foten av björkarna verkar de trivas och det är väldigt vackert med de spruckna  vita näverstammarna och de skira blommorna tycker jag!

De gör sig bra i släpljus dessa vita små under!

Inget har blivit sytt... men livet går väl vidare trots det? Nu väntar jag bara på att värmen ska komma så jag kan vara ute i trädgården och samla nya krafter igen. Jag längtar och vem vet kanske sylusten vaknar den också!

Ha det gott!

Kram 

Bibbi

Nog började det bra...

... men sen blev det ju inget mer! Dagarna har gått och med  kyla kombinerat med vind är det inte såå lockande att vara ute i trädgården. Men det har inte blivit just nåt sytt heller.

En duk har det ändå blivit efter att jag kom iväg på en träff  med kviltgruppen förra helgen. I förra numret av Quiltmagasinet finns den härliga löparen med och jag kände att jag måste sy den! Så det blev till att leta i gömmorna efter lämpliga tyger. Den är 1,47 cm lång och 32 cm bred. Alldeles för lång för vårt bord... men den hittar säkert nåt trevligt ställe att bo på!

Emma och jag packade in hundarna i bilen och styrde kosan mot Kennel Hedenhös i Enhörna för att få hjälp med trimningen av vår värsta rugguggla Märta.Hon har den värsta pälsen Carina sett och det säger inte lite då den kennelmatten umgåtts med schnauzer i hela sitt liv!! Nu ser Märta ut som den schnauzer igen. Hildaliten löper och har det jobbigt och vi ser inte fram emot skendräktigheten som kommer om ett par månader!! 

Så då blev det ändå ett litet livstecken här ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland

Ha det gott och ta vara på våren!

Kram 

Bibbi

Äntligen vår...

... och jag börjar må bra igen! Livsandarna har vaknat och lusten till att göra saker har kommit tillbaka! Och jag är sååå glad över det!

Min senaste väska gör mig glad... den gillar jag verkligen! Mönstret från Quiltbiten har jag haft i flera år och jag har tittat på det många gånger och tänkt att den väskan är nåt för mig! Den var lite tricksig att sy men det var det verkligen värt!

 Den är alldeles lagom stor för mig... som inte kan bära tunga väskor på axeln. Färgerna är mina höstfärger förstås! Ett stort fack finns på baksidan med blixtlås så klart.

Tre fack finns inuti väskan och axelremmen är justerbar.Jag var lite för generös med mellanlägg så det höll på att gå åt pipan när jag skulle sy ihop alla lager... men det gick bra till slut!

Det har tagit mig  lång tid att hitta ljuset igen och många av er har säkert tappat tron på att det skulle bli nån uppdatering här mer. Jag hoppas att jag ändå har en hel av er kvar! Det har varit en otroligt jobbig tid och jag är verkligen glad över att må bra igen. nu kan det kanske bli en och annan uppdatering här igen!

Allt gott till er alla önskar jag här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Oj... det blev en löpare!

 

Mossbys dubbla Dresdenlöpare

När FQ kom den här gången fastnade jag genast för den här löparen. Den är mitt första försök med Dresdentekniken. Det var så roligt att sy den även om jag suttit många småstunder så blev den färdig.

41 x 93cm är den. Jag kviltade med övermataren på och det gör jag aldrig om... då det var svårt att sy pressarfotsbredden då den har lite rundade sidor. Jag brukar använda den vanliga... men det stod att övermataren skulle användas och lydig som jag är gjorde jag så :D

 

Den kan nog slippa igenom som julduk hos oss i år tror jag. Det blir inte nåt överdådigt pyntande i år heller. Men det gör inget eftersom jag inte gillar julen speciellt mycket. 

 

 

Ha en fin andra advent.

 

Kram

Bibbi

 



Nåt litet mer...

... allt tar lång tid men det gäller väl att inte ge sig!

 

Ett överdrag till dynan på kökssoffan hos min äldste son har jag pusslat ihop av gamla jeans. Det värsta jobbet var ju som alla vet att sprätta sönder jeansen... sen var det bara att sy efter precist önskemål. Kissen Ludde skulle också vara med... han är en Norsk Skogkatt och väldigt fin. Det var inte det lättaste att få till en katt men jag gjorde så gott jag kunde. Familjens namn skulle också finnas med och så fick det bli! Overloockmaskinen kom till användning då det ju kan vara bar att kunna tvätta ett slikt överdrag! Kissen gillar att ligga på soffan... så det blir väl avtryck från en och annan tass! Det är första gången jag sytt nåt av gamla jeans och det var roligare än jag trodde det skulle vara. Kanske kan det bli nån kasse av det som blev kvar!

 

Det har ljusnat lite i mitt sinne och orken har så sakta börjat komma tillbaka... så det finns nog hopp om överlevnad! :D Jag är ingen älskare av julen men får anstränga mig lite för esten av familjen så klart. Det blir till att baka lite och fixa lite julstämning.

 

Vi har ingen snö... bara lite frostbiten mark med lite pudersnö på. Men det är ju vackert med frost så det får väl duga om vi inte får nån snö innan jul!

 

Ha det gott i julstöket

 

Kram

Bibbi