torsdag 2 januari 2014

Belägringen är äntligen över!!

Nyårsafton är den värsta plåga jag kan tänka mig!!


Vi vet ju att vår hundar är vettskrämda för smällare och i år köpte vi lugnande halsband (som används till diande tikar) och tillhörande tabletter... och började förberedelsen redan två veckor innan... men den tusenlappen hade vi direkt kunnat elda upp i spisen istället för att gå omvägen via säljföretaget!! Så rädda har jag aldrig sett dem förr!

Det började redan vid fyra på eftermiddagen och sen smällde det flera gånger i timmen fram till den stora anstormningen vid tolvslaget!! Våra vettskrämda hundar hann bara lugna ner sig lite och så var det dags igen!!

De letade upp ett ställe bakom Hussens fåtölj och i hörnsektionen på vår bokhylla kröp Hilda in och gömde sig Men de ville inte ligga där ensamma så... även jag låg där under timmarna närmast tolvslaget! Märta i mitt knä med huvudet under min armhåla! Det värsta är ju att man inget kan göra för att hjälpa dem! Vi har fått många råd om hur man ska göra... men smällare på tv eller i radion reagerar de inte på. Att inte bry sig ger dem ingen hjälp heller! De är fullständigt innestängda i sin rädsla. Efter tolvslaget började de lugna ner sig så smått och jag funderade på att gå ut med dem för en kisstur!

Men då satte det allra värsta igång! I ett av de närmaste husen hade de visst glömt hur mycket klockan var och de tände på sina enorma "tårtor" riktade att smälla ovanför vårt hus. det blev det värsta bombardemang vi nånsin varit med om och det varade över en kvart!! Jag vet inte om jag nånsin känt mig såå maktlös och hundarna såå rädda!!

Först när klockan blivit tre var de så pass lugna att de vågade ligga i sina bäddar och somna... så även jag då förstås... fast i min säng!!!

Nästa år vet jag inte vart vi ska ta vägen... det här vill jag inte att de ska utsättas för igen!!

Nån rastning var det inte tal om utan det fick anstå till nästa morgon!

Men annars mår vi bra!

Ett Gott Nytt År
till er alla från oss i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

8 kommentarer:

  1. Arma stackare! Och det är nästan lika synd om er tvåbenta som om de skräckslagna fyrbenta... just för att man känner sig så eländigt hjälplös.

    Men nu är det över och ni kan återgå till vardagen igen. Skönt.

    Kram å kli!
    Och god fortsättning till er, allihop!

    SvaraRadera
  2. Så är det! och det är ju så att jag tycker att året går alldeles fööör... fort till nästa gång!!
    Nu går vi ju mot ljusare tider även om det har varit mörkt hela långa dagen idag!!
    God fortsättning till er alla!
    Kram och kli ska ni ha!

    SvaraRadera
  3. Nääääe! Jag blir så arg och ledsen . Det ska inte behöva vara så där och jag vet också att det där med inspelade ljud inte hjälper ett dugg på de allra flesta rädda djur. Stackars Kråkan och Märta! Och er, inte minst.
    Tänk alla djur som kommer bort också… panikslagna. Det är för eländigt. I UNT intervjuades några på en pizzeria och det enda de inte ville tänka på, var vad fyrverkerierna kostat - tja… det kunde de och alla andra tänkt på innan! Embla hyperventilerade och dreglade ner hela sig när en granngård sköt lerduvor. Fyrverkerier låter oftast inte hit men i år förde vinden med sig en del smällar och att Ankan inte är rädd gör mig inte mindre upprörd - alla andra djur då!!! Hoppas nu inte att de håller på i en vecka, som på en del andra ställen.

    SvaraRadera
  4. Om det bara hjälpte att bli arg och ledsen!! Varför ska det finnas sånt elände att köpa?? Varför använda dem? Kan man inte lägga sina pengar på nåt mer varaktigt?
    Det där med dreglande, hyperventilation och mental avstängning har vi redan och jag blir så ledsen när jag tänker på alla andra vettskrämda djur som flyr i panik utan mål. Så skönt att Ankan inte är rädd i alla fall!
    Vi får nu sätta igång att samla kraft till nästa gång.
    Ha En God Fortsättning och klia Ankan

    SvaraRadera
  5. Stackars hundar, både era och alla andra som led under nyårshelgen. Här i vårt hyresområde ekade och small det från tidigt på dagen. Stackars Lynn mådde inte alls bra och runt midnatt var det PANIK. Tyvärr smälldes det t.o.m. igår på dagen, men nu hoppas vi det har gett sig för den här gången. Till sista apr4il får man väl rymma långt ut på landet. Det här ska hon inte behöva uppleva fler gånger om vi kan fixa det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det eländigt och man kan undra var man smita ifrån allt nånstans!? Finns såna avlägsna ställen där smällare inte följer med nyårsfirarna?? Nu hamstrar väl de frälsta frälsta för att ha många år framöver!
      Vi får måna om våra skyddslingar så gott vi kan!
      Kram

      Radera
  6. Stackars vovvarna (och dig!)! Jag har en Golden-flicka som också är jätterädd! Vi har fått Stesolid av vet. som jag ger henne två dagar innan men hon är nästan lika rädd ändå! Som tur var var det inte så mkt oväsen i år. Jag kom på att om jag borstade henne så glömde hon lyssna på knallandet på avstånd. Men vid tolv-slagen bröt det ju lös... Att inte folk kan använda pengarna på nåt vettigt istället (lite tyg kanske?)!!!
    God fortsättning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man sitter där med den panikslagen hund skulle man kunna ladda bössan och skjuta... om det inte smällde så!!
      Vi förståndiga djurvänner köper tyg för slantarna istället!!
      Kram

      Radera