onsdag 27 januari 2016

Tänka sig...

... jag har sytt en ny väska!


En ny väska med ett gammalt mönster som grund... Quiltbitens "Hoboväska" från 2008. Jag har ändrat lite för att den ska passa mig! Framsidan fick en ficka som stängs med ett litet kardborrband. Väskan är sydd i kraftigt linne och fickan s tyg är ett kraftigt bomullstyg. Allt fanns i gömmorna.


På baksidan fick den en ficka som täcker hela bredden. (Jag ber om ursäkt för oskärpan i bilden)


Väskans blixtlås var lite trassligt att få dit... men det gick till slut. Om jag ska sy den igen blir det en annan lösning på den delen.


Fickor på båda sidorna inuti väskan varav två pennfickor som kan vara bra att ha så man slipper leta efter pennorna..


Axelremmens fästa mot väskan


Reglerbar längd på axelremmen kan man ju vara utan... om man vet hur lång den ska vara!

Jag hade planerat att sy den på sydagarna i Karlholm... men det hände ju andra saker så jag fick avstå ifrån det nöjet. Så jag sydde den hemma när Hilda frisknat på sig lite. Det blir inte alltid som man tänkt sig men livet går vidare ändå!

Mannen i huset frågade lite försynt hur många väskor jag behöver. Inga fler sa jag... men jag måste få sy och då kan jag ju sy mig en väska... till. Det ganska oviktigt vad det blir bara jag känner att det är roligt! Så de så!

Sånt här händer också i det gula huset...  ibland i alla fall!

Kram 
Bibbi

tisdag 26 januari 2016

Kråkan är kry igen!


Inte har jag bilder som vinner nån tävling... men hon satt inte stilla en sekund efter att hon bestämde sig för att nu ville hon inte ligga mer i sin sjukbädd. Men att kliva ur bädden var det inte tal om fast hon bäddade om ordentligt. Hon är ju en krafsande hund av födsel och ohejdad vana och nu hade hon ju inte gjort det på 6 dagar!


Det är mycket bättre när jag får bädda själv... sa hon med största allvar! Men hon åt inte själv eller drack nåt vatten. Sånt fick hennes trötta matte sköta om. Efter några dagar började allt ordna upp sig och Hilda tog själv sina "köttbullar" från tallriken (sin matskål ville hon inte använda).  Stackars Märta ville ju också ha en "köttbulle" på topp i sin matskål förstås! Nu har det gått två veckor och ordningen är återställd. Hilda sover lugnt hela natten och behöver inte längre ha vare sig tratt eller mattes hemsydda body på sig.Hon är allt lite nättare i sin figur efter den här pärsen och behöver alls inte äta upp all förlorade vikt. Hon väger nu vad en dvärg brukar väga!

Idag har bloggen bestämt sig för att texten ska vara centrerad och det går inte att ändra på!!

Sånt är livet hår i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland för tillfället!

Ha det gott i det konstiga vädret och på med broddarna ( här är det halt i alla fall)

Kram 
Bibbi




söndag 17 januari 2016

Det är söndagseftermiddag...

... och jag är jättetrött!


Det hänger antagligen ihop med den lilla kråkan som här ligger  och vilar sig tillsammans med husse.
Allt har väl inte gått som på räls kan jag säga.  Det är en enda strid att få Hilda att dricka... så det sker genom en spruta (utan nål) Ca 5-10 ml åt gången och hon bör ha i sig minst 4-5 dl /dygn. Hon äter inte... så jag har fått prova mig fram och det som går att få i henne är små köttbullar med rå köttfärs blandat med spagetti som jag mosar ihop med lite vätska. Som alla kan förstå är det en strid hela långa dagen.

Medicinen är ett annat kapitel som skulle ha givit mig grått hår om det inte redan vore vitt! Värktabletterna som hon så snällt tuggade i sig när hon hade så ont i höstas spottar hon ut så klart... samma sak med antibiotikan som hon ju måste få i sig! Jag vet att man kan stoppa in tabletten långt ner i svalget och stryka med handen längs halsen för att få fram sväljreflexen... men se inte på den vovven!! Jag tror att jag lyckats för att en stund senare hitta den i bädden hennes eller i hängande i skägget !! Köttfärsen kom som räddning... men då gäller det att inte ge samtidigt som maten för då äter hon inte den heller. Mosa, mosa, mosa annars går det inte! Vi får se i morgon hur mycket mer hon förlorat i vikt när vi ska tillbaka till kliniken!

Hilda ligger mest stilla i sin bädd eller, ve och fasa, smyger sig till att hoppa upp i fåtöljen  för att ligga där. Hon får så klart inte hoppa upp på stolen... men hon är snabb som en vessla. Märta brukar ligga där men ibland har hon flyttat sig utan att jag hinner med!


Sydagarna är nu slut och jag har inte hunnit sy mer är den blå "bäbisbyxan" som Hilda har på sig för att slippa tratten! Jag har ju lärt mig av erfarenheten att det ska var säkrat vid benen och inga hål nånstans där en lien nos kan smyga sig in för att "vårda" sitt sår! Eller Märtas nos för den delen!
Husse fick offra en av sina tröjor den här gången med!

Trots att det varit så kallt har hon kunnat gå ut för att uträtta sina behov och samtidigt röra lite på sig. Igår och idag har hon trippat iväg på en lite längre lugn prommis och det ser ut som hon mår bra av det då hon rör sig så lite när vi är inne! Hon är opererad en gång tidigare och hon var lika mycket i stillhet den första veckan då med. Så jag är inte orolig över det i alla fall.

Jag hoppas nu på att hon ska börja dricka och äta själv  snart så jag slipper oroa mig för att hon ska svälta ihjäl!

Den hemska kylan har lagt sig och det är jätteskönt. Det är ju inte skönt för nån när det är så där kallt som det varit nu ett tag!

Det dröjde lite innan jag kom mig för med att skriva lite här... men det har inte funnits tid eller ork till det!

Ha det gott

Kram
Bibbi

torsdag 14 januari 2016

En sån onsdag det blev...

... Hilda vår lilla kråka ligger här i sin bädd och ser inte alltför pigg ut.


När jag seg upp i morse låg Hilda i fotänden på min säng och runt henne fanns flera  ganska stora blodfläckar! Hon var färdig med sin löpning för snart 2 veckor sen, så det kändes inte rätt. De senaste dagarna har hon inte velat äta och jag har funderat över både det ena och det andra... men blodfläckarna ledde mina tankar åt ett speciellt håll  och om det stämde skulle jag absolut till veterinären med henne. Jag ringde och fick komma omgående. Väl där i ovädret (det värsta den här vintern) fick vi komma in på en gång... fast jag vägde henne först och såg att hon minskat precis ett kilo sen vi senast var där i november!

Min misstanke visade sig vara rätt hon hade livmoderinflammation i långt framskridet stadium. Jag fick en ordentlig genomgång av hur en liten hund ser ut i magen  med hjälp av ultraljud och jag fick också se hur det inte ska se ut!! Livmodern hade trängt undan flera organ och tog stor plats i Hildas lilla kropp och äggledarna var mer än dubbelt så stora som de ska vara!!  Det var inte tal om att Hilda fick följa med mig hem. Hon skulle direkt till operation! Hon är mycket sjuk sa vår veterinär David och jag förstod att det var så. Men han lugnade mig med att en livmoderoperation idag är vanlig och prognosen är god... om man kommer i tid!

Hilda är ju sen sån hund som aldrig klagar hur ont hon än har och det vi ju märkt vida andra tillfällen när hon haft väldigt ont! Det gör ju att det är väldigt svårt att veta hur illa det kan vara med henne.

Operationen gick bra och Hilda viftade på svansen och gnällde när hon fick syn på mig! Hon tyckte väl att det var mitt fel att hon mådde dåligt! Men hon var glad över att få följa med hem.

Hon har mått illa sen vi kom hem och har inte ätit nåt,  men vi ska tillbaka till kliniken i morgon förmiddag för att se om hon behöver dropp under dagen och kolla såret!

Alltid ska det vara nåt i det gula huset!! Jag skulle ha varit på fyra härliga sydagar från i idag torsdag till söndag... men det frös inne det. Jag får väl sy hemma i stället och tänka mig mina glada sykompisar!

Märta är alls inte glad över det som hänt och hon vill ju allra helst ligga i bädden jag ställt i ordning åt Hilda. Det fattar du väl matte att jag vill ligga där just nu??!!

Idag är Hilda tillbaka på kliniken för att få i sig lite dropp och antibiotika. Drickandet ville inte komma igång och inte ätandet heller.Hon skulle få ligga på en värmedyna för att höja tempen lite. Så nu hoppas jag att det ska fungera bättre när jag hämtar henne mot kvällningen!

Hon har legat väl inbäddad i varm filt och extra underlag i biabädden i natt och sov lugnt ifrån halv två i natt till åtta i morse när jag vaknade och blev stel av fasa när jag såg hur mycket klockan var. Det var sååå tyst så jag vågade nästan inte kolla om hon andades!! Men... det gjorde hon ju så klart!

Nu hoppas vi att allt ska gå åt rätt håll så hon är på benen snart igen!

Det här ärr en liten rapport ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland.

Kram
Bibbi


lördag 9 januari 2016

Nog fick vi vinter till sist...

... men nu vill vi inte ha mer snö... 35 cm på mindre än en vecka räcker !!


Ett täcke till en liten flicka som föddes i slutet på november. Det blir gott att ha i barnsängen när det blir dags för den eller när hon ska börja ligga på golvet och kravla.


Tänk att vi fick snö till slut. Här har det inte kommit ner såå mycket ... det kom ännu mer i går och i natt!



N är solen skiner blir allt så väldigt vackert!


Inte en vindpust har det kommit sen snön kom så den ligger kvar på grenarna!


De gamla äppelträden står iklädda sin vinterskrud på ödetomten.


Är det det här som är snöbär... kanske??

Ha det gott i vinterkylan!

Kram 
Bibi