fredag 22 februari 2013

Nåt lite har jag gjort...

...men det har mest varit oro här igen.


Immi hade ju sytt såna här små "påsar" till att förvara små saker i och jag nappade på det och sydde några till mina "proppar" till allehanda ljudenheter. Så bra att veta var de ligger och man kan ju hänga dem en byshälla eller nåt om de ska hänga med ut! Enkelt och lagom pilligt för mig som det varit här under veckan!

KM har varit på lasarettet i Gävle några dagar. Sent på onsdagseftermiddagen upptäckte vi att han börjat blöda från operationssåret som var 14 dagar gammalt... med stygnen fortfarande kvar som tur var! Det täta förbandet var sprängfyllt med blod och läckte! Buken hade börjat anta en blåaktig färg i nedre delen och var stenhård! Hjärnan drog igång på heltryck... vad göra? Vårdcentralen var redan stängd... akuten återstod och jag packade in hundarna och "gubben" i bilen och drog iväg in till stan. Lämnade av hundarna hos min alltid hjälpsamma dotter Mita och for vidare till akuten.

Väl där fick vi komma in för bedömning omgående och sen vidare till kirurgläkare som vi fick vänta några timmar på... för hon stod och opererade! Man tog prover  som visade på blodförlust... men trycket var fortfarande bra. Strax efter tio kom hon då äntligen. Förbandet togs bort och ett par stygn sprättades upp och sen vällde det ut mörkrött levrat blod i massor. Det verkade inte vara alldeles färskt... så det har nog stått och fyllt på sig under en längre tid än vi trodde från början. Blod ser ju ofta ut att vara mycket... men nu var det... just mycket! Nu skulle det till ett tryckförband och sen vänta en dryg timme... för att sen få besked om att han måste stanna kvar för övervakning och eventuell operation!

Nu var KM i goda händer och jag åkte iväg och hämtade hundarna och kom hem vid ca. halv ett... helt slut efter att ha suttit spänd och orolig på en av akutens mindre bekväma stolar i sex timmar. Sen var det ju inte lätt att somna så det blev inte så många timmars sömn den natten! Sen fick vi veta att KM skulle vara kvar i Gävle under två dygn och om det inte slutat blöda då skulle han köras till Enköping för vidare vård! Men allt lugnade ner sig och idag fick han komma hem igen... med stygnen fortfarande kvar för att såret i annat fall skulle spricka up...p och det vore ju inte nåt att önska.

Där står vi nu och vet inte riktigt hur fortsättningen blir... men vi hoppas så klart att det inte blir nåt mer läckage så allt får läka ihop på vanligt sätt. Det är ju svårt med patienter som behöver blodförtunnande medicin när det kommer till operation och eftervård då de ju blir väldigt lättblödande. När det blir inre blödning dröjer det ju ofta ett tag innan det upptäcks... om den är sipprande och det verkar den ha varit! Behöver jag säga att jag har en mycket orolig man här hemma nu??

Vad mer kan gå snett... det undrar jag lite uppgivet... här i det gula huset!

Kram Bibbi


26 kommentarer:

  1. Jag håller tummarna för att allt snart blir bra med din KM.
    Söta förvaringar. Min syster sydde en så'n liten när hon var här i helgen.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Wivi!! Vi behöver återigen allt stöd vi kan få!
      De små "påsarna" är så bra mot alla dessa trasslande tunna sladdar!
      Kram

      Radera
  2. Nu ska det läka fint, för det där var ingen rolig historia alls. Det är ju klart att han oroar sig och du med något alldeles förskräckligt. Och denna väntan på akuten, att det ska behöva vara så i människosjukhusens värld.

    Förvaringarna är däremot helt underbart söta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt Hillevi angående väntan på människosjukhusen. Fart det är ju bra att våra djur inte behöver köa så när de blir sjuka!
      En dag i taget Hillevi!
      Kram

      Radera
  3. Men Bibbi!
    När ska det sluta med all denna oro?
    Hoppas nu att din KM blir bra och att allt ordnar sig till det bästa!
    Roligt att se att du tog dig tid att sitta och sy lite!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte svara på den frågan Maja! Hoppas bara det blir snart!
      Det var ju ett storjobb jag gjorde ...eller hur? Men det blir väl snart bättre hoppas jag.
      Kram

      Radera
  4. Svar
    1. Tack Kerstin!
      Kram till dig med!

      Radera
  5. Ja, detta elände... har jag ju fått mej berättat, så jag var inte helt oförberedd. Men ändå kan jag utan problem sätta mej in i din oro, lite uppgivenhet över att det aldrig tar slut, att man inte till 100% litar på sjukvården och allt annat som dras med här...

    Att du ändå lyckats uppbåda lite ork, energi och skaparglädje för att sy dej dessa gulliga förvaringar tyder på nån sorts positivitet. Och det är bra. Det ÄR en lisa för själen att låta händerna göra något fint. Om man kan. Om man orkar. Ibland går det ju inte alls för energin går åt till annat.

    Ha en så bra helg som det bara går!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Än är jag inte säker... det läcker allt lite och han har ont.
      Ibland måste man bara ha nåt att sätta händerna i och då gärna nåt som blir fint!
      Ha en fin helg ni med
      Kram

      Radera
  6. Vilket elände med din KM, förstår mycket väl att man oroar sig jättemycket när det blir så här. Håller tummarna att det nu går åt rätt håll! Dina småförvaringar är jättesöta och bra att du kunnat sy lite för det skingrar tankarna! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kn inte förstå varför det aldrig tar slut med elände för oss!! Men det ska väl bli lugnt nån gång hoppas jag
      Kram till dig

      Radera
  7. Största kramen Bibbi. Hoppas allt ordnar sig till det bästa, och att vi snart ses
    igen på någon sydag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag längtar efter att få träffa er igen och hoppas att det inte blir nåt förhinder nästa gång!!
      Ha det gott och kram till dig

      Radera
  8. Kram till dig, hoppas allt nu går på rätt håll! Vilka underbart söta förvaringar du fick ihop! O du jag vill nog ha min väska lite själv först:O)) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde väl tro att jag inte skulle kunna beveka dig angående din fina väska!! Så du får väl behålla den då!
      Kram och skön helg till dig!

      Radera
  9. Ja, de där små förvaringsfacken som Du sytt verkar bra till att ha småsaker i, tycker jag.

    Dollandesign

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte mycket som blir gjort här men det blir väl bättre nån gång hoppas jag!
      Ha det gott

      Radera
  10. Åh vilket elände. Förstår er oro. Kram till er alla i stugan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Margareta... det verkar aldrig ta slut!!
      Ha det gott och klia alla skägg
      Kram

      Radera
  11. Men vilket elände,,nu ska du se att det vänder Bibbi!!Bambikramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva... jag hoppas att du är en riktig spågumma!
      Kram

      Radera
  12. Men vilket elände hoppas nu det blir läkning och att allt går bra, usch så oroligt för er båda. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läkningen låter vänta på sig... men det är i alla fall inte infekterat!! Alltid nåt att vara glad över!
      Go helg!!
      Kram

      Radera
  13. Jaa du, ni har verkligen fått er beskärda del av elände, men nu blir det bara bättre och bättre ska du se!!!!!!! Förvaringarna är finfina och sådana har man aldrig för många av.
    Ta hand om er!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som du ser så finns det så det räcker åt alla! Än ser vi ingen ljusning men den kommer nog! Tror jag!
      Ha en fin helg!

      Radera