fredag 27 januari 2012

Inget händer här...

... men så här ser det ut!


Mitt eget space... menar jag! Men allt står stilla och samlar damm. Maskinerna står redo, men vad hjälper det när den som ska sy på dem inte kommer till skott ??Jag kollar i alla fall vad ni andra har för er och en och annan ljusglimt dyker upp och jag försöker fatta tag i dem, men de glider iväg igen.

 Här har jag allt jag behöver och skåpen är fulla förstås...tyger är så bra isolering!! Hurtsarna på hjul  är bra att kunna ställa under bordet när de inte behövs... brodeirmaskinen Janome Memory Craft  300 E (den har en del år på nacken) står vanligtvis på en sån när jag har nåt sånt på gång. Den"vanliga" Janome Memory Craft 6600 är också redo för jobb bara jag vaknar till igen! En gammal vän...  min Pfaff står under bordet som en backup och "syträffmaskin". Overlooken Husky... ifrån en bit in på förra århundradet... är lite bortglömd och undanskuffad, men får komma fram och jobba ibland.

 Jag är väl inte alldeles blockerad nu... eftersom maskinerna fortfarande står framme. Kanske det finns hopp i alla fall!? Det går liksom inte att samla tankarna för att sätta igång nåt nytt. Det går över det vet jag, även om det just nu är jobbigt!

Märta är inte bättre och vi håller på att vänja oss vid tanken på den operation som nog väntar. På måndag får vi veta säkert hur det blir... fast jag vet ju redan då hon inte slutat droppa blod. Det gör så ont att tänka på det hon har framför sig, vår lilla Märta! Förra året vid den här tiden var det vår andra lilla krake Hilda som blev opererad då hon fått en elak liten juvertumör... det var också jättejobbigt, men gick ju bra trots allt. Jag kan tycka att det inte skulle behöva bli nåt mer med våra hundar... men det får man ju inte bestämma själv förstås! Det är väl bäst att inte oroa sig innan, för man vet ju aldrig hur det blir.

Jag försöker att trösta mig lite med den tanken, medan jag sitter här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland och plitar ner mina rader mitt i natten  i slutet på januari 2012.
Ha det gott ni alla där ute!





10 kommentarer:

  1. Stackars lilla Voffsan, men det kommer säkert gå jättebra. Som min son sa när han var 11 ; Det är riktiga proffs som opererar!!!
    Sylusten/orken/inspirationen kommer jag lovar ;)
    Kram Lizzan

    SvaraRadera
  2. Lusten kommer säkert tilbaka när lilla vovven blir omhändetagen..Fint syrum du har förresten! Kram Immi

    SvaraRadera
  3. Det är väl inte konstigt att man inte är på topp när någon i ens närhet inte mår bra. Oavsett om det är en två- eller fyrbent vän. Tänker på er och håller tummarna för att allt går bra! Kramar Ullis

    SvaraRadera
  4. Bibbi!
    Låt du maskinerna damma igen. Du kan blåsa av dem när tiderna är annorlunda. En sak i taget, så kommer allt att gå bra!

    Kram och kli!

    SvaraRadera
  5. Tänk nu såhär i stället att det är lika bra att hon opereras nu. Även om pillren hjälpt denna gång så skulle det bli samma visa efter nästa löp. Hon klarar det alldeles strålande! Sy några extramjuka dynor åt henne, vetja, att ha vid hemkomsten!

    SvaraRadera
  6. Så härligt att läsa ditt inlägg Bibbi.Nää,lusten finns inte alltid där.Speciellt inte när tankarna finns på annat håll.Våra djur ligger oss varmt om hjärtat.Det kommer att gå bra och DU, maskinen finns kvar.
    Kram Lena i Kungsängen

    SvaraRadera
  7. Tack till er alla... nu åker jag till sjukhuset då mannen i huset just åkt iväg i ambulansen. Han kan inte forma riktiga meningar och har svårt med att få med sig fötterna! Håll tummarna!!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Een ting " ulykke " kommer själdent ensam, men du er hardt ramt nu. Jag hoppas det bästa, Bibbi. God bäddring med båda mann og vovse. Efterpå får du sylusetn tilbaks, du som gör så fina saker :-)
    Knus
    Vibeke i DK

    SvaraRadera
  9. Hej!
    Hittade hit när jag googlade "syrum inredning"...
    Ville bara skicka massor med styrkekramar till dig & din man!
    Jag hamnade själv på sjukan för 3 månader sedan och har genomgått tre hjärtoperationer sedan dess, ganska nyförlöst med mitt andra barn va ju inte detta så kul :(
    Nu har jag en ICD inopererad, minnet har tyvärr börjat svikta ngt... Jag har antagligen gått alldeles förlänge med mitt hjärtfel. Blivit van & hjärnan har fått syrebrist.
    Har läst endel om Tia och hoppas *peppar peppar* att detta är ngt man slipper. Hoppas din man blir bättre, ingen är värd att inte få vara frisk!

    Tänker på er!

    Varma kramar Jennifer

    SvaraRadera
  10. Ps. Tack för en jättefin och inspirerande blogg!

    SvaraRadera