När jag seg upp i morse låg Hilda i fotänden på min säng och runt henne fanns flera ganska stora blodfläckar! Hon var färdig med sin löpning för snart 2 veckor sen, så det kändes inte rätt. De senaste dagarna har hon inte velat äta och jag har funderat över både det ena och det andra... men blodfläckarna ledde mina tankar åt ett speciellt håll och om det stämde skulle jag absolut till veterinären med henne. Jag ringde och fick komma omgående. Väl där i ovädret (det värsta den här vintern) fick vi komma in på en gång... fast jag vägde henne först och såg att hon minskat precis ett kilo sen vi senast var där i november!
Min misstanke visade sig vara rätt hon hade livmoderinflammation i långt framskridet stadium. Jag fick en ordentlig genomgång av hur en liten hund ser ut i magen med hjälp av ultraljud och jag fick också se hur det inte ska se ut!! Livmodern hade trängt undan flera organ och tog stor plats i Hildas lilla kropp och äggledarna var mer än dubbelt så stora som de ska vara!! Det var inte tal om att Hilda fick följa med mig hem. Hon skulle direkt till operation! Hon är mycket sjuk sa vår veterinär David och jag förstod att det var så. Men han lugnade mig med att en livmoderoperation idag är vanlig och prognosen är god... om man kommer i tid!
Hilda är ju sen sån hund som aldrig klagar hur ont hon än har och det vi ju märkt vida andra tillfällen när hon haft väldigt ont! Det gör ju att det är väldigt svårt att veta hur illa det kan vara med henne.
Operationen gick bra och Hilda viftade på svansen och gnällde när hon fick syn på mig! Hon tyckte väl att det var mitt fel att hon mådde dåligt! Men hon var glad över att få följa med hem.
Hon har mått illa sen vi kom hem och har inte ätit nåt, men vi ska tillbaka till kliniken i morgon förmiddag för att se om hon behöver dropp under dagen och kolla såret!
Alltid ska det vara nåt i det gula huset!! Jag skulle ha varit på fyra härliga sydagar från i idag torsdag till söndag... men det frös inne det. Jag får väl sy hemma i stället och tänka mig mina glada sykompisar!
Märta är alls inte glad över det som hänt och hon vill ju allra helst ligga i bädden jag ställt i ordning åt Hilda. Det fattar du väl matte att jag vill ligga där just nu??!!
Idag är Hilda tillbaka på kliniken för att få i sig lite dropp och antibiotika. Drickandet ville inte komma igång och inte ätandet heller.Hon skulle få ligga på en värmedyna för att höja tempen lite. Så nu hoppas jag att det ska fungera bättre när jag hämtar henne mot kvällningen!
Hon har legat väl inbäddad i varm filt och extra underlag i biabädden i natt och sov lugnt ifrån halv två i natt till åtta i morse när jag vaknade och blev stel av fasa när jag såg hur mycket klockan var. Det var sååå tyst så jag vågade nästan inte kolla om hon andades!! Men... det gjorde hon ju så klart!
Nu hoppas vi att allt ska gå åt rätt håll så hon är på benen snart igen!
Det här ärr en liten rapport ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland.
Kram
Bibbi
Halle da sånt elände, hon ser så ledsen ut och förtvivlad ut.. hoppas det rättar till sig igen och men! vad synd att du inte kom iväg o fick sy...Kram Immi
SvaraRaderaJo det kan man nog säga utan att överdriva!! Märta var nog mest ledsen över att inte få klämma ner sig i Hilda bädd. Det rättar nog till sig om vi bara har tålamod! Sydagar blir det ju fler... men vi har bara en Hilda så hon går så klart före. Fast jag hade glatt mig åt dessa dagar förstås!!
RaderaKram
Nämen, stackars lilla Kråkan! Ingen rolig läsning alls det här. Nu hoppas jag att hon hämtar sig snabbt. Inte hjälper då kylan till heller och jag förstår att det var besvärligt igår i nära nog snöstorm att ta sig till veterinären, nästan som när Emil körde Alfred till doktorn med Lukas...
SvaraRaderaFörstår precis hur otäckt det måste ha kännts i morse innan du vågade titta, hu! Det brukar dröja lite innan de vill äta och dricka, så det är bra att hon fått dropp.
Sköt om er nu och sy något fint hemma, stackars dig som missar dessa dagar, förstår att du är besviken. Men tur att du upptäckte detta och Hilda kommer ju alla gånger först.
Tänk att jag inte fattat att nåt var allvarligt fel tidigare!! Det hade ju kunnat bli för sent och hon inte lämnat blodspåren.
RaderaVi hann dit innan snön kom... men när jag skulle åka hem hittade jag knappt!
Sydagarna kan jag leva vidare utan...det kommer fler! Men utan Hilda vet jag inte...
hon är lite piggare men vill inte äta och ligger bara i sin bädd!
Jag skriver mer i morgon!
Näää... men usch, vilken trist läsning du bjuder på när du väl orkar skriva. Nu håller jag tummarna för att allt går åt rätt håll och att lilla Hilda är på bättringsvägen igen!
SvaraRaderaStor kram till er alla! Och lite kli också!
Orkar gör jag väl... men om jag hinner är en annan sak! Hon är lite bättre men lever gärna utan mat... och den förhatliga medicinen.
RaderaStor kram till er också!
Näe, fy så jobbigt för liten flicka. Å, för stackars matte också. Jobbigt när djuren blir sjuka. Hoppas allt blir bättre snart.
SvaraRaderaMvh Elisabeth
jo du... det är nästan det värsta man kan tänka sig... förutom viktiga människor förstås!
SvaraRaderaDet går så sakta framåt!
Ha det gott
Nämen stackars liten, tänk att hon inte har låtit förstå tidigare, bara lidit i sin ensamhet det är ju hemskt. Man borde kunna prata med sina djur på något sätt, suck.
SvaraRaderaMen skönt att ni nu har kommit såhär långt iallafall och ätandet kommer nog igång ska du se, medicinen gör väl att hungerkänslorna försvinner så brukar det ju vara med oss tvåbenta. Håller tummarna för en snabb bättring!!!!
Kram och sköt om er!
Medicinen ja... det är att aber att få i henne den! Hilda lurar mig gång på gång. När jag tror att jag lyckats så ligger tabletten där på golvet likväl! Maten får jag plocka bit för bit om hon alls tar den och vatten får hon i spruta (utan nål) 5 ml åt gången. Så jag har fullt jobb med att hålla henne vid liv den, envisa terriern! Sy är inte att tänka på!
SvaraRaderaDu producerar väl för fullt du!
Kram och god sylycka