Man ska inte utmana ödet...

... och säga att inget händer här!!
Mannen i huset och hussen till nu vilsna hundar... blev hastigt sjuk idag på eftermiddagen idag. Han hade gått in till sig för att vila lite efter maten. Jag satt och läste när jag hörde honom oroligt undra vara jag var nånstans. När jag kom ut i hallen hängde han lite konstig och höll sig i väggen och sluddrade nåt ohörbart.

Vi har varit med om det förr så jag visste att nu är det en "tia-attack" eller en stroke på gång.Jag hjälpte honom till sängen, fötterna ville inte följa med så jag fick nästan släpa honom. Jag gav honom en tidning ville att han skulle läsa högt  ur den. Men det ville inte gå särskilt bra... orden ville liksom inte komma ur honom i den ordning han ville. Det blev en konstig blandning av riktiga ord och rappakalja. Oj... vad det är jobbigt när sånt händer och det är ju bråttom att komma iväg till sjukhuset även om han inte vill! Vi väntar... försökte han säga... det blir snart bättre.

Det var det bara att ringa 112 och de skickade omgående en ambulans... Tack och lov... får man nästan säga i dessa tider när det kan vara rakt omöjligt att få en sån när den behövs! Jag plockade ihop lite kläder och toalettsaker så det var klart när de kom. Jag kunde ju inte åka med... utan måste rasta hundarna och ordna med min dotter så hon kunde ta emot dem medan jag åkte till sjukhuset i Gävle. Man vet ju aldrig hur länge man blir borta i ett sånt här läge!

Konstigt nog verkade det hela bättre en stund ... och när jag kom till sjukhuset låg han och läste en bok!! Man hade gjort en del undersökningar innan jag kom och det såg bra ut. Men det ändrade sig fort och efter en stund kunde han återigen inte forma en mening. Kortslutning kan man säga! Så en stund med kontakt igen och sen började han räkna från trettio till fytiotio!
Det blev skiktröntgen som inte heller visade nåt och inläggning på strokeavdelningen. Men den påverkan som var så tydlig gör att det ändå kan vara en blödning och man bestämde att INTE ge nåt propplösande utan se tiden an under övervakning och inte göra nåt drastiskt om läget inte försämras under natten.

Som grädde på moset är det besöksförbund på avdelningen på grund av vinterkräksjukan!! Jag hämtade två lite skärrade hundar, som ju blev instängda under ambulansbesöket och sen var husse borta på allt elände. Hildaliten är skendräktig och tror nu att jag är hennes valp och plötsligt var jag borta också. Valpen på rymmen.... tänk om den svälte ihjäl?? Så jag har allt en del att förklara! Det blev lite för mycket denna dag för både mig och hundarna. Det är ju inte heller roligt att bli sjuk och drabbas av att inte kunna göra sig förstådd!!

Den här helgen i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland började inte speciellt bra och vi får verkligen hoppas att den slutar bättre än den började!
Ha det gott därute!