måndag 30 januari 2012

Hemma igen efter en lång dag...

Här blir det ingen upplyftande information idag. Vi trodde ju igår att läget såg bättre ut... men under eftermiddagen blev det sämre igen och när personalen kom in i rummet låg  L  på golvet och kunde inte ta sig upp själv. Han kunde inte heller förstå vad man sa till honom... kan inte fatta att han måste ligga kvar i sängen. Sen blev han väldigt orolig och man bestämde att man måste ge honom lugnande medicin så han inte skulle skada sig. Det verkar vara fullt kaos för honom!

Det känns helt absurt att inte få gå dit och se med egna ögon hur han mår... han kanske skulle bli lugnare om jag kunde vara hos honom?? I natt började han kräkas och har antagligen smittats av vinterkräksjukan  som ju grasserar på sjukhuset! Under dagen idag var det inte bättre och man bestämde att det skulle görs en ny skiktröntgen för att om möjligt kunna se om det finns nån synlig skada. Men inget syns och svar finns inte på vad som händer.

Jag har begärt ett samtal med läkaren för att kunna få lite svar på mina frågor och jag hoppas att denne hör av sig under morgondagen. Det här är fullständigt horribelt och känns mycket frustrerande samtidigt som han ligger där hjälplös och inte kan göra sig förstådd eller få veta vad det är som händer med honom!

Besöket hos veterinären var heller ingen gjädjestund. Det blir operation... men det gick att skjuta lite på den då Märta inte verkar ha ont eller är allmänt påverkad av det som orsakar hennes blödning. Men den måste göras... och vi har satt ett datum till den 15 februari om nu tillståndet för husse tillåter det... eller nån försämring i Märtas tillstånd inträder.

Det är mycket som händer och det är svårt att hålla huvudet kallt. Det blir gärna kaos när påfrestningen blir så här stor. Hilda fick vara med mitt barnbarn medan jag var till veterinären och sen åkte vi hem till dem och Emma lagade mat till oss och jag åt den första lagade maten på flera dagar! Jag har helt glömt bort att äta och det går ju inte för sig om jag ska kunna klara den prövning som väntar oavsett hur det här går. Det blir ju ingen lätt väg tillbaka det förstår jag ju. Det som förstörs på en minut eller två... kan ta månader att reparera!

Jag tackar er alla som stöttar mig med små meddelanden på telefon, i bloggen och på mailen... det värmer mig gott i det gula huset som nu känns kallt och ensamt!

fredag 27 januari 2012

Man ska inte utmana ödet...

... och säga att inget händer här!!
Mannen i huset och hussen till nu vilsna hundar... blev hastigt sjuk idag på eftermiddagen idag. Han hade gått in till sig för att vila lite efter maten. Jag satt och läste när jag hörde honom oroligt undra vara jag var nånstans. När jag kom ut i hallen hängde han lite konstig och höll sig i väggen och sluddrade nåt ohörbart.

Vi har varit med om det förr så jag visste att nu är det en "tia-attack" eller en stroke på gång.Jag hjälpte honom till sängen, fötterna ville inte följa med så jag fick nästan släpa honom. Jag gav honom en tidning ville att han skulle läsa högt  ur den. Men det ville inte gå särskilt bra... orden ville liksom inte komma ur honom i den ordning han ville. Det blev en konstig blandning av riktiga ord och rappakalja. Oj... vad det är jobbigt när sånt händer och det är ju bråttom att komma iväg till sjukhuset även om han inte vill! Vi väntar... försökte han säga... det blir snart bättre.

Det var det bara att ringa 112 och de skickade omgående en ambulans... Tack och lov... får man nästan säga i dessa tider när det kan vara rakt omöjligt att få en sån när den behövs! Jag plockade ihop lite kläder och toalettsaker så det var klart när de kom. Jag kunde ju inte åka med... utan måste rasta hundarna och ordna med min dotter så hon kunde ta emot dem medan jag åkte till sjukhuset i Gävle. Man vet ju aldrig hur länge man blir borta i ett sånt här läge!

Konstigt nog verkade det hela bättre en stund ... och när jag kom till sjukhuset låg han och läste en bok!! Man hade gjort en del undersökningar innan jag kom och det såg bra ut. Men det ändrade sig fort och efter en stund kunde han återigen inte forma en mening. Kortslutning kan man säga! Så en stund med kontakt igen och sen började han räkna från trettio till fytiotio!
Det blev skiktröntgen som inte heller visade nåt och inläggning på strokeavdelningen. Men den påverkan som var så tydlig gör att det ändå kan vara en blödning och man bestämde att INTE ge nåt propplösande utan se tiden an under övervakning och inte göra nåt drastiskt om läget inte försämras under natten.

Som grädde på moset är det besöksförbund på avdelningen på grund av vinterkräksjukan!! Jag hämtade två lite skärrade hundar, som ju blev instängda under ambulansbesöket och sen var husse borta på allt elände. Hildaliten är skendräktig och tror nu att jag är hennes valp och plötsligt var jag borta också. Valpen på rymmen.... tänk om den svälte ihjäl?? Så jag har allt en del att förklara! Det blev lite för mycket denna dag för både mig och hundarna. Det är ju inte heller roligt att bli sjuk och drabbas av att inte kunna göra sig förstådd!!

Den här helgen i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland började inte speciellt bra och vi får verkligen hoppas att den slutar bättre än den började!
Ha det gott därute!

Inget händer här...

... men så här ser det ut!


Mitt eget space... menar jag! Men allt står stilla och samlar damm. Maskinerna står redo, men vad hjälper det när den som ska sy på dem inte kommer till skott ??Jag kollar i alla fall vad ni andra har för er och en och annan ljusglimt dyker upp och jag försöker fatta tag i dem, men de glider iväg igen.

 Här har jag allt jag behöver och skåpen är fulla förstås...tyger är så bra isolering!! Hurtsarna på hjul  är bra att kunna ställa under bordet när de inte behövs... brodeirmaskinen Janome Memory Craft  300 E (den har en del år på nacken) står vanligtvis på en sån när jag har nåt sånt på gång. Den"vanliga" Janome Memory Craft 6600 är också redo för jobb bara jag vaknar till igen! En gammal vän...  min Pfaff står under bordet som en backup och "syträffmaskin". Overlooken Husky... ifrån en bit in på förra århundradet... är lite bortglömd och undanskuffad, men får komma fram och jobba ibland.

 Jag är väl inte alldeles blockerad nu... eftersom maskinerna fortfarande står framme. Kanske det finns hopp i alla fall!? Det går liksom inte att samla tankarna för att sätta igång nåt nytt. Det går över det vet jag, även om det just nu är jobbigt!

Märta är inte bättre och vi håller på att vänja oss vid tanken på den operation som nog väntar. På måndag får vi veta säkert hur det blir... fast jag vet ju redan då hon inte slutat droppa blod. Det gör så ont att tänka på det hon har framför sig, vår lilla Märta! Förra året vid den här tiden var det vår andra lilla krake Hilda som blev opererad då hon fått en elak liten juvertumör... det var också jättejobbigt, men gick ju bra trots allt. Jag kan tycka att det inte skulle behöva bli nåt mer med våra hundar... men det får man ju inte bestämma själv förstås! Det är väl bäst att inte oroa sig innan, för man vet ju aldrig hur det blir.

Jag försöker att trösta mig lite med den tanken, medan jag sitter här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland och plitar ner mina rader mitt i natten  i slutet på januari 2012.
Ha det gott ni alla där ute!





fredag 20 januari 2012

En pytteliten beautybag...

... det är ju inte mycket att komma med, men det är allt jag åstadkommit på ett tag.


Vad jag ska ha den till?? Ja... det kan man undra... men det kan väl bli en liten persent med nåt innehåll kanske.

Här är lite jobbigt för tillfället... Märta... vår schnauzer snart 8 år har gått och droppat blod under en tid. Först trodde jag att hon "sympatilöpte" med vår andra hund, dvärgschnauzern Hilda, som löpte strax före jul... men det blev ingen riktig löpning utan fortsatte droppa.

Ett besök på veterinärkliniken för tio dagar sen gav inget klart svar. Hon ultraljudkollades och inget märkbart kom i dagen, men vi åkte hem med en antibiotikakur och har nu lirkat med dessa piller i tio dagar och det är inte bättre. Vi fick ett nytt recept på tio nya dagar och en frist för hennes tillfrisknande till den 30 jan. Om det då inte är bra är det en radikaloperation som väntar... bort med både livmoder och äggstockar. Det är ju inget man önskar att ens hund att behöva gå igenom... men hon kan ju inte heller gå och blöda utan att det slutar.

 En operation är en operation och inget man gör i onödan vare sig man är människa eller hund... men vår veterinär sa att det är nödvändigt om hon inte slutar blöda, vår Märta. Så nu håller vi alla tummar vi har för att hon ska sluta droppa blod och visa sig frisk den 30 januari.

Har fått  mail om att det inte går att kommentera i min blogg och jag vet inte vad det kommer sig av. Hoppas att det fungerar efter den här uppdateringen annars måste jag kolla med Blogger om vad de håller på med. Det krånglar lite väl mycket kan jag tycka!

Idag är det ganska kallt och vitt på backen... om man inte tittar för noga då förstås! Solen skiner och vi har en jättefin dag här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland. Hoppas att ni andra också märker av att ljuset ju håller på att komma tillbaka!!

fredag 13 januari 2012

Mugrugs... alltid något.

Det är något av lågvatten i syrummet för tillfället. Varför det blir så vet jag inte... men det är ett fenomen som dyker upp i det här rummet med jämna mellanrum. Just nu känns det som om jag trampar omkring på en klapperstensstrand utan att nå ner till havet... som skulle kunna vara sylusten... utom räckhåll!


Jag har i alla fall totat ihop ett antal mugrugs som jag tänker ska kunna passa till kommande köksgardiner... kanske.... om sylusten vaknar till liv förstås! Jag fick ett anfall och provade att göra dem "In The Hoop" och det gick efter en del trasslande. Kantavslutningarna gjorde jag enligt mina Enkla hörn under fliken "Enkla tips".


 Digitizer Jr är ju inte riktigt anpassat för att göra egna designs i... men man måste ju prova! Det funkar jättebra till annat man kan vilja göra... så det duger för mina behov! Nån designer blir jag inte ens om jag hade det stora Digitizerprogrammet... så varför klaga?! Jag kan ju leta bland mina befintliga broderier och använda dem som andra gjort!

Här blåser det nästan full storm så det knakar i huset. Lite snö skulle vi visst kunna få till helgen men det blir väl som det blir med det! Nu har vi varit utan så länge så nu kan det göra detsamma kan jag tycka.

 Blåsten kan jag verkligen klara mig utan då den får min eländiga huvudvärk att vakna till liv och det är inte roligt. Ändå är mitt liv förhållandevis bra nu och värken är inte så handikappande längre. Jag har mina hjälpmedel i form av elstimulatorn och värkplåstren som nog räddat mig ifrån det totala eländet och hjälper mig att leva ett bra liv trots allt!

Några rader nertecknade i det gula huset mellan hav och sjö i ett blåsigt norduppland i januari 2012.

onsdag 4 januari 2012

Så skriver vi då 2012...


... det är alltid svårt att komma ihåg det den första tiden på det nya året. Men med lite övning funkar det säkert den här gången med! 2012 ska det vara!

Två ugglor har det blivit här i mitt syrum som första alster detta år... de är sydda "In The Hoop" och det är så roligt att se hur det växer fram och att vända dem på rätan är alltid som ett trolleri... FÄRDIGT!! Jag sydde båda storlekarna för att barnbarnen ska kunna prova vilken de ev vill ha så får jag sy fler när jag vet om de faller nån av dem i smaken! De kommer hit till helgen hela bunten... och här ska lagas mat till dem alla. Då blir huset vårt fyllt till bristningsgränsen... men det är ju roligt aom alla kommer på samma gång!

Ugglornas ögon påminner nog lite om hur våra såg ut på nyåret på grund av sömnbrist och oro över våra stackars hundar...
Nyårsafton var en helvetes dag för Märta och Hilda som båda är oerhört skotträdda. Smällandet började redan vid 17-tiden här och sen höll det på till långt efter 12-slaget. Till vilken nytta kan jag undra... massor med djur blir vettskrämda och försvinner bort om de bara får en chans. Vi bor alldeles nära  Furuviks djurpark där man bedriver avelsarbete med utrotningshotade chimpanser bla. och där var det rena kaoset. De stackars djuren har ju ingenstans att fly! Våra hundar skakar i hela kroppen och "stänger av" så det inte går att nå dem hur man än gör! Att gå ut och rasta sig är inte till att tänka på så det blev ingen tur ut förrän på nyårsdagens morgonen. Vi lider med dem och kan inget göra för att hjälpa dem...det är fruktansvärt. Bara för att folk ska använda sina (i många fall) sista slantar  för att ev. se röken av dem och höra dem smälla... ju högre desto bättre!!!
Näe... om nån skulle komma på ideén att fråga mig om raketer och smällares vara eller inte vara så är svaret lätt: TA BORT HELA SKITEN FÖR ALL FRAMTID och låt djur och människor få leva utan dem !! Men... kruxet är ju att ingen frågar vad jag vill!!
Så... nu har jag fått tömma ut lite av min ilska och frustration över nyårets och sista aprils svarta baksida!
Det regnar och är 4 grader varmt så här i början på januari månad vid det gula huset mellan hav och sjö i norduppland. Men vi önskar alla en God Fortsättning på det nya året!