Nåt har jag gjort!

 

 

 

Oändligt glad är jag över att ha lyckats färdigställa min del av Tula Pinkprojektet! Det tog lite mer tid än jag tänkt, men jag är ändå nöjd! Överkastet mäter 265x265cm och finns i boken vi sydde efter och heter City Planner. Min dotter Mita är väldigt glad över att ha det på sin säng

 

De nedre bilderna visar lite hur det ser ut i mitt rum när jag kviltar... det är fullt!! Jag sydde täcket i tre delar och kviltade delarna eftersom jag sydde dem. Det gjorde arbetet mycket lättare än om jag skulle ha sytt hela täcket och kviltat sen! Det var verkligen roligt att sy ihop alla dessa 100 block!

 

 

Etikett på baksidan måste det ju vara 

  

Hon har verkligen fått vänta... då jag i början av mitt kviltarliv för 20 år sen sydde överkast till pojkarna och några till. Men sen fick jag så ont i mina händer att jag inte kunde sy såna stora projekt längre och jag trodde att jag aldrig skulle kunna det mer. Så det blev inte några till flickorna då... nu är det bara ett till som ska sys... till min äldsta dotter! Men det får bli lite längre fram när jag mår lite bättre!

 

Jag har varit på besök hos vår husläkare och fått svar på min prover. De är alldeles perfekta... inget att klaga på där och det var ju skönt! Men jag mår fortfarande skrutt och ser inte mycket ljus i tillvaron. Gör roliga saker för din egen skull sa... min doktor. Åk iväg på syveckor!! Bara så där enkelt kan det vara i en doktors ögon! Jag är ändå lite glad över att allt ser bra ut och jag ska nog kunna klättra uppåt igen bara det får gå lite tid!

 

Advent är ju här och det är som allra mörkast och snön lyser med sin frånvaro här... men nu är ju stakarna framme i fönstren och slingorna i träden för att lysa upp lite så det blir nog lite ljusare i alla fall!

 

Ha det gott alla som tittar in och ha en finfin advent!

 

Kram

Bibbi 







Det är mörkt i min grop...

... väldigt mörkt!

Ett litet ljus i mörkret var ett doftande kuvert som låg i brevlådan en dag för ett tag sen. Tre underbart härliga tvålar däri. Det fick mig att skönja lite ljus en stund. Anne-Marlen som skickat dem till mig! Jag orkade vara lite glad en stund. Tack snälla Anne-Marlen! Jag är också väldigt glad över alla mail som kommit under den här tiden... men har inte orkat svara på dem! Tack för dem! Datorn har stått oöppnad för det mesta.

Vad är det då som orsakat mitt mörker? Om jag bara kunde svara på den frågan vore jag glad... men jag kan spekulera lite. När KM fick sin operation efter tio månader av elände i början på oktober trodde jag att allt skulle bli bättre... men det blev inte så. Om det var då jag började släppa efter lite vet jag inte... men det blev väldigt jobbigt. Sen dess har jag vandrar omkring i limbo. Krafterna bara rann bort medan jag gjorde det sista ute inför vintern. Det är ett stor företag att gå ut med hundarna... varje litet motlut efter vägen är som ett oöverstigligt berg. Jag är så otroligt trött! Allt är jobbigt och sömnen är som bortblåst hur trött jag än är blir det bara några timmars sömn på natten. Nu har KM åndå blivit så bra att han kan avlasta mig lite när det gäller dessa promenader och det är skönt.

Jag har pratat med husläkaren och bett om en tid för undersökning och jag fick en tid den tjugoåttonde nov. Prover togs igår så jag hoppas att läkaren hör av sig om de skulle vara väldigt tokiga.

Att jag äntligen orkar göra en liten uppdatering är väl ett tecken på att det börjar bli bättre... hoppas jag! symaskinerna står tålmodigt och väntar på att jag ska vakna till... men lusten finns bara inte.

Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland nu i november månad 2014. Jag ger inte upp utan studsar nog snart upp igen som en leksaksdocka med en blyklump i botten.

Ha det gott  och sköt om er.
Kram
Bibbi

Höstfärger

Hur kunde det gå så här fort?? Sommaren försvann i ett nafs och så var hösten här med sina mustiga härliga färger! Det är ju fortfarande varmt och skönt på dagarna... men naturen låter sig inte luras at tro på att det fortfarande är sommar!

 

Om vi ser oss omkring så står sanningen klar... hösten är här!

Jag gillar den här tiden med klar sikt och hög luft även om jag inte vill ha kylan som ju kommer vare sig vi vill eller inte! Färgerna börjar ju bli bedövande fina. Jag önskar att det får vara så här ännu en tid... men SMHI lovar ju kallare väder redan till veckan som kommer.

Havet är blått, vågorna vita och himlen blyertsgrå med dimmolnen som inte riktigt vill ge med sig.

Jag letar efter svanar... men jag misstänker arr jag missat dem i år. Det fanns 4 där borta bakom udden  och inte 80 -100 som det kan vara på hösten innan de ger sig av. Med lite tur har de inte samlats än... men jag kan hoppas för mycket.

Jag gick till vår vanliga plats för att ta en bild på den idag igenvuxna dammen. Det är en sorglig syn att se den i det skicket.

 

Medan jag krånglade med mobilen passade Hilda på att hoppa ner för en stenavsats för att bada lite. Sen kunde hon inte komma upp den lilla löpkråkan. Matte är ju inte nån stenget längre så det blev lite trixande innan hon var uppe hos Märta och mig igen. Det var allt tur arr hon hade kopplet på sig så jag kunde hålla emot lite med det . Hon såg lite olycklig ut när hon upptäckte att hon inte kunde hoppa upp. Det var då rakt ingen fara för det fanns andra ställen där hon kunnat ta sig upp om jag bara släppt henne... men hon löper ju och då litar jag inte riktigt på vad hon kan hitta på!





Den smala skogsstigen börjar bli guldbeströdd av björklöven som nu regnar ner! De är lite oroliga både Hilda och Märta då det är dags för jägarna att "skjuta upp" sig inför älgjakten. Även om det skjuts långt borta så reagerar de på skotten och skulle dra iväg om jag inte hade dem kopplade! Det är inte roligt att de är så ljudkänsliga. Det låter rätt mycket ifrån järnvägsbygget i vårt område så  det går inte att släppa dem lösa i på våra promenader längre.

I morgon åker hussen iväg till Uppsala för inskrivning inför operationen om ca två veckor. Så nu håller vi tummarna för att det inte ska komma nåt emellan så det blir gjort. Sen kan vi förhoppningsvis se lite framåt igen här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Ha det gott och njut av hösten.
Kram
Bibbi

Ett "bulligt" brev i lådan...

... är spännande att få!!

 

Innehållet var  bara sååå otroligt vackert, mjukt och skönt! Tänk att ha en  sån nätvän som sitter och stickar en sån underbar sjal till mig... det värmer nästan mer än sjalen kommer att göra i vinter när det blir ruggigt och kallt! Jag är en frusen själ och brukar linda in mig bra för att inte frysa! Åh... så snyggt och varmt det blir med den sjalen! Den passar till allt!
Tack snälla Maja för din värmande gåva! Jag ska vårda den ömt och använda den mycket! Gissa om jag kommer att sända varma tankar till dig!

Solrosor växer väldigt bra i asfalt...

...så varför odla dem i fin matjord??

 

Hur tänkte jag här?? Näedå jag tänkte inte alls... det är fågeltänk!!

 

När jag rensade utefter garageväggen stod det klart för mig att den här livskraftiga solrosen växer  rakt upp ur asfalten på gången innanför grinden!! Det är inte bara maskrosor som klarar den bedriften!! Den fick så klart stå kvar.... när den kämpat så. Det finns en till lite bakom... men den har fuskat och växer bland kullerstenarna.

 

Kaprifolen är nu nerklippt i väntan på sin spaljé som jag ska sätta upp. Jag har målat distansribbor som jag ska sätta upp på väggen först.

 

Det här är en liten pytteliten vildvallmo som nån fågel släppt frö till i min rabatt. den mäter bara två cm i diameter men är inte mindre fin för det!

 

Här ligger Hilda sin vana trogen två steg ifrån mig medan jag rensar mitt evinnerliga ogräs!

Hon har skaffat sig en egen tillåtelse att ligga i rabatten tror jag! Hon har minsann inte frågat mig... den lilla kråkan!

 

Här är det fortfarande stiltje i syrummet... allt som måste göras ute tar all min tid än så länge! Men jag börjar faktiskt längta efter att få vara inne och sy utan att behöva känna dåligt samvete över allt jobb jag inte hunnit eller orkat med!

 

Den efterlängtade operationen kan komma att bli av i slutet at månaden om vi har tur annars under oktober månad. Jag tycker nog att vi väntat länge nog nu. Det har ju gått såå många månader av värk och elände!! 

 

Ha det gott och ta vara på de sista sommardagarna!



Väskan Yvette...

... är äntligen färdig!!

 

Jag sydde den redan på försommaren, men hade inte rektanglarna till att fästa hanstagen med och sen blev det sommar.  Jag hittade det härliga tyget på Åhléns... av alla ställen... i våras och köpte en bit utan tanke på vad det skulle bli av det! Sjalen är en prenumerationspresent nån gång för länge sen som nu kanske kommer till användning tillsammans med väskan!

 

Sommar... betyder här att syrummet dammar igen och inget blir sytt förrän sommaren klingar av och det gjorde den ju med besked rätt tidigt!

 

Förra lördagen var vi i quiltgruppen på "uppstartsträff" hos Nettan i Uppsala och då var det ju väldigt lämpligt att besöka Quiltbiten för att bunkra lite inför syhösten!! 

 

Väskan Yvette "gapar" ordentligt när man öppnar den och rymmer allt de man måste ha i sin väska!

Kanske lite mer också men jag får allt minimera innehållet så den inte blir för tung!

Trädgårdsmästaren är på plats!

 

Det var inte lite jobb innan allt var klart... trådar skulle dras runt hela tomten både en och två gånger så mina knän är lite ömma nu. Som tur var kunde min äldste son hjälpa oss med installationen och jag hjälpte honom! Här ha vi kommit till slutet innan huset ska på plats!

 

Nu är det  dags för en provtur... koll så vi vet att vår nye trädgårdsmästare fattar vad han har att göra!

 

 

Märta och Hilda var väldigt fundersamma över vad det var för filur som kommit och intagit deras gräsmatta! Det värsta var ju att den rörde sig också!

 

Luktar den nåt kanske??



 



Hilda gillade inte detta oerhörda intrång  på deras domäner så hon tog sin tillflykt upp i stenpartiet och gömde sig! Vi ropade och letade... men hon stod inte att finna förrän jag gick ut efter vägen och kikade upp bland buskar och stenar. Jag hade en burk med levergodis som jag skramlade med och då minsann  hoppade hon fram och ville ha en bit!

Nu blir livet lite lättare i det gula huset mellan hav och sjö... jag behöver inte klippa gräset och det är jätteskönt  att veta att jag slipper det. Nog finns det jobb åt mig ändå förstås, men lite lättare blir det allt! Tänka sig att den där lille filuren ser till att gräset blir klippt medan jag sitter och dricker kaffe i solen... om den lyser då förstås!

Mina händer har börjat bråka med mig igen och det är inte roligt för det dröjer ju än ett tag innan jag kan se till att få dem fixade. KM måste ju på benen ordentligt först!

Kram på er
Bibbi