Stormen tog...

...inte alla blommor trots allt!!

De underbara blå petuniorna finns kvar och blommar generöst... och jag blir lika gad varje gång jag tittar på dem!!

Patinerade krukor ska det ju vara... det har jag sett på tv! Men den här är självpatinerad... och det gillar jag!! Jag tycker om pelargonior och driver gärna upp massor... som jag sen knappt vet var jag ska ställa någonstans!

En vackert rosa clematis med namnet Piilu växer i en av spaljererna på pergolan och den har just visat sina fina blommor. Det finns en till som är rosa och den heter Nelly Mooser... konstigt tyckte jag... de ser ju lika ut. Men se den ena har 5 kronblad och den andra har 6... så kan det vara när man är hobbyodlare och inte trädgårdsmästare!!

Vid altanen växer det hejvilt... just nu blommar två av dem och lite senare kommer den tredje. En... den som är min absoluta favorit bland clematiserna... har redan blommat färdigt för den här sommaren.

Rosor tycker jag också om men de verkar inte gilla mig speciellt mycket... den gula bara finns där... inget namn har den... vad jag vet i alla fall!

Denna är en rest av min nogsamt planterade rabatt... för många år sedan. Den är jättefin där den står... inte helt ensam men nästan!! Våra klätterrosor gick ett otrevlig öde till mötes i stormen som drog över här och tog med sig alldeles för mycket. De har inget av sin forna glans kvar... men kommer förhoppningsvis tillbaka nästa sommar!!

Blomsterprakten exploderar...

...den ena clematisen efter den andra kommer i blom... men den här är den allra finaste... tycker åtminstone jag!! Jag vet inte namnet på den... men det spelar ingen roll! Fast om någon vet vad den heter så tala gärna om det... så kan jag kanske finna fler att köpa!!

Vallmon blommar...

... inte så särdeles länge... men när den blommar så här vackert... då blir jag glad. Den här är rosa och kronbladen ser ut som skrynkligt silkespapper!

Vallmotårta kan man kanske tro... jag kan inte låta bli att förundras över hur makalös naturen är i sitt utsökta skapande... allt sitter på rätt plats ...varje gång!!

Dagarna går och solen skiner...

... medan jag stävar på mot ogräs och annat otyg! Den värsta värmen har äntligen tagit lite ledigt och det är skönt att kunna vara ute utan att stekas levande!

I fredags fick jag besök av Eva, Monica och Ulrika... de är några av deltagarna i broderigruppen som brukar ses en gång i månaden under "terminerna". Vi hade en trevlig dag... det var redan då lite svalare så vi kunde sitta ute och njuta... utan att behöva flämta! Jag fick denna söta blomma i en jättefin kruka... som passade bra på bordet tillsammans med min gamla kaffemugg. Den hänger med sen 1985... då jag beställde muggar till hela familjen... det är bara min som finns kvar... tror jag. Vi drack kaffe ute i vår fina pergola på förmiddagen och lite senare åt vi sallad ... och jordgubbar och vispgrädde som dessert. Vi pratade om allt möjligt... väldigt lite om broderi faktiskt. Jag hade nog trott att samtalet skulle kretsa omkring det ämnet... men så blev det inte... vi hade mycket annat att ventilera!! En hel del skratt blev det så klart... ett gott skratt sägs ju förlänga livet och vi fick en hel del på pluskontot denna dag. Tack snälla för besöket... och den fina blomman... den ska jag vårda ömt!!

Jag har fortfarande hosta som inte ser ut att vilja avta... det är värst på kvällarna och jag misstänker att jag hostat sönder ett revben och det gör väldigt ont!! Det är svårt att ligga på vänster sida och jag sover inte så väldigt bra. Men det går väl över... trasiga revben går ju inte att göra så mycket åt så det är bara att vänta!

Midsommarregn...

... har vi haft och lite sol däremellan! Men man kan ju inte få allt här i världen! Vi har också haft den enorma turen att få var sin sommarförkylning med alla tillbehör... som hosta rinnande näsor och ont i huvudet och kroppen. Vi har inte en aning om varifrån vi fått det... så vi kan inte tacka vederbörande!! Men förkylning går ju över i sinom tid så det är ju inget att gråta över!

Min "vanliga" huvudvärk håller sig borta med hjälp av electroden med dosa. Jag vågar knappt skriva det av rädsla för att reta upp den högre makt... som lät mig få den här hjälpen!

Trädgården har fått vara under helgen av förklarliga skäl... dels regnet och förkylningen har satt stopp för övningar som plantering och ogräsrensning. Men det går sakta framåt i alla fall!

Veckan i trädgården...

... har varit både oerhört varm och oerhört kall och blåsig!

Veckan började med en värme som vi hade glömt bort att den fanns... så jag plockade ut blommorna på ett bord utanför växthuset som jag brukar göra... men då i mitten på maj. Plantorna mår bättre utomhus när det blir ökenhetta i växthuset! Men de känsligaste plantorna får stanna i växthuset ännu ett tag!

Men sen kom stormen och överföll oss med full kraft... det blev kallt också... även om det inte blev frost... tack och lov! Men +7 och storm ifrån norr är absolut inte roligt i början på juni!

Våra fina klotträd... med namnet ungersk dvärgsyren... är redo att slå ut bara det kommer liiite värme. De blir bara finare för vart år som går!!

Två fina Irisar står just nu i full blom utmed garageväggen vid gången till huset! Det tråkiga med perenner är ju att de oftast har kort blomningstid... men de blommar desto villigare den lilla tid den har!

Irisen är som många andra blommor ett under vad gäller utseende... form och färg!! Den passar ju bra så här på nationaldagen... tycker jag! Men vädret lämnar en del att önska här i norduppland... inget väder att vara ute i och definitivt inte att vara i vår vackra Furuvikspark där man firat idag!! Näe... vi stannar hemma vi!!

Rosenhagtornsträden blommar också oförskräckt trots kyla regn och blåst... de är allt bra mycket tåligare än vad jag är!!

En dryg vecka med elektroden...

och utan värktabletter!! Det är som rena drömmen!! Att jag stod ut sååå länge med värken... det kan jag inte fatta!! Jag har en del att lära mig för att kunna sköta apparaturen på rätt sätt.

Så här ser den ut min undergörare... näe... inte allt förstås... det som ligger under skinnet mitt ser man inte förstås! När jag ska sätta igång strömmen lägger jag den runda plattan mot dosan under mitt vänstra nyckelben... sen trycker jag på den röda knappen så går det igång och jag kan välja vilken styrka jag vill använda och sen är det klart. När jag vill stänga av... gör jag på samma sätt!

När jag ska ladda batteriet i dosan under skinnet... en gång i månaden... använder jag den här apparaten och den fungerar på samma sätt som den andra med skillnaden att jag måste koppla upp den här mot elnätet. Genom att dosans batteri går att ladda... behöver jag inte byta det förrän om tio till femton år och det är så klart en fördel!!

Men det är inte så många som kommer i åtnjutande av den här sortens hjälp... det talade Annika om när vi hade telefonkontakt tidigare i veckan! Hon befann sig då i Luleå där de opererat fem patienter under dagen... sjukhusen köper in den tjänsten av Annikas företag och de har tre personer som reser runt och är med på alla operetioner där man ska använda den här medtoden! Hon sa också att hon aldrig varit med om... att nån kommit till slutgiltig operation sååå fort som jag! Så det är bara att tacka sin lyckliga stjärna och vara oerhört glad... och det är jag!!