torsdag 28 maj 2009

Oj... här händer det saker...

... och fort går det!
På måndagförmiddag ringde telefonen... och det var op.koordinatorn i Uppsala... som undrade om jag kunde ta en återbudstid??!! Så klart svarade jag ... när blir det? I morgon... sa hon lite tvekande... oj sa jag... när behöver jag komma?! Helst idag... så vi hinner förbereda bra! Ja tack... sa jag då... så klart!! Kan du det... vad bra... då ses vi! Jag packade ihop det jag skulle ha med och ringde till sjukresor och beställde en plats. Bussen gick 12.30 så det gällde att sno på! I ensamt majestät åkte jag de 10 milen i en stor buss!

På tisdagmorgonen duschade jag för andra gången sen jag kom till avdelningen och sen fick jag en jättesnygg skjorta... med en knapp där bak... och sjukhusets snygga underbyxor i storlek 48 plus ett par strumpor i frän pippilångstrumpstil... en kort och en lång!! Så var det bara att vänta till klockan 11.00 innan det var dags för operation. Väl nere på op-avdelningen blev jag rakad i nacken... inte så snyggt... men håret växer ju ut igen! Sen packades jag in under blå pappersdukar med en otäckt start häfta på... men det blev nog bra för doktorn som skulle operera!

Så var det dags för lokalbedövning och det känns ju förstås... men efter ett tag var jag ordentligt bedövad och skalpellen kom fram. Det jag kände var när den nyskurna öppningen skulle vidgas... det kändes lite hårdhänt... men gjorde inte alls ont! Vad man gjorde var att ordna plats för dosan med batteriet under mitt vänstra revben ca 4x4 cm... det var lite trångt så doktor Anders fick jobba lite för att dosan skulle kunna pressas in i fickan! Sen skulle elektroden dras under huden upp i nacken... mellan skallbenet och huden pressades den in... bit för bit... tills den nådde nerven på höger sida i höjd med örats övre kant och väl där skulle tåten skruvas fast i dosan... det hela testas så att det verkligen fungerade... och det gjorde det så klart! Innan såren skulle sys ihop undrade jag om han... Anders... inte kunde fixa till en liten ficka för plånboken också... när han i alla fall var i farten... men han hade inte tid med det... sa han! Narkossköterskan sa att det var roligt med en patient som skojade under operationen... det är vi inte vana vid... sa hon skrattande!

När Anders började sy så var det inte så lätt att komma åt där bak i nacken och framme på bröstet då jag låg på sidan... och jag hörde honom säga att skinnet var segt... då sa jag att det blir så på både gamla kärringar och stora grisar!! Det är tur att du inte är nåtdera då... sa han leende! Där fick han ett pluspoäng!! Man får allt vara lite tacksam ibland!!

Sen var tanken att jag skulle åka hem efter några timmar... men då hade ju sista sjukbussen gått och jag var inte i stånd att befinna mig i upprätt läge... så det blev ingen hemresa förrän i går på förmiddagen. Det var jag tacksam för... jag mådde inte särskilt bra och behövde få vila under natten. Men två nätter i en sjukhussäng är rena döden för min eländiga rygg... så jag vet inte vilket som var värst... operationens sviter eller sängen!!

Jag fick en annan och mindre dosa än vad som först planerat var och den behöver man inte byta batterier på utan de kan laddas upp och det var ju bra. Men det känns lite ovant med alla grejor som hör till... en väska... stor som en dataväska modell mindre... och en till nästan lika stor förväntas jag hålla reda på och använda på rätt sätt. Fast det ordnar sig med tiden... allt nytt är ju lite svårt!!

Nu är det gjort... det som jag väntat på så länge. Nu väntar livet och allt som hör ihop med det... sen jag fått tillbaka mina krafter igen förstås... allt går nog inte på en dag... tror jag. Men det känns som om någon vakade över mig i alla fall och gav mig livet tillbaka... så nu är det upp till mig att förvalta det jag fått!!

torsdag 21 maj 2009

Äppelblom...

... nyss var det plommonblom!


Det är lika varje år... kameran kommer fram!! Blommorna är ännu vackrare i år... måste bara ta några bilder... i år med! Men var de lika underbara förra året... jo... när jag kollar var det lika fina!
Så är det... jag får ge mig och erkänna... men vad gör väl det?? Inget alls!

Tänka sig... jag mår mycket bättre... fortfarande efter en vecka utan elektroden! Hur bra ska det då bli när jag får den permanenta insatt i nacken?? Jag bara undrar? Visserligen är jag tillbaka på min vanliga värkmedicin... men värken är mer en molande lite irriterande känsla. Inte som med en spikpistol skjutande i pannan... det är ju en viss skillnad... om jag säger så!!

Jag kan vara ute i trädgården och jobba på... ganska bra... med vila emellanåt men ändå en stooor skillnad! Jag har växthuset överfullt med plantor... många riktigt stora och en del som fortfarande väntar på omskolning. Det får ta den tid det tar och det jag inte hinner med får vara.

Malin är här och hjälper mig... hon rensar ogräs och gräver bort en massa lammöron... som är närmast förvildade...med rötter som är värre än värst! Jag är sååå glad över att hon kommer inte bara för hjälpen... utan lika mycket för att vi får vara tillsammans, fika, fixa mat och och slå varandra i femhundra... som vi båda brukar göra! Det är sååå mysigt att ha henne här!




måndag 18 maj 2009

Kungsängsliljan blommar...

...för fullt. De är ett under när man tittar noga på dem. Hur kan de bli rutiga varje gång?? Så otroligt vackra att se på!!


Plommonträdet blommar också med vita fina blommor... men jag undrar ängsligt om de blir polynerade när det är så kallt att inga humlor och bin vågar sig ut!? Himlen är så förunderligt blå...

Grå måndag... och regnig...

... det är inte lockande att ta itu med trädgårdsarbete idag... så det blev städning inne i stället och det är ju inte helt fel det heller! Oj... vad det blir skräpingt inne med två hundar och ett par tvåbeningar som springer ut och in... när det är varmt nog att ha dörrarna öppna. Den sista veckan har det blåst närapå storm utifrån havet som ju ligger väldigt nära! Det är INTE roligt alls. Det går bara inte att vara ute i sånt väder och göra nått nyttigt!

Elektroden är nu återsänd till smärtkliniken... även om jag tyckte att jag kunde få ha den tills det är dags för min operation! När den kan bli av vet vi ingenting om ännu... hoppas att det inte dröjer så länge!! Stelheten i nacken har kommit tillbaka och en lätt huvudvärk molar och gnor... men det är faktiskt bättre än innan jag fick provelektroden. Åhhh... jag vet ju att det funkar och ändå måste jag vänta!! Det känns lite tråkigt förstås!!

onsdag 13 maj 2009

Lusten att göra saker har vaknat!!

I går städade jag huset... skakade mattor och annat som hör städning till... tvättade och hängde ute. Sen lagade jag mat... och efter det skolade jag om ca 90 tagetes som växte dubbelt i plantringskrukorna... Jag rensade lite ogräs och tvättade fönstren på altanen... innan dagen var slut. Jag hade "myror" i benen när jag skulle sova... det är inte kul... men det är värre att ha ont i huvudet!!

I dag har jag klippt ner den sista lavendelhäcken... men det har varit så kallt och blåsigt så det har inte varit roligt att vara ute! Jag tog dock reda på lavendelklippet och ordnade till 50 nya plantor för groning... så nu är det bara att glömma bort dem (nästan)och kika om nån månad eller så och då brukar åtminstone 75% ha grott och börjat växa fint! Sen är det bara att plantera ut och se hur de växer så det knakar!


Petuniaplantorna har vuxit till sig lite så det blir nog lite blomning till sommaren i alla fall!!



En knopp har visat sig på en av mina tagetes... en av mina favoriter... de blommar gladeligen hela sommaren och långt in på hösten!!

Ingen huvudvärk...tack elektroden!

Det är inte klokt det här... jag har ingen värk i mitt huvud!!! Elektroden kopplas in 3 ggr om dagen... och jag behöver inga värktabletter! Jag som nästan kunnat leva på bara min medicin... så mycket har det varit!!
Det känns ju ganska surt att behöva skicka tillbaka "provelektroden" när det funkar så bra! Op.koordinatorn ringde i måndags på kvällningen efter sex och undrade hur det går och då hade jag ingen värk. Hon undrade lite över hur lång tid värken är borta efter stimuleringen men den hinner ju inte komma tillbaka innan jag sätter igång den igen! Jag talade om hur glad jag känner mig och att jag ville ha den kvar. Men det gick ju inte förstås. Hon undrade om jag är positivt inställd till en permanent op. och jag sa att jag gärna vill ha mitt liv tillbaka... då sa hon att hon skulle säga till Anders (operatören) att sätta upp mig på op.listan. Det kan hända att det blir snart sa hon... de hoppas på en extra op.dag och då kan det gå fort... sa hon. Det gör inget... sa jag då!!
Jag hade glömt hur bra man kan må när man inte har ont... och jag är såååå glad över att få känna det!!

söndag 10 maj 2009

Nu är den första delen avklarad...

... det är gott att känna stödet jag får!
Tisdagen började kl 05.00 med ännu en dusch och tvagning efter alla konstens regler. Lite frukost och en kopp kaffe fick jag i mig innan taxin kom prick 06.15... för vidare transport till sjukbussen som tog mig till Uppsala.

Väl framme vid 08.30 hann jag med en kopp kaffe till innan det var dags att leta upp Neurokirurgens avdelning där jag skrevs in och fick ett snyggt armband med mina uppgifter på... (utifall de skulle tappa bort mig kantänka). "Snygga" sjukhuskläder fick jag sätta på mig också ( undrar hur dessa människor är funtade som stjäl dessa kläder??) Sen var det bara att vänta till de kom för att ta mig till operationsrummet!

När det blev min tur fick jag lägga mig med höger sida upp och sen klädde de in mig i blå pappersskynken med hål i för operationsstället i nacken! Tvättning efter ett visst system så att allt skulle bli så rent som möjigt. Bedövningen lades och det känns ju lite... men inte mer än man (jag) stod ut med... sen vänta lite. Sen skar han... läkaren... ett hål och sen kändes det som om han körde in en penna eller nåt ca 6cm... från en bit under örat till mitt emellan senorna i nacken. Sen var det dags att sticka in elektoden och mäta så att den hamnade på nerven som plågar mig... det tog en stund men så verkade de vara nöjda och den syddes fast på huden med ett stygn. Sen fick jag vänta ett par timmar innan de kom för att visa mig hur dosan fungerar och jag fick känna efter vilken strömstyrka som passar mig.

Då fick jag ett dråpslag... det är väntelista på att få den här dosan inopererad permanent... och doktorn har ambitionen att hinna med att operera alla som har en testapparat innan sommaren!! Men det beroer alldeles på hur stor akutbelastningen blir på op.salarna... vår op. är ju inte så kallad akut och får så klart stå tillbaka för akutfall!! Sen var jag färdig att åka hem... men bussen hade nyss gått så jag fick vänta 2 tim. till innan det bar av hemåt i snigelfart... tyckte jag... som nu var väldigt trött.

Väl hemma vid 17.30 orkade jag knappt hålla mig uppe efter dagens press... som egentligen inte var så stor... men jag har inga reserver att ta till och då blir det väldigt jobbigt! Jag gick och lade mig väldigt tidigt och orkade inet ens läsa. Sov hela natten och vaknade vid 8-tiden och var lika energitom som kvällen innan. Jag åt lite frukost och sen till sängen igen... jag mådde så dåligt att jag ångrade att jag givit mig in på det här! Hela dagen gick och jag orkade inte ens titta igenom mailen eller bloggen! Framåt kvällen var jag tvungen att ringa återbud till syklubbens sista träff innan sommaren och det är ju ett av mina andningshål! Jag mådde verkligen dåligt!!

Men idag är det bättre... mycket bättre... jag känner redan efter att ha testat dosan under gårdagen och idag att jag har mer rörelseförmåga i sidled med huvudet och värken har planat ut. Då gör det ont... att jag ska plocka bort dosan på fredag och skicka tillbaka den och sen vänta igen! Men så är det och det är bara att inordna sig i ledet!! Jag kunde trots allt åka in till stan och träffa"tjejerna" i sygtuppen en stund... och det gav som alltid en liten energipuff och det är jag så tacksam för!

tisdag 5 maj 2009

Bara tre dagar...

... att vänta tills jag får den elektrod insatt i nacken... som ska ge mig ett normalt... smärtfritt... liv... hoppas jag. Det är många som blivit hjälpta av den har jag hört... så varför skulle det inte funka för mig??
Här... strax norr om Dalälven... är det regningt och kallt... inget trädgårdsarbete sen i söndags. Men det är skönt för min del... så jag kan vila mig lite till fredagens resa till Akademiska sjukhuset. Idag har jag inte mått särskilt bra och det är jobbigt när jag inte kan göra nånting utan att få ont i huvudet! Vissa dagar är sämre... det vet jag ju... men det är svårt att tackla i alla fall. Jag vill må bra alla dagar! Men det vill väl alla... och det är inte möjligt för många människor... som har det värre än jag... så jag ska inte klaga trots allt!!

fredag 1 maj 2009

I växthuset kommer plantorna...

... så sakta. Det har ju varit kallt under hela april... så det dröjde ända till i slutet av månaden som plantorna kunde flytta ut i växthuset!

Men till sist orkade jag inte vänta längre... jag flyttade ut de minst känsliga plantorna och delade av växthuset med bubbelplast och satte igång frostvakten på kvällarna och de dagar då det var under 10 plusgrader ute. Det har gått bra och de små plantorna växer nu rätt bra... även om det är sent i år. Här ser vi petuniaplantoromskolade i krukor ifrån berdsådd i låda.
Tagetesplantorna är allt bra små men de brukar ta sig rätt fort och sen blommar de hela långa sommaren ända till sena hösten... och det är lätt att ta frön till nästkommande år!!

Det är allt gott att ha lite sällskap ute i växthuset... Hildaliten följer mig tätt i spåren!! Hon har funnit en mjuk plats att ligga på!