torsdag 2 februari 2012

Det kom ett uppmuntrande kort....

... med tänkvärda ord och tröst!


Det är jättefint att vila ögonen på och trösterikt att läsa!! En massa detaljer att finna allt eftersom jag tittar på det. Tack Cornelia för ditt jättefina kort... du är så otroligt duktig på det där!! Orden kan inte vara mer träffande... hur djupt man än faller kan man ta sig upp igen, bara man vill!!

I går kom min yngsta dotter och hennes dotter hit och jag lagade mat till oss. Rödspätta stod på önskelistan och det blev väl mottaget. Det är bra att nån av dem kommer för då blir det av för mig att laga mat. Det är väldigt lätt att dagen går utan riktig mat och det är ju inte såå bra med tanke på att jag ju måste orka när L kommer hem också!! Vi vet ju inte riktigt hur mycket kraft det här kommer att kräva i fortsättningen.

Konstigt nog kan jag sova, åtminstone halva natten. Framåt fyra vaknar jag och då gnager oron och tankarna på vad som kan hända fortare än vi anar. Tankar på hur livet kan bli och hur det kommer att bli i fortsättningen. Om oron för att det ska hända igen och hur påtagliga sviterna kommer att bli. Det kan jag ju inte veta men fantasi har jag så det räcker. Jag vet att L har en stor rädsla för att bli så skadad att han blir beroende av ständig vård. Han vill INTE bli en grönsak... och säg vem som skulle välja det om det fanns en valmöjlighet?? Nej... man får bara hoppas att det aldrig händer!

Idag är det ögonbottenfotografering , röntgen av halspulsådrorna och magnetkameraundersökning på schemat. Det är ju bra att de undersöker ordentligt innan de skickar hem honom. Han ligger ju på strokeavdelningen som ju är en akutavdelning så där får man inte ligga när man blivit stabiliserad... då är det hem som gäller och det oroar mig lite. Tänk om det händer nåt hemma... igen! Den oron är större nu... när jag vet att de konstaterade redan förra gången detta hände att L har åderförfettade halspulsådror! Dock inte så mycket att det var läge för att göra nåt åt det... då... det är ju ett år sen det!! Hur är det möjligt att man inte berättar sånt?? Måste inte husläkaren få kunskap om såna saker ?? Eller är jag lite ljusblå om jag tror att det finns en kommunikation mellan sjukhus och vårdcentral?? Det är ju ändå vårdcentralen som har det eftervårdande ansvaret? Jag blir inte klok på hur vårdapparaten ska fungera om det inte finns samarbete mellan akutsjukvården och vårdcentral!! Eller ska den inte fungera... kanske! L hör ju numera till den "tärande" delen av befolkningen. Tankarna är många och det kommer hela tiden nya frågor!

Jag får i alla fall komma dit idag och skaffa mig en egen uppfattning av hur han mår och det ska bli skönt. Imorgon är det ju en vecka sen han blev inlagd och MYCKET har hänt under den tiden!
Här snöar det för fullt och jag hoppa verkligen att den omtalade "snökanonen" inte ska sträcka sig ända hit... för snöskottning är nåt som jag inte klarar med min artrosskadade nacke!!

Så har vi då kommit ett steg längre i det gula huset mellan hav och sjö medan snön dalar ner. Vi börjar förbereda oss på att hussen ska komma hem igen till två hundar som bara undrar var ha tagit vägen. Sen har vi bara resten att ta tag i!!
Ha det gott därute  och stort tack till er alla som stöttar och tänker på oss!!

14 kommentarer:

  1. Jag stannar allt här uppe tills veckan är slut men många varma kramar skickar jag åter en gång!
    //Lizzan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kramarna känns ända hit!!Tack!

      Radera
  2. Jag gör som du... väntar och ser, hoppas och håller tummarna. Vill, som du, att kommunikationen ska funka på ett mycket bättre sätt än den gör i verkliga livet.
    Skönt att höra att dina barn o barnbarn har möjlighet att stötta dej nu, även om det var du som fick laga maten... hmmm?!

    Stor kram till dej och rätt mycket kli till de små!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var mitt eget fel ... de sa att de skulle laga maten :D Det var skönt att de kom och delade några timmar med mig och hundarna (som blir galna när de kommer)

      Kram tillbaka och kli är utdelat... ge lite till Ida också!

      Radera
  3. Om tankar kunde hjälpa så skulle allt vara bra nu!
    Jag hoppas så att allt ska gå väl, men funderar på hur de tänker om du ska få hem en sjuk man.
    Ni måste väl få mycket hjälp av hemsjukvården?
    Som sagt så tänker jag på er och hoppas att tankarna hjälper åtminstone lite.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodu Maja... det känns skönt med alla varma tankar ifrån er alla. Det kommer nog att bli lite jobbigare än jag trodde... men jag ska försöka så gott jag kan! Sen får vi se hur långt det räcker!
      Kram

      Radera
  4. Cornelias underbara kort säger ju allt! Förresten vet vi som känner dig att du är väldigt stark och klarar det mesta. Ibland är bara inte "huvudsaken" - medvetandet - med på det och det tar mycket kraft att oroa sig och då snabbt känna sig otillräcklig. Du är en problemlösare av rang och klarar garanterat detta. Hoppas så att de behåller L tills det är ordentligt stabilt och att du står på dig åt er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det jättefint??!! Jo du har såå rätt Hillevi... jag har klarat det mesta, men det här känns nästan övermäktigt. L håller nu på att tjata sig hem med alla krafter han har och jag ve inte hur det går med det. Den som lever får se!
      Krya på dig!

      Radera
    2. Jag förstår så väl att L vill komma hem, hem till dej och hundarna och allt det invanda. Men samtidigt är det inte så dumt att vara kvar där han är tills de är så säkra det går på att han är så stabil som det är möjligt.

      Svar på din lilla fråga: jodå, det kommer... men jag sparar på det till torsdag om två veckor.

      Hoppas att ni inte har fått så mycket snö och att allt praktiskt iaf flyter på som det ska.

      Varm kram!

      Radera
    3. Aha... du hade en idé om det?! Här snöar det av och till. Jag har skottat en gång idag och min nacke gillar inte det... men vad gör man? Kämpar på så klart!
      Ha en skön helg!
      Kram

      Radera
  5. "Inga nyheter är goda nyheter" har jag hört. Jag hoppas innerligt att det är så här just nu...

    Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja... det beror på hur man ser det!! Men det blir kanske bättre. Jag hoppas det!
      Kram

      Radera
    2. Bibbi, min vän... då hoppas jag att det går att se det på ett bra sätt, men det låter sisådär, tycker jag.

      Du vet att jag tänker på er väldigt mycket! Det hjälper inte, precis, men så är det.

      Kram!

      Radera
  6. Imorgon är det op-dags. Jag tänker på er och önskar all lycka till!
    Kram!

    SvaraRadera