Här sitter jag på min gamla "jag kommer inte sten" och är helt säker på att ingen når åt mig. Du kan stå där du matte och toffeln ligger här... alldeles framför mina fötter! Ta den då!
Ja... så är det! Märta vet att jag inte har en chans att komma åt henne. Det är bara att vänta tills hon kommer! Men hon vet inte att jag kan lura henne genom att säga "Hej då Märta... nu går vi in och du kan sitta där om du vill! För det mesta vill hon inte vara ute ensam så hon kommer som ett skott.
Hilda sitter och solar sig hon. Men hon håller koll på var Märta är nånstans... det är liksom bäst det för Märta trycker ner henne hur lätt som helst om hon får en chans! Det gillar inte Hildaliten så hon håller sig nära en buske som hon kan gömma sig i om marodören kommer farande!
Åhhh... här kan jag nog gömma mig... inte en chans att Märta kommer åt mig då!!
Idag har det inte blivit mycket gjort... förkylningen har däckat mig och hostan river i bröstet. Det är inget jag ville ha... men det var ingen som frågade så nu är det som det är. Varenda muskel i kroppen skriker när jag rör mig och all kraft har runnit bort. Nu är det bara att hoppas på snar bättring och att hostan inte blir för jobbig. Symaskinerna står där och blänger på mig... jag hade ju kommit igång lite och tänkte att nu ska det bli produktion här. Men det är ju helt fel att tänka så... fötterna slås så klart undan med en väldig fart om man blir högmodig.
Nej... man ska hålla sig på jorden här i det gula huset... det är säkert det!