Midsommarregn...

... har vi haft och lite sol däremellan! Men man kan ju inte få allt här i världen! Vi har också haft den enorma turen att få var sin sommarförkylning med alla tillbehör... som hosta rinnande näsor och ont i huvudet och kroppen. Vi har inte en aning om varifrån vi fått det... så vi kan inte tacka vederbörande!! Men förkylning går ju över i sinom tid så det är ju inget att gråta över!

Min "vanliga" huvudvärk håller sig borta med hjälp av electroden med dosa. Jag vågar knappt skriva det av rädsla för att reta upp den högre makt... som lät mig få den här hjälpen!

Trädgården har fått vara under helgen av förklarliga skäl... dels regnet och förkylningen har satt stopp för övningar som plantering och ogräsrensning. Men det går sakta framåt i alla fall!

Veckan i trädgården...

... har varit både oerhört varm och oerhört kall och blåsig!

Veckan började med en värme som vi hade glömt bort att den fanns... så jag plockade ut blommorna på ett bord utanför växthuset som jag brukar göra... men då i mitten på maj. Plantorna mår bättre utomhus när det blir ökenhetta i växthuset! Men de känsligaste plantorna får stanna i växthuset ännu ett tag!

Men sen kom stormen och överföll oss med full kraft... det blev kallt också... även om det inte blev frost... tack och lov! Men +7 och storm ifrån norr är absolut inte roligt i början på juni!

Våra fina klotträd... med namnet ungersk dvärgsyren... är redo att slå ut bara det kommer liiite värme. De blir bara finare för vart år som går!!

Två fina Irisar står just nu i full blom utmed garageväggen vid gången till huset! Det tråkiga med perenner är ju att de oftast har kort blomningstid... men de blommar desto villigare den lilla tid den har!

Irisen är som många andra blommor ett under vad gäller utseende... form och färg!! Den passar ju bra så här på nationaldagen... tycker jag! Men vädret lämnar en del att önska här i norduppland... inget väder att vara ute i och definitivt inte att vara i vår vackra Furuvikspark där man firat idag!! Näe... vi stannar hemma vi!!

Rosenhagtornsträden blommar också oförskräckt trots kyla regn och blåst... de är allt bra mycket tåligare än vad jag är!!

En dryg vecka med elektroden...

och utan värktabletter!! Det är som rena drömmen!! Att jag stod ut sååå länge med värken... det kan jag inte fatta!! Jag har en del att lära mig för att kunna sköta apparaturen på rätt sätt.

Så här ser den ut min undergörare... näe... inte allt förstås... det som ligger under skinnet mitt ser man inte förstås! När jag ska sätta igång strömmen lägger jag den runda plattan mot dosan under mitt vänstra nyckelben... sen trycker jag på den röda knappen så går det igång och jag kan välja vilken styrka jag vill använda och sen är det klart. När jag vill stänga av... gör jag på samma sätt!

När jag ska ladda batteriet i dosan under skinnet... en gång i månaden... använder jag den här apparaten och den fungerar på samma sätt som den andra med skillnaden att jag måste koppla upp den här mot elnätet. Genom att dosans batteri går att ladda... behöver jag inte byta det förrän om tio till femton år och det är så klart en fördel!!

Men det är inte så många som kommer i åtnjutande av den här sortens hjälp... det talade Annika om när vi hade telefonkontakt tidigare i veckan! Hon befann sig då i Luleå där de opererat fem patienter under dagen... sjukhusen köper in den tjänsten av Annikas företag och de har tre personer som reser runt och är med på alla operetioner där man ska använda den här medtoden! Hon sa också att hon aldrig varit med om... att nån kommit till slutgiltig operation sååå fort som jag! Så det är bara att tacka sin lyckliga stjärna och vara oerhört glad... och det är jag!!