torsdag 21 februari 2013

Plötsligt händer nåt...


...alldeles oväntat! Ett mail kom och plötsligt inser jag hur fort det händer. En fyrfota vän... till en god vän... är bara helt plötsligt borta. Frisk igår och borta idag! En underbar hund... mattes bästa vän! Där är mina tankar nu!

10 kommentarer:

  1. Usch!
    Jag fasar för den dagen!
    Hoppas att din vän får något annat/annan att förströ sig med!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo du Maja... så är det ju. Vi vet att den stunden kommer, men vill skjuta den framför oss för evigt! Hon var bara två år ädldre än vår Märta!
      hoppas du mår bättre nu!
      Kram

      Radera
  2. Är här, Bibbi. Det känns så svårt att förstå.

    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som en blixt ifrån klar himmel händer nåt så hemskt! Men hon hade ett bra liv... det allra bästa en hund kan ha! Saknaden blir tung för matten!
      Vi får stödja så gott vi kan!
      Kram

      Radera
  3. Alltid tråkigt att mista ett kärt husdjur, som vi alla ägare tyvärr måste gå igenom. Så märkligt, fick i går besked att en vän varit tvungen att ta bort sin hund o läser senare nästa tråkiga besked.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant Margareta... vi vet ju vad vi har framför oss, även om vi hoppas att det ska dröja många år. Det går ju inte att förbereda sig heller... när det händer gör det så oerhört ont!

      Ha det gott och klia alla dina skägg!
      Kram

      Radera
  4. Tack Bibbi. Jag hade tänkt att Embla skulle bli som Margaretas hundar jag. Nu stretar vi på, på något sätt, Ankan och jag. Tack för att du bryr dig om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir en jobbig tid och det kommer att ta lång tid... men du klarar det med Ankans hjälp. Vi är många som bryr oss vet du! Så ta en dag i taget! Det räcker att tänka att du ska ta dig igenom dagen som är just nu!
      Jag tänker på er!

      Radera
  5. Att vi bara har dem till låns våra fyrfota vänner , känns så långt borta overklig på något vis. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är det så Åse... fastän vi inte ens kan tänka tanken! Hemskt är det när det går så väldigt fort som det gjorde med Embla! Så liten och hjälplös man känner sig av att inte kunna göra nåt för att hjälpa!
      Kram

      Radera