söndag 17 januari 2016

Det är söndagseftermiddag...

... och jag är jättetrött!


Det hänger antagligen ihop med den lilla kråkan som här ligger  och vilar sig tillsammans med husse.
Allt har väl inte gått som på räls kan jag säga.  Det är en enda strid att få Hilda att dricka... så det sker genom en spruta (utan nål) Ca 5-10 ml åt gången och hon bör ha i sig minst 4-5 dl /dygn. Hon äter inte... så jag har fått prova mig fram och det som går att få i henne är små köttbullar med rå köttfärs blandat med spagetti som jag mosar ihop med lite vätska. Som alla kan förstå är det en strid hela långa dagen.

Medicinen är ett annat kapitel som skulle ha givit mig grått hår om det inte redan vore vitt! Värktabletterna som hon så snällt tuggade i sig när hon hade så ont i höstas spottar hon ut så klart... samma sak med antibiotikan som hon ju måste få i sig! Jag vet att man kan stoppa in tabletten långt ner i svalget och stryka med handen längs halsen för att få fram sväljreflexen... men se inte på den vovven!! Jag tror att jag lyckats för att en stund senare hitta den i bädden hennes eller i hängande i skägget !! Köttfärsen kom som räddning... men då gäller det att inte ge samtidigt som maten för då äter hon inte den heller. Mosa, mosa, mosa annars går det inte! Vi får se i morgon hur mycket mer hon förlorat i vikt när vi ska tillbaka till kliniken!

Hilda ligger mest stilla i sin bädd eller, ve och fasa, smyger sig till att hoppa upp i fåtöljen  för att ligga där. Hon får så klart inte hoppa upp på stolen... men hon är snabb som en vessla. Märta brukar ligga där men ibland har hon flyttat sig utan att jag hinner med!


Sydagarna är nu slut och jag har inte hunnit sy mer är den blå "bäbisbyxan" som Hilda har på sig för att slippa tratten! Jag har ju lärt mig av erfarenheten att det ska var säkrat vid benen och inga hål nånstans där en lien nos kan smyga sig in för att "vårda" sitt sår! Eller Märtas nos för den delen!
Husse fick offra en av sina tröjor den här gången med!

Trots att det varit så kallt har hon kunnat gå ut för att uträtta sina behov och samtidigt röra lite på sig. Igår och idag har hon trippat iväg på en lite längre lugn prommis och det ser ut som hon mår bra av det då hon rör sig så lite när vi är inne! Hon är opererad en gång tidigare och hon var lika mycket i stillhet den första veckan då med. Så jag är inte orolig över det i alla fall.

Jag hoppas nu på att hon ska börja dricka och äta själv  snart så jag slipper oroa mig för att hon ska svälta ihjäl!

Den hemska kylan har lagt sig och det är jätteskönt. Det är ju inte skönt för nån när det är så där kallt som det varit nu ett tag!

Det dröjde lite innan jag kom mig för med att skriva lite här... men det har inte funnits tid eller ork till det!

Ha det gott

Kram
Bibbi

8 kommentarer:

  1. Fina lilla Hilda! Förstår vilken kamp du har med medicin, vatten och mat. Tycker hon inte om äggula utrörd i grädde heller?
    Vilken fin body du har sytt! Att få slippa tratten emellanåt måste vara så skönt. Svälter ihjäl gör hon nog inte :) Hoppas du får hjälp i morgon hos veterinären angående medicin och vätska.
    Så bra att hon rörde på sig ute idag, ett bra tecken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äggula och köttfärs fick de ju när de var valpar...det har jag tänkt på. Men det kom aldrig längre än en tanke! Jag ska prova din idé i morgon... det kanske är lösningen på vårt problem. Fast i sanningens namn är hon bättre... äter mer villigt sin köttbullar även dem med antibiotika och hon har druckit lite ur vattenskålen också. Så jag tro att det vänder nu! Hoppas hoppas!! Lilla Hilda ska bli frisk!
      Kram till dig och Ankan!

      Radera
  2. Åh, så skönt - då är hon igång igen! Underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äggulan går med i köttfärsen och sen ner i magen! Tack för tipset! Promenaderna blir lite längre för var dag om än i lugn takt. Det går bra det tror jag!!
      Ha det allra bäst och klia Ankan lite

      Radera
  3. Lilla gumman!
    Försökte ringa frun tidigare, men hade tydligen fel numer!
    Vi hörs!
    Kram//Maja

    SvaraRadera
  4. Maja... det går inte att svara på kommentarer just nu så jag skriver en ny i stället! Nog är hon lilla gumman... men det går åt rätt håll nu så även jag mår lite bättre!
    Fel nummer... hur kan det komma sig tro?! Men jag försöker nå dig i morgon så får vi se om det går lite bättre!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Men oj så dramatiskt det varit här, så många av mina vänner har haft hundar som drabbats av livmoderinflammation, ibland har utgången varit lyckosam men långt ifrån alltid! Blir ju alldeles tårögd, hoppas hoppas nu att lillskrutta repar sig, får tillbaka aptiten och blir sig själv igen. Hon har de bästa förutsättningar med en sån omsorgsfull och kärleksfull matte.
    Många styrkekramar från pörtet

    SvaraRadera
  6. Tack för styrkekramarna! Hilda mår bra igen... men det tog sin lilla tid av omsorg och vaknätter!
    Vi är såå glada för att allt gick så bra och att vi fick behålla henne ännu en tid!
    kram till dig i pörtet

    SvaraRadera