




De är härliga vävarväxter som tittar upp överallt i rabatterna. Snart kommer de vita och de rosa... det finns alltid nåt att vänta på och glädjas åt!
Jag går här med min propp i benet och åker på "warankoll" 2 ggr i vckan... det verkar vara svårt att få till ett bra värde så här i början! Det värker ordentligt emellanåt och det kan sitta i länge fick jag veta hos doktorn... stödstrumpan och waranet kan jag få ha upp till 9 mån. Det hinner ju bli jul innan jag slipper detta! Sånt skit... rent ut sagt!
Jättedaggkåpan samlar vatten på sina blad när jag kvällsvattnar på de torraste ställena! Den blommar också för fullt nu.
En djup ventrombos i höger ben sätter stopp för vidare krypande i rabatterna för ett tag. Det här var inget som fanns i min vildaste fantasi... men verkligheten är ju mer uppfinningsrik än vi tror.
Jag kan ju ändå vara ute och njuta av stjärnögat som blommar med sina härliga färger... så jag ska väl inte gnälla! Det finns ju de som har det värre... mycket värre!! Att få glädjen att sitta ute i pergolan med kaffekoppen och lyssna på koltrasten... är nåt av det bästa jag vet... och det är ju dessutom gratis!! Det är en hel del i livet som är det... faktiskt! Det gäller bara att komma ihåg det... när orosmolnen samlas!
Det känns underbart att kunna vara ute i trädgården... t.om. att rensa ogräs! Det som ligger närmast nu är... ca. 400 tagetes och en del annat som behöver ner i jorden... så det är ingen risk att jag blir utan jobb på ett tag!