onsdag 6 februari 2013

Hur krångligt måste det vara??


 
Suck... Märta undrar när husse ska komma hem... hon har väntat länge nu... tycker hon där hon ligger i mattes fåtölj. Det gillas inte när nån av oss bara försvinner och blir borta i flera dagar!
 


Hilda väntar också... men hon har ju egna problem att fixa med... hon är i höglöp så allt står på huvudet  för den lilla kråkan. Hormonerna snurrar nog för högtryck och då kan man ju inte lyssna på matte utan gör lite som man vill ( inom vissa gränser). Väcker henne på natten för att lura ut henne så man kan nosa lite och en massa andra hyss.

Hussen åkte ju iväg till sjukhuset i måndags och gjorde sig klar för operation i går morgon... han skulle ju stå först på oplistan! Han skulle nu bli av med båda sina bråck och skulle sövas efter alla konstens regler! Men allt blev ändrat under dagens väntan... den opererande läkaren kom och talade om att man tittat lite extra på journalen. Med ledning av den hade man bestämt att det skulle bli lokalbehövning på grund av tidigare komplikationer vid hjärtoperationen och hans strokeproblematik! Det skulle inte heller bli en titthåloperation som tidigare bestämts, utan en större öppning och bara det ena bråcket skulle tas nu. Total helomvändning kan man ju säga! Men det är ju bra att de verkligen läser tidigare journaler och planerar utefter de verkliga föutsättningarna.

Han fick vänta hela dagen på sin operation och den tog 70 min när dt äntligen blev hans tur. Sen var han så klart rätt trött och var lite lullig av all bedövning och säkert en del lugnande. Men han mådde rätt bra och  sov ganska bra under natten. Nu väntar han på ronden och får antagligen åka hem under dagen. Allt gick ju bra till slut och det känns jättebra!!

Så ser det ut och nu får vi väl ställa i ordning en turlista för våra planerade operationer!! En av oss måste ju vara frisk nog att ta hand om våra hundar, hus och sköta markservicen medan den andra är konvalecent. Men... den dagen den sorgen!!

Här i det gula huset tittar vi ut på en gråtrist dag med en plusgrad och ett tynande snölager. Det gör ju ingenting att snön försvinner, för den är så grå och ful nu så ingen blir glad av den förrän man kommer en bra bit ifrån allfarvägarna. Skaren håller hundarna ännu så länge... men det börjar bli lite osäkert för mig att gå på den. Det är lite knöligt när man trampar igenom rätt som det är! Men hellre det än halkan.

Ha det gott och gå försiktigt på isen
Kram
Bibbi



10 kommentarer:

  1. Va skönt att det är över och att det gick bra till slut. Men visst är det många turer innan det kommer till skott! Ha det gott! Kram på dig..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt gick ju bra, så det är ju gott nog det! Fast han är inte på väg hem
      än... så vi får se om de släpper honom idag trots allt!
      Kram

      Radera
  2. Jaha, blev det så knökigt. Inte så förvånande... Aldrig kan det vara klara besked och jämt ska allt planeras om. Men nog löser det sig men ställer till det också. Till slut hoppas jag att det blir allra bäst i alla fall. För övrigt är logistik din bravurgren, vet du väl!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä...det blev ingen hemgång idag... det var liksom stopp i "stupröret"! Det behövdes en del mixtrande för att få igång det och det tog hela långa dagen. Men man ligger ju inte i sjön när man är på sjukhus... så han klarar en natt till. Annars mår han rätt bra och har tränat på att gå hela dagen.
      Hur det blir med logistiken får vi väl se :D
      Ha det i blåsten

      Radera
  3. Jahaja... man (jag, alltså) tycker kanske att de kunde ha läst journalerna liiiiite tidigare. Men bättre sent än aldrig, heter det ju.

    Bra ändå att det gått bra så här långt.

    Att ni är duktiga att turas om och planera ihop er i er lilla familj är ett välkänt faktum och det kommer att lösa sig framöver också, det är jag övertygad om.

    Kram å kli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är om alla där kan läsa!? Det blev ingen hemgång ...du kan läsa ovanför på svaret till Hillevi.
      Vi får nog tänka till en del när vi ska planera!
      Kram och kli

      Radera
  4. Jag tror att dina tummar gjorde nytta!
    Än så länge vet jag ingenting och jag har bestämt mig för att inte tänka på det heller!
    Hoppas att det ordnar sig med husse och att du har tid att Skypa någon dag!
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra men att det gjorde lite nytta. Det har ordnat sig och han är på väg hem nu!! Jag skottar snö för allt jag är värd!
      Skyapa vore väldigt roligt...det vr länge sen nu! När är en bra tid och dag för dig?
      Kram

      Radera
  5. Hoppas husse snart är hemma så ni kan få ordningen i huset återställd!! Det är allt lite spännande med löptikar och deras hyss, som om allt de en gång lärt sig är som bortblåst ;)
    Kramar Lizzan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ordningen återställs under dagen!
      Löptikar är ett släkte för sig! Du har rätt... alla lärdommar bara blåser iväg, jag undrar vart de tar vägen för de kommer ju tillbaka när allt är över!? Att en så liten hund kan bråka som Hilda är underligt! Hon har en ryslig massa ljud för sig! Men det går som sagt över efter några veckor!
      Kram från ett snöigt Skutskär

      Radera