Det är söndagseftermiddag...

... och jag är jättetrött!

Det hänger antagligen ihop med den lilla kråkan som här ligger  och vilar sig tillsammans med husse.
Allt har väl inte gått som på räls kan jag säga.  Det är en enda strid att få Hilda att dricka... så det sker genom en spruta (utan nål) Ca 5-10 ml åt gången och hon bör ha i sig minst 4-5 dl /dygn. Hon äter inte... så jag har fått prova mig fram och det som går att få i henne är små köttbullar med rå köttfärs blandat med spagetti som jag mosar ihop med lite vätska. Som alla kan förstå är det en strid hela långa dagen.

Medicinen är ett annat kapitel som skulle ha givit mig grått hår om det inte redan vore vitt! Värktabletterna som hon så snällt tuggade i sig när hon hade så ont i höstas spottar hon ut så klart... samma sak med antibiotikan som hon ju måste få i sig! Jag vet att man kan stoppa in tabletten långt ner i svalget och stryka med handen längs halsen för att få fram sväljreflexen... men se inte på den vovven!! Jag tror att jag lyckats för att en stund senare hitta den i bädden hennes eller i hängande i skägget !! Köttfärsen kom som räddning... men då gäller det att inte ge samtidigt som maten för då äter hon inte den heller. Mosa, mosa, mosa annars går det inte! Vi får se i morgon hur mycket mer hon förlorat i vikt när vi ska tillbaka till kliniken!

Hilda ligger mest stilla i sin bädd eller, ve och fasa, smyger sig till att hoppa upp i fåtöljen  för att ligga där. Hon får så klart inte hoppa upp på stolen... men hon är snabb som en vessla. Märta brukar ligga där men ibland har hon flyttat sig utan att jag hinner med!

Sydagarna är nu slut och jag har inte hunnit sy mer är den blå "bäbisbyxan" som Hilda har på sig för att slippa tratten! Jag har ju lärt mig av erfarenheten att det ska var säkrat vid benen och inga hål nånstans där en lien nos kan smyga sig in för att "vårda" sitt sår! Eller Märtas nos för den delen!
Husse fick offra en av sina tröjor den här gången med!

Trots att det varit så kallt har hon kunnat gå ut för att uträtta sina behov och samtidigt röra lite på sig. Igår och idag har hon trippat iväg på en lite längre lugn prommis och det ser ut som hon mår bra av det då hon rör sig så lite när vi är inne! Hon är opererad en gång tidigare och hon var lika mycket i stillhet den första veckan då med. Så jag är inte orolig över det i alla fall.

Jag hoppas nu på att hon ska börja dricka och äta själv  snart så jag slipper oroa mig för att hon ska svälta ihjäl!

Den hemska kylan har lagt sig och det är jätteskönt. Det är ju inte skönt för nån när det är så där kallt som det varit nu ett tag!

Det dröjde lite innan jag kom mig för med att skriva lite här... men det har inte funnits tid eller ork till det!

Ha det gott

Kram
Bibbi