Med posten kom idag ett par JÄTTEFINA vantar!! Alldeles lagom stora är de och väldigt sköna! Jag har vunnit dem i Mariannes tävling. Det var länge sen jag hade några hemstickade vantar och jag är väldigt glad över dem! Jag ska vårda dem ömt. TACK Marianne!!
Dagarna går och våren är här även om det blåser halv storm idag! Ljuset har återvänt och livsandarna vaknar till liv igen... konstigt nog! Tillvaron har förbättrats ett eller annat myrsteg och jag hoppas att det fortsätter så... även om det går sakta. Rom byggdes ju inte heller på en enda dag!
Märta är dig lik igen och hon fullständigt jäser av leklust... fast hon får ju inte rasa för fullt än. Hon ser hel och fin ut på utsidan... men såren inne i buken är ju inte läkta än och behöver lite mer tid för att hela ordentligt... men snart... Då blir det röja av... kan jag tro!!
Hussen ser lite piggare ut... men humöret är fortfarande som en krutburk med mycket kort stubin och motgångarna är många. Det är ju klart att det är svårt att förstå vad som hänt och följderna av en sån skada. Det syns ju inget utanpå... fast livet blir beskuret av saker som man inte råder över. Bara det att plötsligt inte få köra bil kan ju te sig som ett stort ingrepp i livet... att inte kunna ta sig nånstans för egen maskin! Att inte kunna det man kunde så självklart för bara några veckor sen... gör så klart ont för vem som helst. När stresståligheten är borta och likaså tålamodet är det inte lätt att vara glad!
Allt det där förstår jag men ... det är jättejobbigt att vara den som får ta emot all frustration och ilska som kommer ut ur detta och ändå ska vara den som hjälper, stöttar och försöker jämna vägen tillbaka till det som var. Hur man än vänder sig så sitter ändan därbak!! Men jag ska försöka orka tills det inte behövs längre.
Kampen fortsätter i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland och nu ska jag försöka sova igen de timmar jag var vaken förra natten!
Såg att du vunnit Mariannes fina vantar och GRATTIS till dig!
SvaraRaderaÄven ett myrsteg är ett steg, men det är inte svårt att förstå både din och makens frustration!
Ha så gott det går och du får göra som min sjukgymnastsa åt mig att göra när det var som värst:
-Gå in i badrummet, lås dörren. Ställ dig och stampa och skrik en stund!!!
Sedan kan du gå ut igen och vara som vanligt!!!!
KRAM
Tack du Maja... jag får nog gå lite länge än till badrummet... friggeboden blir nog bra. Fast blommorna där kanske dör av skräck :D
RaderaHa en skön helg!
Kram
Vilka vackra vantar du vunnit!
SvaraRaderaFörstår så väl frustrationen hos er båda! Tänk på att även den som går sakta kommer fram!!
Så skönt att Märta börjar bli sig själv igen och att det blir en vår full av upptåg för henne....
Stor KRAM till er alla!!
//Lizzan
Fina är de mina vantar!! Framstegen syns kanske inte för andra men jag kan se dem och är glad över dem!
RaderaBara Märta inte spricker innan hon släpps fri igen :D Det är lite synd om Hilda nu, för hon får ta emot Märtas frustration... sån finns det gott av hos oss just nu!
Grilla mycket korv... jag skulle också vilja vara med!!
Kram tillbaka!!
Vilka fina vantar du vunnit, Grattis..Och va skönt att det ändå går framåt! Kram Immi
SvaraRaderaUtan dessa framsteg skulle jag nog gräva ner mig nånstans!! Synd att vantvädret är över för den här gången!! Men det kommer fler vintrar!!
SvaraRaderaHa det gott och låt maskinen jobba!
Kram
Kloka ord får du till dej här ovan. Glad är jag att du orkar skriva. Kanske det att just sätta lite ord på det du känner får dej att se allt ur ett lite vidare perspektiv, även om jag tycker att du är klarsynt och verkligen egentligen vet hur allt hänger ihop. Men att leva mitt i detta är naturligtvis ingen dans på rosor.
SvaraRaderaDu vet säkert redan att jag är här ofta, ofta och tänker på er ännu oftare.
Allt gott!
Det finns många kloka människor som gärna delar med sig och det gör livet lite lättare att få lite stöd! Jag vet inte om jag är så klok... men gör så gott jag kan. Det är precis så som du tror... det lättar faktiskt att sätta ord på allt!! Det blir ju lite bättre det kan jag se även om det är smått det som händer!
RaderaDu får smyga in här hur mycket du vill... det är skönt att veta det!
Kram
Trodde jag hade skrivit redan i förrgår, men jag börjar bli lite vimsig, tror jag! Det kom lite ny kyla, så vantarna kan nog komma till pass fortfarande. Fina var de!
SvaraRaderaDe sista läkedagarna kan nog vara jobbiga, särskilt med två hundar som kan röja med varandra. Kanske kan du låta Märta leta sin mat i trädgården, utspridd över hela tomten och Hilda vara inne och göra likadant. Såna slags aktiveringar gör nytta och kräver minimalt av dig.
Snart, snart kan hussen sitta i vårvärmen. Den kommer att göra gott, tror jag.
Lite vimsig kan vem som helst bli du Hillevi! Gissa hur jag är vid det här laget??!! Det var ju ett bra förslag du hade... varför kan jag inte komma på sånt själv?? Det ska provas så fort det blir ljust i morgon bitti!! Kanske kan Märta stanna kvar inne i sitt skinn det tag till då?!
SvaraRaderaJo du... vi har allt börjat snegla lite på altanen... men där måste ju städas förstås!
Ha det gott och klia skägg och anka!
Det låter väldigt frustrerande, men jag tror att det är bra att du får prata om det. Det är absolut inte lätt att vara anhörig i en sådan situation. Fortsätt att skriva och göra det som du tycker bäst om, så får allt komma i sin egen takt. Må så gott!
SvaraRaderaAtt det är frustrerande är en sanning... men det har faktiskt blivit lite bättre. Dagarna är inte så helt fyllda med konflikter längre. Så jag kan se hur våren kryper närmare och snart är det dags för trädgården även här. Då får jag jobba mig trött istället... men det är ju läkande för både kropp och själ! Tack snälla för ditt stöd!
SvaraRadera