torsdag 25 oktober 2012

Ett rejält skrämskott...

... fick vi uppleva idag! Allt upprepade sig efter nästan 6 månader utan att nåt hänt! Men plötsligt var orden borta igen och oron påtaglig... förvirringen och alla tecken på att nu är det dags igen, fanns där. Mitt i matlagningen kunde L inte läsa ett enkelt recept på en salladslag! Rädslan förlamade mig och hoppet flög all världens väg... igen! Men jag kan ju tågordningen och snart kom ambulansen tjutande och väckte upp vårt höstslumrande grannskap.Ambulanspersonalen börjar kunna vägen till oss vid det här laget, en av dem var med förra gången så hon visste vad det gällde! De åkte före in till Gävle och jag kom efter med hundarna i bilen för att överlämna dem till dotter Mita, som avslutade sitt arbete och tog emot dem! Hur många gånger har jag inte fått lita på att hon ska kunna hjälpa mig när det kniper?

 Men på väg upp till sjukhuset ringde L och sa att han skulle få koma hem igen! Man hade inte hittat nåt som tydde på nån propp eller blödning och efter kontakt med strokeläkaren ansåg man att det ska räcka med en ökning av Warandosen. Så nu är vi alla  hemma igen efter en orolig eftermiddag och nu kan vi bara hoppas på att det inte händer nåt mer. Frågan dyker upp om VAD det var som hände?? Hur kan man vara säker på att det inte var en förvarning om nåt större? Vad annat kan vi göra än att tro att de vet vad de gör på sjukhuset? Oron kommer ju att jaga mig igen och sömnen blir inte bättre av det här. Men vi får ta dagarna som de kommer och försöka att inte oroa oss. 

Nu i dagarna är det ju 6 månader sen det sist hände nåt och det skulle kunna bli dags att L skulle få köra bil igen och det har han ju längtat efter. Vi får väl se hur det blir med det nu!

Jag har fått tid för operation av ena handen den 23 november och jag hoppas att nåt inte ska hända så jag måste skjuta upp det. Jag blir väl lite handikappad under några dagar efter det och behöver då ha en frisk andra hälft till stöd. Men den som lever får se!


Eftersom jag inte hade några nya bilder utöver denna så får den tjäna som lite "ögongodis" idag. Cornelia hade lagt upp bilder med tryckta disktrasor som julkort och då tänkte jag att jag kunde visa mina broderade!

Sytt har jag inte gjort på ett tag nu igen. Det snurrar en massa idéer i huvudet men det blir inte mer än så! Fast jag vet ju att jag vaknar till igen rätt som det är och gör ett litet tyck. Så ni får ha lite tålamod med mig! 

Håll era tummar för att allt ska gå bra här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Kram 
Bibbi

20 kommentarer:

  1. Håller tummarna för att det bara var ett litet skrämskott och inget mer och att allt blir bra med din "gubbe".
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack... man kan ju inte annat än hoppas och tro att det inte ska bli nåt mer!
      Kram

      Radera
  2. Förstår att det är som att leva i ständig jour!
    Måtte inget hända nu!
    Finns på skype om du vill prata.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du slår huvudet på spiken du Maja! Men vi får försöka leva vidare som vanligt!
      Tack för att du finns där... jag kan ta dig på orden vet du!
      Kram

      Radera
  3. Men oooh... Bibbi... jag känner din oro ända in i märgen.
    Visst vill man gärna tro att de vet vad det gör, i sjukvården. Men jag tvivlar emellanåt, det gör jag.

    Dina disktrasor är ungefär en miljon gånger snyggare än mina!!!!

    Nu ska jag iväg och hälsa på Sture.
    Kram å kli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nela! Jag har äntligen kunnat komma in på er blogg och läsa ikapp... utan att bli utslängd och jag hoppas att allt lugnar ner sig och går bra hos er!
      Jag hör av mig till dig!
      Kramar till er och kli till väntande Ida-Dian

      Radera
    2. Ida-Fian ska det ju vara förstås!!

      Radera
  4. Ojojoj... hoppas att det är bättre nu!

    Jättefina disktrasor!

    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Birgitta! Det är bättre och var ju ett riktigt skrämskott och jag blir så klart orolig. Men det ska nog bli bra igen!
      Ha det gott och kram till dig!

      Radera
  5. Hoppas nu att explosionen håller sig på mattan. Mycket obehaglig upplevelse. Men du är en överlevare och fixar allt hur som helst. Tur att du har Mita också. Ta allra bäst hand om er nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hillevi... vi får hoppas att krevaden var en blindgångare! Jag är dock inte nån superwoman som fixar allt... fast jag skulle önska det ibland! Mita är guld värd precis som resten av skaran!
      Ha en härlig helg med skägg och anka!

      Radera
  6. Hoppas det inte blir mer. Har liknande problem som Du och det är oroligt.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du vet hur oroligt det kan vara när allt inte går på räls! Hoppas att ni har det lugnt.
      Ha det gott i höstvädret och kram till dig!

      Radera
  7. Usch inte nu igen! Hoppas att det bara var en tillfällighet...kanske trötthet eller överansträngning? Du måste ju få din hand fixad till jul...himla snygga disktrasor..
    Kramar....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så tänkte jag... du Immi! Jag har ingen förklaring annat än lossnade avlagringar som hamnade i fel banor! Tur att de inte var större. Det skulle vara bra om operationen kan bli av... men mycket hänger löst.
      Kramar till dig med!

      Radera
  8. Hoppsan, ingen man önskar någon. Får väl tro på personalen... dom borde väl veta.
    Men klart du blir orolig, vem skulle inte bli det. Hoppas att det blir lugnt igen.

    Finfina disktrasor... tänka att julen närmar sig!

    Trevlig helg, kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem ska man lita på om inte sjukhuspersonalen? Men vi kan ju ha tur för en gångs skull! Jag ska försöka lugna ner mig och sy lite...kanske!
      Kramen till dig

      Radera
  9. Men vad är det jag läser, så jobbigt för er, hoppas nu att det inte blir nått mer ! Kramen

    SvaraRadera
  10. Jo... det är ju så att man inte vet från den ena dagen till den andra vad som ska hända!! Men nu är det lugnt igen!
    Kram

    SvaraRadera
  11. Men så läskigt! Tur att Du är en handlingkraftig kvinna och att Ni kom iväg snabbt.
    Lita på sjukhuspersonalen så att Din oro släpper. Lätt för mig att säga :-)
    kram

    SvaraRadera