Björkarna susar...

... sin milda sommarsång... men VAR är sommaren??

 Halva maj månad har gått och det är fortfarande jättekallt. Men björkarna susar som om de inte bryr sig... och det gör de säkert inte heller!

Harsyran, Oxalis acetosella L.... blommar  just nu i sällan skådad mängd i våra tassemarker. Det verkar som om den trivs alldeles utmärkt med den kalla våren. Den växer i stora tuvor på både stenar och på marken.

Även liljekonvaljerna ligger i startgroparna för en överväldigande blomning. Den gillar visst också detta kalla eländiga väder! 

Är det bara jag som bildligt talat skriker efter lite sol och värme??  Va?? Ja... nu fick texten för sig att den ska vara centrerad och det går INTE att ändra på... så klart! Inte ens den står på min sida idag! Men vem har sagt att jag ska få bestämma... det kan man ju undra. Jag sitter här med en jobbig huvudvärk och käkarna  värker av att jag biter ihop tänderna... jag vet inte varför... men så är det! Jag borde krypa ner i sängen och försöka sova... men det är inte heller så lockande då sömnen brukar lysa med sin frånvaro. Nej... nu får det väl vara nog med allt gnällande från min sida... vem orkar läsa om det hur länge som helst??

Så nu tar jag skeden i vacker hand, går och lägger mig och tar en dust med John Blund för att se om han kan vara lite snäll ikväll och låta mig sova länge och drömlöst!!!

Ha det gott ni alla därute... en fin helg önskar jag er ifrån det gula huset!

Plommonblom...

...i kylslaget mulet väder!

Träden bryr sig visst inte om att det är kallt... undrar hur det blir med pollineringen nu när inga flygfän syns till?? Resultatet blir väl... inga goda plommon... i år heller!!?? Det gillar jag inte förstås då jag älskar dessa plommon!

L. är hemma igen och livet återgår väl till det normala så småningom antar jag, även om jag verkar falla ihop en en liten hög. All kraft har lämnat mig och jag orkar ingenting... faktiskt ingenting!! Jag tittar på allt som väntar på att jag ska ta itu med det och orkar bara inte! Hur ska det bli om jag inte får tillbaka lusten och orken att göra viktiga saker!! Det är kallt och mulet idag och det gör ju inte livsandarna så glada. Några maskiner har jag kört och hängt tvätten ute... varit med L till vårdcentralen för att ta ett PK-prov och plockat lite... men det är allt!! Vi har fått veta att det är Akademiska som ska hålla i kollen på waranet och den fortsatta vården... men inget om nåt återbesök har vi hört än i alla fall!

Jag önskar så att det ska bli varmare och att solen ska skina... men vädret har sina egna planer och bryr sig inte i vad jag vill! Men jag får väl kämpa på ett tag till och leva på hoppet om bättre tider! Det är ju långhelg nu och värmen måste väl komma nån gång!

Ha det gott alla ni därute... och en jättefin helg önskar jag er ifrån det gula lilla huset mellan hav och sjö i norduppland!

Nån däruppe vakar över oss...

...åtminstone ifrån grannens skorsten!!

Hussen är fortfarande kvar på sjukhuset... för att man vill övervaka  inställningen av waranet då det fortfarande finns verkan av trombyl i hans kropp! Den senaste röntgen (TEE) gav ett resultat även den. Ett litet hål finns i hjärtväggen... det troligen funnits hela livet, men inte givit några besvär förrän på äldre dar. Där kan blod smita igenom och då renas det inte i njurarna utan går orenat ut i blodomloppet och fastnar i de små kärlen uppe i hjärnan om man har otur och det kan man ju säga att L har haft.

Men det känns ändå skönt att de letar och hittat nåt påtagligt som de kan göra nåt åt! Vi vet ännu inte om det behövs nåt mer än waran för att det inte ska hända nåt mer... men det får vi väl veta när han skrivs ut.

Jag känner mig som om jag blivit överkörd av en ångvält. Nu när spänningen släpper förstår jag hur spänd och orolig jag faktiskt varit under den gångna veckan. Det ska bli skönt att få hem honom igen och kunna tänka på nåt annat än bara elände! Kanske till och med det kan bli nåt gjort här hemma med allt som väntar på att göras färdigt!

Äntligen har solen tittat fram... det behövdes verkligen.

Lite godisletande på gräsmattan behövdes efter ett par timmar ensamma hemma medan matte åkte iväg till barnbarnet Alice som konfirmerades idag. De behövde inte vara ensamma sååå länge för Emma kom  ifrån jobbet vid tre och då "landade" hon hos hundarna en stund innan matte kom hem. När Emma åkt hem stannade vi ute i solen ett tag och en liten näve torkad lever blir spännande för två nosar att leta efter!

De har lärt sig att leta tillsammans och söker av en plätt i taget för att hitta godiset fort!

Det känns lite mer hoppfullt här i det gula lilla huset nu och jag vill säga tack för allt stöd under den här tiden.
Ha det gott därute!! !!

Långsamt...

... kommer vi framåt.

I snigelfart kan tyckas... men det gäller väl att skynda sakta, misstänker jag. Röntgen gav ett resultat! Man såg ett misstänkt läckage på ett kärl som leder blodet upp till hjärnan... inte så roligt... men ändå ett steg framåt. Det blir ingen hemresa idag, så klart. Ytterligare undersökningar ska göras och kontakt ska tas  med Uppsala för överläggning om fortsättningen... vad det nu kan bli. Jag vågar ännu inte tänka på vad det kan vara! Men att fortsätta så här kan vi ju inte... det orkar nog ingen av oss!

Det gäller nog att orka se ljuset nu och titta framåt. Naturen ger inte upp hur omöjligt det än ser ut... blommorna kämpar sig upp mot alla odds i kyla och regn... så varför ska inte vi orka lite till?? Nej... spotta i nävarna och sätta i gång med vårbruket i trädgården för att skingra tankarna... kan nog vara bra! Om det nu vill sluta regna nån gång!! Det räcker ju inte med ett uppehåll under en förmiddag som idag för att det ska vara möjligt!

Fortsättning följer... om inte idag så i morgon!!
Ha det gott därute och tack för ert stöd!

Väntar fortfarande...

... medan regnet faller.

En tur med hundarna och kameran igår gav lite lugn. Blommorna... de vita sipporna bildar en tät matta i lövskogsdungen i grannskapet där fåglarna sjunger för fullt i solskenet. De lockade mig till att krypa ner på backen en stund. Folk som ser mig undrar nog vad jag håller på med... men det bryr jag mig inte så mycket om... för att inte säga... bryr mig inte alls!!

Inget besked ännu... annat än att man ska ta ett "Hjärteko" för att kanske kunna se om det är ifrån hjärtat propparna skickas ut. Vad man i så fall kan göra åt det vet inte jag. Vid kontakt med Akademiska sjukhuset, dit vi ju hör, gavs beskedet att de inte kan göra mer än vad som görs i Gävle... och att man bör sätta in waranbehandling. Oj... då är det ju viktigt att den gode L håller sig på fötterna och inte slår sig!!  Waranet kan ju minska risken för fler proppar... men ökar blödningsrisken!

 Jag börjar bli lite luttrad när det gäller sjukvården och undrar hur mycket som ska monteras ned innan det vänder till det bättre för både patienter och personalen som jobbar i vården! När ska politikerna vakna??

Dagen idag är grå och regntung och det gör ju inte humöret lättare... men det är bara att gå vidare och hålla ställningarna tills vi vet nåt mer. De närmaste dygnen är ju de mest farofyllda och jag hoppas att det inte blir mer den här gången.

Ännu en dag i det gula huset har tagit sin början och ska genomlevas vad den än bär med sig!!

Ha det gott därute!

Borttappade ord...

...förvirring ... blåljus och sirener!

Det har börjat om igen!! Igår eftermiddag började mardrömmen igen. Jag kunde återigen inte förstå vad L ville säga... han började om och om igen men det blev ingen riktig mening. Han blev ledsen... han blev arg och han ville absolut inte till sjukhuset igen. Bara stanna hemma och låta allt vara. Men jag kunde ju inte bara sitta och se på och inte göra det jag lärt mig för att lindra skadorna... så ambulansen kom snart med tjutande sirener. Sen gick det inte många minuter förrän de åkte och jag stod där igen med våra oroliga hundar. Jag rastade hundarna och packade in dem i bilen och åkte iväg in till stan... lämnade dem hos min yngsta dotter Mita och barnbarnet Emma och körde upp till sjukhuset.

Där var det rena kaoset...  sjuka människor överallt i väntrum, korridorer och behandlingsrum. Inte en enda plats ledig och L låg på en bår i korridoren. Han kunde prata om än inte så redigt och klart som jag önskade att han gjort. Röntgen var gjord och vi fick vänta en stund på svaret. Svaret kom och det visade inget... alltså en "Tia" igen... men det blev inläggning och man började leta en sängplats.

Jag såg mig omkring och undrade hur man kan uppehålla patientsäkerheten med alla dessa sjuka som låg och satt överallt??!! Vilken omänsklig situation för alla som behöver hjälp och vilken outhärdlig press det måste vara på personalen som måste jobba i detta kaos! Ingen personlig avskildhet, inga skärmar, människor, unga som gamla packade som kreatur i en järnvägsvagn. Vad har hänt med vården i Sverige... det undrar jag !??

Min äldsta dotter Carina och hennes två barn kom för att se hur allt var och vi väntade och väntade och till sist hade de kunnat få en säng på lungavdelningen som ligger på samma plan som strokeavdelningen där man hade stängt för nya patienter då magsjukan grasserar där... även den här gången!! Jag får vara glad över att han inte blev lagd där då!

Natten har varit lång och sömnen uteblev så klart... men det kan man ju leva med ett tag. Vid halv sex i morse ringde L och var ganska oredig och han fick inte mycket sagt... men höll med om att han nog skulle försöka sov lite till. Han hade mått illa under natten.

Vid ronden bestämdes att man ska ta kontakt med Uppsala och att göra en ny röntgen idag. De vill antagligen inte att det ska bli samma  elände som det blev förra gången och det vill ju inte jag heller. Nya rön har ju visat att 4 av tio patienter som får en "Tia-attack" utvecklar en Stroke inom 2-3 dagar... så nu gäller att hålla hoppet uppe!! Det är ju bara tre månader sen sist!!

Så... alla vänner där ute håll tummarna för oss! Vi behöver det just nu i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Valborg kom och gick...

...allt gick över förväntan!!

På vår promenad upptäckte vi att det kommit ett nytt par till dammen...det blir spännande att se om de kommer att samsas med gräsandparet som redan finns där. De var inte speciellt oroliga över vår närvaro så det blev några bilder på dem!

Igår funderade jag över när björklöven skulle visa sig stora som musöron... det hade hänt över natten trots att det var minusgrader då! Här hänger en del allergen... det blir raka spåret till apoteket när de öppnar annars kan jag inte vara ute på ett tag! Det har varit så kallt under lång tid så jag har ligger steget efter lövsprickningen nu!

Här hade jag hittat en  tuva med vitsippor och glad skulle jag ta några bilder på dem. Men de visade sig vara oskarpa när jag kom hem. Under tiden kollade Hilda och ...

...
Märta noga in en cyklist som kom farande på vägen. Matte låg ju och kröp i gräset... så de höll vakt som synes! de har ju ansvar för en matte som inte kan försvara sig!

 Resten av dagen var vi mest inne då det inte var nåt trevligt väder att jobba ute i. Inför kvällens sedvanliga aktiviteter planerade vi en kväll hemma med oroliga skakande hundar och det är ju nåt som vi vet kommer vid nyår och sista april! Men... tänk... denna kväll förflöt UTAN en enda smällande raket... nästan. vid 23-tiden hördes en avlägsen smäll och Märta lämnade sin sovplats och kröp ihop vid mina fötter för en stund. Sen lugnade hon sig när det inte blev nåt mer! Tänk vad skönt det skulle vara om man kunde fira dessa helger utan fyrverkerier i bostadsområdena så man kunde välja om man ville vara med om sånt eller inte!

Slutet gott allting gott! Hoppas ni alla haft en härlig Valborg...  det har vi haft!!
God Natt!