En ny duk till slut...

... den är till min systerdotter som haft jämn födelsedag och önskade sig en duk i rött och vitt!!

 Jag har dristat mig till att prova lite frihandsquiltning... det är inte lätt minsann. Det blir nog till att träna och träna lite till. Måtten är 43 x 140 cm. Jag hoppas att jag ska komma igång lite bättre och få lite gjort innan det blir dags att krypa omkring i rabatterna! Tiden går ju så fort så det är snart dags för snödropparna har faktiskt kommit fram ur snön!!

En sån bukett skänker glädje...

... när livet ser lite mökrare ut än det vanligen gör!

Plötsligt händer nåt alldeles oväntat... och då är det skönt med de nära och käras stöd. Den äldsta av mina döttrar kom med sin familj... fullastad med mat och de här underbara blommorna. De visste att jag inte mådde speciellt bra och alldeles säkert inte skull laga nån mat den helgen... efter att ha skickat iväg mannen i huset i ambulans till sjukhuset.  Han hade hastigt insjuknat på fredagen i vad som visade sig vara en tia-attack (en liten stroke som löser upp sig själv och inte lämnar några spår efter sig). Men den kan vara ett förebud om en stor stroke och därför måste man till sjukhus när det händer. Tecknen på sjukdom kan vara väldigt olika beroende på vilken del av hjärnan det händer i... alltifrån förlamningar, medvetslöshet, talrubbningar, ordförståelse, orienteringssvårigheter, mm. kan uppstå.

Vi upplevde att talet och läsförmågan avtrubbades... liksom menigsbyggnaden som blev alldeles åt skogen. Mycket otäckt är det att uppleva hur nån blir så förändrad på bara något ögonblick och inte minst för den som blir sjuk.

När sånt här händer använder sig vården av en utarbetad plan som kallas "Rädda hjärnan" och då gäller snabb transport till det sjukhus som kan ge en bästa vården.... efter att man gjort en del koll på plats. I vårt fall är det Akademiska i Uppsala... men vi har 10 minuters väg till Gävle... så det blev Gävle efter en del kontroverser och telefonsamtal. Väl där väntar en "styrka" när ambulansen anländer och alla vet vad de ska göra. Ekg kopplas, nålar sätts, och medvetandekontroller görs i en speciellt utarbetad ordning... sen bär det av till hjärnröngtgen och i det här fallet en tur upp på hjärtintensiven för att vara på den säkra sidan. Om det visar sig vara "skarpt läge" ska behandling sättas in inom 3-4 tim för att rädda så mycket som det bara är möjligt av hjärnas funktioner och möjligheten till ett bra liv efter detta!

Vi hade tur... den här gången med... även om det tog mycket längre tid innan allt var ok. igen än vad det gjorde förra gången detta hände i vår familj. All påvrkan var över på en halv timme förra gången... men nu dröjde det till nästa dag innan talet var som det skulle igen. Bara tanken på hur allt kan förändras i livet på bara några sekunder gör att man blir lite rädd och orolig över att det ska bli på allavar om det händer igen!! Vi vet verkligen inget om morgondagen eller ens nästa timme... så det gäller arr göra det man känner för och vill medan allt är som det ska !!

Några upphittade quiltar...

... den som söker den finner bilder på gamla "synder" i gömmorna.

Mugrugs ska det visst vara!!

Jo... men visst! Det är det senaste bland alla nödiga och onödiga saker man kan sy!! Men inte såå dumt egentligen... det blir ju lite snyggt på bordet och inga ringar efter fuktiga muggar! Så... jag gillar dem... jag med! På lördagen var det quilträff och jag var med några timmar och jag hann med att sy några mugrugs!!
Det är så skönt med dessa träffar som livar upp och ger mig lite sylust och nya idéer att ta med hem för att kanske få igång maskinerna där också!

Så här ser mina ut alldeles nya och oanvända. Undrar just hur de kommer att tåla tvätten... behovet som väl kommer som ett brev på posten  efter första användning?!

Jag har dukat upp på mitt sängbord med lite varm dryck för att krypa ner i sänghalmen och vårda den allmänt lite löjeväckande åkomman... urinvägsinfektion... som drabbar mig med jämna och ojämna mellanrum. Men... löjeväckande må den vara för den som aldrig känt av eländet... dock inte för den som vet vad jag talar om! Det är ett helvete rakt av... med få stunder till avslappning mellan attackerna. Naturligvis "blommar" det hela upp på lördagen och söndagens efterlängtade broderiträff blev en missad trevlig dag för min del. Att plocka ihop alla grejor var ett kraftprov som jag inte klarade av... man känner sig bara sååå sjuk... av en så liten grej som... denna åkomma!! Kvällar och nätter är det allra värsta att ta sig igenom för min del och det är en enorm lättnad att få den där tiden hos doktorn... när han suckande skriver ut medicin för andra gången på en månad.

Jag kan alla de där självvårdande trixen med mycket vätska... sura såna...cirtusfrukter... tranbärsdricka och c-vitaminer. Varma kläder har jag på mig... tjocka sockor... inlindad i en filt frysande och plågad sitter jag håglös och tittar på symaskinerna som står uppradade och väntar på att jag ska trycka på startknappen. Men näe mina vänner... en annan dag... nu kryper jag ner i sängen och dricker lite varmt te med honung i!!

Några tidigare alster...

...som jag hämtade ifrån min andra blogg  http://bibbisbildblogg.wordpress.com/





Den här sydde jag i november 2010...





... och den här kom till efter höstmässan 2010 i Älvsjö efter möstret Christl´s runda necessärer.





Det är väldigt roligt att få till ett resultat som man blir nöjd med. Dekorationsidéerna växer ofta fram under arbetets gång för min del… så jag vet oftast inte vad det blir för slutresultat. Det är lika spännande varje gång! Här har jag använt mig av lite spets som jag rynkat ihop och så fäste jag en mässingsknapp i varje ”blomma”. En bit guldig tråd tinnades till en ”kedja” som fick binda ihop blommorna. Sen tyckte jag att den var färdig. Enkelt och effektfullt… tror jag i alla fall!





Den här gången gjorde jag några fack på den ena insidan för mindre saker… som kan vara bra att ha stående. Inredningen kan man utveckla en hel del… om man bara tänker till lite innan man börjar! Jag tänkte inte sååå mycket… men nu vet hur jag ska göra nästa gång!







Jytte på Sysidan hade sytt en necessär med Hallo Kitty på och då kom jag ihåg att jag ju har såna också… och barnbarn som gillar Kitty så det var bara att sätta igång. Det är ju sååå roligt att sy… Kitty är ju så söt…. och det är ju inte fel att det blir fort färdigt heller. Tygerna hittade jag i scrapslådan.

En necessär till...

...har det ju blivit som synes!

Det är absolut ingen idé att lova att avstå ifrån att sy dessa necessärer... det är helt klart! En nätvän ville väldigt gärna ha en och vem är jag att neka henne det... jag bara undrar? Jag har använt det mönstrade tyget en gång till (jag gillar det jättemycket). Mittstyckets tyg med lite finurlig text på hittade jag på mässan och jag tycker om det med.

Sen kom jag till problemet med dekorationen... där är det lite klent i mina gömmor för att inte säga tomt och där satt jag! Hur skulle jag fixa det tro... jag ville ju få iväg den på posten idag?? Jag letade och minsann i en smyckesbox hittade jag den lilla fjärilen som har en pinnål och med en stopp på baksidan och sen fick ljusmanchetten släppa till på några av sina många sidenband som ju passade bra i färg! Yes... färdig!

Hoppas nu bara att min vän gillar den och att hon kommer att använda den... necessärer är ju bruksföremål och mår bra av att komma till nytta!

Det var en elaking trots allt...

... men den snällare varianten av de elaka... så risken för metastaser är inte sååå stor! Så nu får vi leva på hoppet att vår lilla kråka håller sig frisk länge länge.

Här står hon och äter... i sina ursnygga brallor! Jag sydde dem av en gammal T-tröja så hon skulle slippa den eländiga tratten och det har gått jättebra med sårläkningen... helt utan krångel. Men det är ändå jobbigt att att veta att hon haft en elak tumör... som jag känt under en längre tid. Liten som ett knappnålshuvud... men inte har jag kunnat tro att den kunde vara farlig... då den var sååå pytteliten. Men plötsligt började den växa i samband med att hon blev skendräktig vid jultiden.

Hon verkar inte vara sjuk vår lilla kråka... och hon ska leva som vanligt förutom att båda våra tjejer ska gå ner lite i vikt och det brtyder dietfoder till båda och INGENTING annat. Det blir svårt för hussen som alltid har godis i fickan!

Så här såg hon ut innan vi åkte iväg till veterinären i morse... jättefina korsstygn över hela magen. Sån tur att jag bestämde att de skulle göra en radikal operation genast så nu slipper vi göra om den igen. Det var allt en chock att få veta att tumören var elak... hur det än är så tar man inte in det förrän efter ett tag!

På tisdag är det Märtas tur att lägga sig på op.bordet för att ta bort två knölar som hon har haft under en tid... men som en veterinär sa att det va rofarliga fettknälar... såna som äldre hundar kunde få. Men idag visade vi dem igen och då blev det bestämt att de också ska bort... då de är olika till storlek och utseende och INTE ser ut som fettknölar!! Så det blir ännu lite orostider innan allt kan bli lugnt igen! Vad gör man... annat än det bästa för sina djur?? Inte vill vi ju att de ska vara sjuka!