Plötsligt händer nåt alldeles oväntat... och då är det skönt med de nära och käras stöd. Den äldsta av mina döttrar kom med sin familj... fullastad med mat och de här underbara blommorna. De visste att jag inte mådde speciellt bra och alldeles säkert inte skull laga nån mat den helgen... efter att ha skickat iväg mannen i huset i ambulans till sjukhuset. Han hade hastigt insjuknat på fredagen i vad som visade sig vara en tia-attack (en liten stroke som löser upp sig själv och inte lämnar några spår efter sig). Men den kan vara ett förebud om en stor stroke och därför måste man till sjukhus när det händer. Tecknen på sjukdom kan vara väldigt olika beroende på vilken del av hjärnan det händer i... alltifrån förlamningar, medvetslöshet, talrubbningar, ordförståelse, orienteringssvårigheter, mm. kan uppstå.
Vi upplevde att talet och läsförmågan avtrubbades... liksom menigsbyggnaden som blev alldeles åt skogen. Mycket otäckt är det att uppleva hur nån blir så förändrad på bara något ögonblick och inte minst för den som blir sjuk.
När sånt här händer använder sig vården av en utarbetad plan som kallas "Rädda hjärnan" och då gäller snabb transport till det sjukhus som kan ge en bästa vården.... efter att man gjort en del koll på plats. I vårt fall är det Akademiska i Uppsala... men vi har 10 minuters väg till Gävle... så det blev Gävle efter en del kontroverser och telefonsamtal. Väl där väntar en "styrka" när ambulansen anländer och alla vet vad de ska göra. Ekg kopplas, nålar sätts, och medvetandekontroller görs i en speciellt utarbetad ordning... sen bär det av till hjärnröngtgen och i det här fallet en tur upp på hjärtintensiven för att vara på den säkra sidan. Om det visar sig vara "skarpt läge" ska behandling sättas in inom 3-4 tim för att rädda så mycket som det bara är möjligt av hjärnas funktioner och möjligheten till ett bra liv efter detta!
Vi hade tur... den här gången med... även om det tog mycket längre tid innan allt var ok. igen än vad det gjorde förra gången detta hände i vår familj. All påvrkan var över på en halv timme förra gången... men nu dröjde det till nästa dag innan talet var som det skulle igen. Bara tanken på hur allt kan förändras i livet på bara några sekunder gör att man blir lite rädd och orolig över att det ska bli på allavar om det händer igen!! Vi vet verkligen inget om morgondagen eller ens nästa timme... så det gäller arr göra det man känner för och vill medan allt är som det ska !!
Hej Bibbi
SvaraRaderaHär surfar jag in för att kolla om du lagt ut något nytt mästerverk och möts av verkligheten och en oro för hur det skall gå.
Förstår att du värdesätter dina nära och kära som tar hand om dig i en sån situation.
Glöm inte att ta hand om dig själv och vovvarna
hälsar Christina
Tack Christina!
SvaraRaderaNej det har inte blivit nån sytt men jag håller på med en duk som snart kommer att ligga uppe!
Det är lugnare nu och allt börjar bli sig likt igen!
Ha det gott
Bibbi
Först vill jag bara säga; vilka härliga barn du har som stöttar i din svåra situation.
SvaraRaderaDe senaste dagarna har jag själv blivit varse om hur livet snabbt kan förändras. Det känns som att det händer när man är som minst förberedd. Man får sig verkligen en tankeställare. Det är skönt att läsa att det är lugnare och att allt börjar bli sig likt igen men glöm inte bort att ta det lugnt och vara rädda om varandra!
Kram
Tack för omtanken June!
SvaraRaderaDu har helt rätt... tankarna väcks på hur fort livet kan förändras. Hoppas att allt löser sig för dig... vad det nu var som fick dig att tänka till.
Ha en fin helg!
Kram
Går in på din sida för att titta om det var något nytt på din sida......... men vad är det jag läser :(
SvaraRaderaSkickar många styrkekramar till er.
Livet kan änras fort, mycket fort men ibland.
Skönt att höra att det gick bra denna gång
Kram /Eva
Tack Eva... livet har sina egna vägar och det är bara att följa dem!
SvaraRaderaKram
Ps. Jag tog bort dubbletten.Ds.
Hej igen,
SvaraRaderaför min del är det en kompis på blott 36 år som fått en propp och åker in och ut på sjukhus på koller just nu. Häromdagen fick jag även veta att en annan väns barnbarn fått leukemi. Denne vän har en son som gått bort i just leukemi. Sådana gånger känns mina egna problem väldigt triviala och jag blir glad över varje dag som är frisk. Det är så synd att vi glömmer det så fort bara. Kram på dig. =)
Du har rätt June... ibland glömmer man sina egna bekymmer på ett bryskt sätt. Det finns ju alltid andra som har det värre... och det är då rakt ingen tröst!
SvaraRaderaJa visst kan livet förändras fort, alldeles för fort!Har själv fått livet upp och nervänt av en bilolycka i familjen, det sätter allt på ända och gör att man omprioriterar saker!
SvaraRaderaSkönt att det gick så bra denna gång!!
Kram Lizzan
Nu har jag scrollat ner en bit och läst litegrann, kära Bibbi.
SvaraRaderaJag försöker verkligen att leva som du lär... ta vara på stunden NU... men det har ju, som du vet, varit svårt ett tag.
Men jämfört med detta är mina bekymmer små och futtiga. Du ger perspektiv och det är bra.
Jag är glad att allt är som det ska igen hos er, även om oron finns där ändå, såklart.
Varma kramar till er alla! Några till dina underbara barn också, som finns där när det verkligen gäller. Sånt är värdefullt, jag vet.