måndag 30 januari 2012

Hemma igen efter en lång dag...

Här blir det ingen upplyftande information idag. Vi trodde ju igår att läget såg bättre ut... men under eftermiddagen blev det sämre igen och när personalen kom in i rummet låg  L  på golvet och kunde inte ta sig upp själv. Han kunde inte heller förstå vad man sa till honom... kan inte fatta att han måste ligga kvar i sängen. Sen blev han väldigt orolig och man bestämde att man måste ge honom lugnande medicin så han inte skulle skada sig. Det verkar vara fullt kaos för honom!

Det känns helt absurt att inte få gå dit och se med egna ögon hur han mår... han kanske skulle bli lugnare om jag kunde vara hos honom?? I natt började han kräkas och har antagligen smittats av vinterkräksjukan  som ju grasserar på sjukhuset! Under dagen idag var det inte bättre och man bestämde att det skulle görs en ny skiktröntgen för att om möjligt kunna se om det finns nån synlig skada. Men inget syns och svar finns inte på vad som händer.

Jag har begärt ett samtal med läkaren för att kunna få lite svar på mina frågor och jag hoppas att denne hör av sig under morgondagen. Det här är fullständigt horribelt och känns mycket frustrerande samtidigt som han ligger där hjälplös och inte kan göra sig förstådd eller få veta vad det är som händer med honom!

Besöket hos veterinären var heller ingen gjädjestund. Det blir operation... men det gick att skjuta lite på den då Märta inte verkar ha ont eller är allmänt påverkad av det som orsakar hennes blödning. Men den måste göras... och vi har satt ett datum till den 15 februari om nu tillståndet för husse tillåter det... eller nån försämring i Märtas tillstånd inträder.

Det är mycket som händer och det är svårt att hålla huvudet kallt. Det blir gärna kaos när påfrestningen blir så här stor. Hilda fick vara med mitt barnbarn medan jag var till veterinären och sen åkte vi hem till dem och Emma lagade mat till oss och jag åt den första lagade maten på flera dagar! Jag har helt glömt bort att äta och det går ju inte för sig om jag ska kunna klara den prövning som väntar oavsett hur det här går. Det blir ju ingen lätt väg tillbaka det förstår jag ju. Det som förstörs på en minut eller två... kan ta månader att reparera!

Jag tackar er alla som stöttar mig med små meddelanden på telefon, i bloggen och på mailen... det värmer mig gott i det gula huset som nu känns kallt och ensamt!

20 kommentarer:

  1. Det låter inget vidare vad du varit med om, hoppas de snarast hittar vad som är fel med din man så de kan sätta in insatser på rätt sätt. Ta väl vara på dig så inte du också går och blir sjuk. Tänker på dig! Kram Catarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Catarina... jag tar hand om mig så gott jag kan :D

      Radera
  2. Hej Bibbi
    men vilket elände vad jobbigt, hoppas verkligen att de snart nog blir bra med din man och även Märta.

    SvaraRadera
  3. Inte bra att du inte får vara med honom - för det skulle ju precis som du säger, säkert lugna honom. Hoppas samtalet med läkaren ger någon information, svårt att inget veta. Märta får du klappa lite extra, fast där ska du inte bekymra dig så, hon klarar det fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo du Hillevi... nog fick jag information så det räckte för låång tid framöver!! Men jag hoppas att det går vägen. Märta mår bra och har fått sina extra klappar och jag ska INTE bekymra mig :D

      Radera
  4. Här saknas det ord, för vad ska jag säga?? Det gör mej så ont om er alla, men som Hillevi säger... Märta fixar detta! Och det gör säkert L och du också, men jag förstår så väl din frustration, att inte få vara där när ni så väl behöver det båda två... förfärligt.

    Jag vill bara att du ska veta att mina tankar är hos er.

    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nela... vi får önska att allt går bra och frustrationen går väl över den med!
      Varma tankar och ord ifrån alla värmer verkligen i den här känslostormen!!
      Kram

      Radera
  5. Usch, jag ryser i hela kroppen när jag läser det du skrivit. Vilken mardröm! Jag håller alla tummar och tår för att allt ska bli bra, både med make och Märta.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. June... jag ler vid tanken på dig med hålla tummar och tår... se bara till så du inte faller :D Mardrömmen går över hoppas jag!
      Kram... en stor en...

      Radera
  6. Käre Bibbi

    Du skal vide, at jag tänker på dig, for dette er jo helt umenneskelikt, hvad du varit ute for.

    Hoppas at du snarest får en samtale med läkeren, så du kan forhålle dig til utsikterne.

    Jag önskar dig alt det bästa, svårt er det.

    Många varme tanker
    Knus
    Vibeke i DK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj...det blev ju ännu värre... men nu kan det väl knappast bli mer utom det värsta och det vill jag inte tänka på!
      Tack för varma tankar

      Kram

      Radera
  7. Men Bibbi vilka tuffa tider du har, hoppas verkligen att du har nära och kära runt om som kan stötta och hjälpa dig nu. Jag säger som de andra - jag håller tummarna att det reder upp sig! Kramen från din sykompis Irmeli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sykompisar är bra att ha...precis som andra kompisar... tack för att ni alla finns!!
      Kramen tillbaka till dig!

      Radera
  8. Bibbi... nu är jag här igen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör inget det ... men det är väl inte så roligt när jag inte skrivit nåt??
      Kram !!

      Radera
  9. Åh, jag som bara vill bara kika in till dig för att förhoppningsvis se att allt hade börjat gå åt rätt håll, men det verkar som att du och din man får uppleva än mer elände.
    Glöm nu inte att äta, för det är den "bensin" du kommer att behöva ha i dig!
    Å så hundarna att tänka på.
    Jag vet ju hur jag var när Raja behövde sövas för att ta tandsten på i somras, ojojoj!!!
    Tänker på dig!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej Maja... jag ska inte glömma att äta... idag kommer dotter och dotterdotter hit och äter med mig, det känns bra!
      Märta mår bra och är inte påverkad så det går att skjuta lite på operationen!
      Tack för omtanken
      Kram

      Radera
  10. Kan knappt föreställa mig vilket kaos du lever i just nu och jag önskar jag fanns närmare och kunde komma och hålla din hand!! Får nu nöja mig medatt skicka en STOOOOOOR CYBERKRAM!!!
    //Lizzan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lizzan.... men du ska stanna där du är och INTE bryta armar eller ben! Cyberkramar är inte så dumt att få... det kommer många till tröst och stöd och jag tackar i djupet av mitt hjärta!!
      Kram... en stor en

      Radera