...både nåt ruskigt och ...nåt klart och vackert!
Svanarna representerar det vackra... tycker jag. De börjar känna av hösten... idag både såg och hörde jag en liten grupp cirkla runt för att ta ut riktningen söderut. De ropade till andra artfränder att göra detsamma. Så hösten ÄR här. I morse var det alldeles på gränsen till frost... när jag vaknade... inte allför tidigt!
I "vår" vik har undervisningen i fjädervård pågått ett tag nu... under övervakning att stolta föräldrar! Det har putsats och fejats så babydunen rykt all världens väg. Åtminstone flöt de silla iväg på vattnet.
Det kändes som att få en gåva att jag fick stå där och titta på dem underen lång stund och kameran gick varm förstås! De vuxna höll noga koll på mig så det var bäst att hålla sig på lite lagom avstånd! Jag var väldigt glad över den fina zoomen på min kamera som ändå lät mig att komma ritktigt nära. Hundarna fick stanna en bit längre upp mot skogen för att inte oroa svanfamiljen!
Hemma har jag som projekt att rensa kullerstenskanterna utmed gången mot huset... vilket betyder att lyfta på varje sten och rensa rent för att sen lägga tillbaka den. Ett riktigt långholmsgöra... som verkligen behövs!
Men det blir rätt snyggt när det blir färdigt... och då kan man ju känna sig riktigt nöjd! Hildaliten ligger så klart därute med mig när jag är ute! Den lilla kråkan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar