...hostan vill inte ge sig.
Det blev ett nytt besök hos veterinären... ny röntgen och besked om att förträngningarna i bronkerna finns kvar och försvårar hennes andning av och till. Sänkan ligger bra och visade inte på nån infektion. Om det är bra eller dåligt vet jag inte riktigt. Hon får nu en kortisonkur med hopp om att det ska hjälpa upp det hela! Jag är allt lite orolig över att det inte ger sig... vill ju att hon ska vara pigg och kry!
Det är mindre roligt med tabletter... när hon kniper ihop så det är helt omöjligt att stoppa i henne. Vererinär Carina skulle visa hur man får upp gapet (fast det visste jag ju redan)... men snopen fick hon medge att det är näst intill omöjligt att fixa det utan att göra illa och det vill vi ju inte. Märta kan knips käft hon!! Så det blir mortellmodellen med mosad leverpastej i stället! Tillbaka om 10 dagar igen då! Inget motionerande utan lugna promenader för rastning!
Hilda mår bra och samlar pinnar och skräp i pälsen den här årstiden! Jag plockar grenkvistar och halva skogen hela kvällarna framför tv:n Jag tror att jag ska ta till maskinen och göra livet lite lättare för henne! Det är konstigt att de kan ha så olika päls de båda... Märta har aldrig nåt sittande i sin päls och de går ju på samma stigar!
Oj... vad var det?? En inkräktare på väg hitåt matte! Hilda har totalkoll på vad som händer på vägen en bit bort!
Årets första bild med ruinen i bakgrunden uppflugna på bordet vid dammen! Vi kollade lite hur vattenståndet är nu och det är på väg ner mot normalt igen... men tågen går fotfarande med reucerad fart förbi det tidigare rasstället! Vi tog allt en redig koppelpromenad i lugnt tempo.
Nu är det trädgårdsarbte som gäller en tid framöver för oss i det gula huset. Gräsmattorna ska rensas ifrån mossa och det är ju ett hästjobb. Den största gräsmattan är nästan klar och den inbringade 5 stora plastsäckar hit intills. Sen är det två som är lite mindre kvar... men de är ännu mer mossbelagda så det blir tungt jobb det. KM har jobbat på med det och han blir redigt trött. Hans kondition är ju inte den bästa med tanke på den jobbigatiden efter hans operation. Men vi har ringt in hjälp som kommer och fixar resten i morgon! Vi får allt krypa till korset och inse att vi inte klarar allt själva!
Nu är det dags att krypa ner i sängen och samla lite kraft inför kommande dagar på alla fyra i en rabatt!!
Ha det gott allihop!!
Kram /Bibbi
Men här ser man ju verkligen skillnad på storleken på dina tjejer!
SvaraRaderaRaja blir numera borstad och avpinnad efter varje promenad och ibland mitt under dom.
Tänk att allt ska behöva fastna!
I går satt det en insekt som krupit ner för långt och behövde räddas!
Kram//Maja
Precis så är det här med... rätt som det är sitter Hilda där på stigen och går inte en meter förrän hon är avpinnand!Så det blir nog maskinen... trots att alla som vet nåt säger att man får INTE klippa en svart hund med maskin för den ska då bli grå!! Det viktigaste är väl att hon mår bra!?
RaderaKram till dig med!
Märta har ju urschnauzerns härligt sträva tagel medan Hilda är en fluff-fluff. Som Emblas benfladder - där fastnade minsann allt också! Hoppas nu att kuren hjälper - om inte annat tycker nog Märta att livet är rätt gött när mortadella ingår i menyn!
SvaraRaderaJag, som i grunden är så förskräckligt lat, har tagit till mig något jag hörde i ett trädgårdsprogram för hundra år sedan: drar man upp mossan, hjälper man till att sprida den alldeles ofantligt! En massa sporer lösgörs över gräsmattan och minsann - den åsikten passar mig alldeles förträffligt. Sen kan man verkligen ha olika åsikter, så det är inte säkert att det är så alls. Dock är det ju strålande motion för Mannen med guldbyxorna och för inkallad hjälp!
Ha ytterligare härliga vårdagar där i det lilla gula huset mellan hav och sjö i Norduppland!
Märta har också benfladder som inte har nån kvalitet att tala om... så det ska allt ansas det med!
RaderaTänk att jag tror att du har rätt angående mossan... men säg det till Mannen med guldbyxorna du! Jag klarar inte det... lika lite som Cornelia med gödningen. Här skulle köras med Mossbort... men med den varningstexten sa jag STOPP!! Vaddå... mossan är ju grön och växer bra i alla fall!!
Vårdagen är urkall och det blåser ifrån havet så inge nvill vara ute!
Kanske ni har det bättre Ankan och du?! Hoppas det!
Det där med mossa är en vetenskap. Vi har massor med mossa och jag trodde att mossrivare var modellen och tänkte låna en på fastighetsägarföreningen, men nu har jag läst på lite här och där och njaaa... det kanske inte är bästa sättet ändå. Man ska visst göda så att gräset växer och tar över av sig själv.
SvaraRaderaFast sambon är inte mycket för den idén heller... då kommer ju gräset att VÄXA och måste klippas så mycket oftare. Men om jag lovar klippa? Kanske kan det gå att få honom med på noterna då och jag gillar vår nya (från i fjol) gräsklippare och kör den gärna.
Har du egen klippmaskin och kör den själv? Jag menar, på hundarna?!
Ida mår gott i sin nya frissa och säkert skulle Hilda bli mera pinnlös med lite mindre fluff.
Ha det allra bäst!
Ja, och så glömde jag ju det allra viktigaste: GOD BÄTTRING till Märta!!!!!
SvaraRaderaMossa är ett kapitel för sig... men den växer bra och är grön! :D Förr har han... mannen i huset... inte brytt sig om den men nu har han vaknat till angående mossan!!
RaderaJodå jag har en maskin... gick en trimkurs för länge sen och skulle trimma själv... men mina händer håller inte för det!
Vi hoppas verkligen att Märta ska bli bra igen och det fort!
Hoppas ni har varmare än vi för här blåser det jättekallt!
Kram och kli!
Vilka sötnosar.....Samma med all mossa här, men faktiskt i år fick det vara med mossrivningen.. Jag har också läst att man ska gödsla bort den, men då får jag ju klippa mer!!; säger Km...Så i år kom vi överens om att mossa fick vara kvar...Kramis...
SvaraRaderaNog är de söta!!
SvaraRaderaMossan kunde gott fått vara tycker jag... men nu är den borta och sen ska det gödslas bara regnet kommer!
Kramis till dig också!