Chans att vinna tyger...

Surfa in hos Quilterians blogg och tävla om "rimmade" tyger

Jättefina tyger!!

Första advent

 Vintern är här... advent är här! Vart tog hösten vägen... nyss var det ju gröna gräsmattor! Nu ligger 3 - 4 dm snö därute och det snöar fortfarande!

I morgon tänder vi det första adventsljuset och sen ... ja... sen är det jul så fort som tiden går! Allt som alla behöver göra inför julen blir det bråttom med. Alla måsten som bara finns där... var kommer de ifrån?

Jag kommer helt osökt att tänka på min mamma som på julafton var min hålögda, halvdöda mamma som nästan somnade innan maten var uppäten. Så skulle jag aldrig ha det...  näe då! Men nog fastnade jag i den fällan under många år när barnen var små. Allt skulle vara perfekt,rent och tvättat. Golven blanka, julbaket klart och julmaten så klart. Men jag då? Jo... jag kände mig precis som min egen mamma gjort när julaftonsmorgonen kom! Men det var då det! Jag har tagit mitt förnuft till fånga och gör det jag vill och hinner.

Det blir jul även i år... fast jag inte kan klättra efter väggarna eller tvätta fönster och byta gardiner överallt. Räcker inte brödet ända till jul finns det ställen där man inte gör annat än bakar bröd och där kan jag köpa det vi behöver... samma ska gäller för maten. Så hav tröst ni oroliga, utarbetade kvinnor... det blir jul oavsett hur vi gör!! Så varför inte invänta den, istället för att jaga mot den och slåss mot tidsbristen?

Nån undrar kanske hur jag mår idag? Jo... jag har fortfarande min boxhandske på vänstra handen, som ju är min "högra hand". Den läker nog som den ska och jag åker till Uppsala på fredag för att ta bort stygnen och få den gipsskena jag måste ha ett tag. Så jag kan inte dra igång nån storstädning ens om jag skulle vilja det!

Det har så klart varit lite kämpigt... för hur man än förbereder sig kan man aldrig ana hur det är att vara utan sin viktigaste hand. Vad jag än gör så saknar jag den... men så klart överlever jag... den finns ju kvar och är snart frisk igen. Jag längtar så klart efter att ta en härligt fri dusch, då jag slipper att stå där med ena handen i luften och försöka tvätta mig med den andra och klä mig utan problem... fixa håret och allt det där man gör utan att tänka på det.

För mig finns det ju ett slut på eländet, men jag kan tänka på alla som verkligen är handikappade på nåt sätt och inte ser nåt slut på sina problem! Jag blir allt lite tacksam och ödmjuk inför vetskapen om hur det kan vara!! Det tänker jag på nu när natten hastigt närmar sig första advent året 2012!

Här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland som ligger inbäddat i den vitaste snö önskar jag er en fin första advent.

Kram
Bibbi

Så var det gjort!

Det är inte enkelt men det går!

Det blev ju ett riktigt paket av det hela.Jag fick vara övningsobjekt under operationen med en assistrenande handkirurg som såg till att allt blev rätt. Så bra att jag kunde hjälpa till med att en läkare fick träna lite!Nu fick jag fick veta att jag gått alldeles för länge med min värk!  Det hade uppstått en inflammation som gjorde senor och vävnader mer förtjockade än de skulle behövt vara. Man kan tydligt se att du haft ordentligt ont sa läkaren och undervisade sin elev! Vad gör man när man blir hänvisad till hjälpmedelscentralen för att köpa handledsskydd istället för att få en remiss till handkirurgen? Men nu är det gjort och nu återstår läkning och träning. Tillbaka om 2 veckor för borttagning av "boxhandsken" och stygnen. Det blir en gipsskena ytterligare några veckor, så det blir ingen städning eller några gardinbyten för min del innan jul!

Det är ju bara såå mycket jag inte kan göra själv! Det ärr allt tur att jag inte är ensam hemma på dagarna. Att breda på en macka går ju inte ens... jag måste fundera ut nåt knep för att kunna det. Att klä på mig var inte heller enkelt... det lyckades tack vare att jag kunde krångla mig ur behån utan att knäppa upp den igår kväll. Den fick ta samma väg som byxorna idag. Att gå på toa är ju också en utmaning... inte visste jag att den högra armen är så mycket kortare än den vänstra!!?? Listan på allt jag inte klarar är jättelång... men jag ser det som en utmaning den kommande tiden!

Det var en liten rapport från det gul huset mellan hav och sjö i norduppland. Nu måste jag vila lite.

Kram

Bibbi

Att baka...

... verkade vara nåt att göra så här sista dagen innan handen paketeras för en tid framöver.Saffransbröd ska det ju var så här års... och vanliga bullar så klart. Det dröjer väl ett tag innan jag kan baka igen gissar jag! Sen har jag lagat lite mat för de närmaste dagarna och i frysen finns redan en del så vi svälter antagligen inte ihjäl!

Jag fick op.tiden ändrad till mitt på dagen idag då det tillkommit fler operationer som måste gå före! Men jag har ju ingen brådska och det kan ju vara skönt att slippa stiga upp före fyra i morgon bitti! Allt kommer säkert att gå bra bara de inte ställer in alltihop när jag kommer ner till Uppsala!

KM har varit till strokemottagningen för undersökning idag och det finns inga hinder för honom att köra bil igen ... så gissa om han är glad nu. Rakt som om han fått livet tillbaka :D Men så klart är det skönt att han kan få köra igen nu när jag inte kan göra det på ett tag! Så vi behöver ju inte bli sittande hemma om vi inte vill! Jag vet ju inte hur illa det kommer att bli för mig att skriva nåt här... men det får vi väl se!

Nu ska jag in i duschen och skrubba mig med Descutan och sen blir det en tidig kväll för mig.

Håll nu tummarna för att allt går bra!
Kram
Bibbi

Nöjessömnad... enbart!

En väska av ett provbroderi kunde det ju bli . Nåt roligt ska man väl ha? Men jag svor svavlande eder över mellanlägget som är stelt som bockhorn! Några fickor invändigt blev det också. Sen får jag väl se om den blir använd eller om den får hamna i skåpet!

Här är det lite deppigt... inte jag... men KM som igår var glad som en lärka när han kom hem ifrån vårdcentralen. Han hade fått klartecken för att köra bil igen, efter ett halvårs körförbud av läkare! Sen ringde hans husläkare idag på morgonen och talade om att han alls inte får köra förrän han varit till stroke-mottagningen i Uppsala på undersökning!! Tänk om de kunde samarbeta och ge riktiga svar till patienterna! Det där med att inte få köra är visst nåt som är väldigt svårt att kunna leva med. Trots att jag ju kan köra och han behöver bara säga till så åker vi iväg när han vill! Så idag har det varit tungt och han är väldigt påverkad av detta. Det hjälper inte vad jag säger... jag förstår ju inte hur instängd han känner sig! Men det är ju inget att göra åt det annat än vänta på en kallelse till undersökning.

Nu är det bara en vecka kvar till min operation och dagarna rinner iväg med en väldig fart! Jag har så ont i båda handlederna nu så jag längtar verkligen efter att få hjälp. Det ska bli skönt att få en början på det här som väl kommer att ta ett tag innan det är färdigt.

Mina problem med nätet kunde lösa sig på ett förbluffande enkelt sätt visade det sig när en datakunnig bekant kom och skulle titta på det. KM hade fått några pluggar på posten för ett tag sen... men han visste inte vad det var för nåt. De var till för att koppla till TV:n och routern för att kunna koppla ihop dem... men de kunde lika bra användas för att leda signalen via eluttagen från routern till min dator och vips hade jag en underbar kontakt med nätet igen!! Tänk att de där legat i en låda hur länge som helst och jag har kämpat mot ett ovilligt nät i flera månader!!

Men nu funkar det igen och jag kan uppdatera mig på vad som hänt på alla sidor jag brukar besöka! Så... för mig leker livet lite igen här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!!

Ha det gott
Kram
Bibbi

Scrapsduk och mugrugs

Scrapsen tar ju aldrig slut... hur är det möjligt att det blivit såå mycket av den varan? Har jag möjligen samlat alldeles för länge? En riktig sortering skulle också behövas!

Veckorna har gått och jag har inte kunnat göra nån uppdatering på grund av att nätet visst inte gillar mig! På andra ställen i huset fungerar det utmärkt... men inte inne i mitt rum där min dator står!! Jag kommer in... men innan jag hinner göra det jag vill är jag utkastad igen!! Men det är nu på väg att lösas med nåt som ska pluggas in i eluttagen och signalen ska kunna gå den vägen i stället för genom luften från den trådlösa routern! Det där med teknik upphör aldrig att förvåna mig!

Men det är ju inte hela sanningen förstås... livet runt mig konstrar också... en liten beskrivning kan kanske göra allt lite mer förståeligt. Igår var L till Uppsala och besökte kirurgmottagningen... äntligen! Han har två stora bråck i ljumskarna som bråkat med honom under lång tid... men på vårdcentralen tyckte man att han kunde reda sig med bråckband! Men det är ju ett livslångt problem som inte blir lättare att klara med åren... tyckte jag och han låg på och fick sin remiss. Nu undrade man på kirurgen varför han gått så länge med detta??!! Ja, det kan man ju undra!  Han får sin operation om cirka 3 månader och då har jag ju hunnit komma igen efter min operation den tjugotredje november... så det blir ju bra det. en enkel titthålsoperation ska det bli... båda sidorna på en gång! Då man inte vill söva min skraltiga make. Så långt allt gott!

Min yngsta dotter har fått diagnosen reumatism som påverkar hela kroppen... med allt vad det för med sig. Min äldsta dotter ska skiktröntga sin rygg då hon har värk i hela kroppen och remitteras till neurolog då hon fått en olidlig värk i ansiktet. Till slut ett av mina barnbarn som ska operera bort en cysta på ena äggstocken. Lite jobbigt är det... kan jag väl säga... men annars är allt bra!! En stilla undran bara... hur mycket kan man tåla??

Jag närmar mig ju min operation med stormsteg och tycker inte jag hinner med allt jag ville göra innan det är dags! Det ska bli skönt att få det gjort samtidigt som jag gruvar mig lite.Jag kommer ju inte att kunna sy nåt på ett tag. Men jag har laddat upp med talböcker så jag inte ska förgås av leda innan jag är ok igen.

Tänk att jag hann skriva så här mycket och inte ett enda avbrott... det var allt länge sen det!

Här i det gula huset är det lite kaosartat... men det går säkert över det med! Det brukar ju göra det!
Vintern är i antågande och halkan ett faktum på skuggiga ställen. mörkret är kompakt och jag längtar redan efter ljuset!

Ha det gott...ni  alla som tittar in här.
Kram
Bibbi

Lite nytt i fåtöljen...

... kan behövas i min stol som även används av fyrfotingarna i familjen!!

Remsorna ligger på fortfarande... det blev ju lite kvar efter min pläd och då passade det ju bra till fåtöljen! Jag gillar att sy av remsor... det är ju såå roligt!!

Fåtöljen blir lite ansträngd av att både Märta och Hilda gillar att ligga i den. Nu blir det lite lättare än innan att hålla rent och snyggt, så även jag kan sitta där när jag vill läsa eller lyssna på en talbok! Det är rättvist... tycker jag, fast det egentligen är min fåtölj... ju! Våra hundar är allt lite bortskämda som får ligga i både min  och husses säng... när de är bäddade förstås! Vi är ganska vana vid att ha hundhår överallt... men ibland blir det lite väl mycket av den varan!

Annars är det sig likt... symaskinerna stirrar på mig och tyghögarna vill nog bli till nåt annat än högar! Men jag kan liksom inte komma till skott med nåt utan hjärnan jobbar för högtryck med en massa annat. Ett virrvarr av "måstegöra" saker, funderingar över den kommande operationen, hur blir det med julen, bakning, städning och allt i en enda röra. Sen vet jag jag ju nånstans att det löser sig... det blir jul oavsett om jag bakar eller inte! Det är bara att stänga av hjärnspökena... men jag hittar ju inte den knappen!!

Äsch... jag tror att jag går och lägger mig, drar täcket över huvudet  och hoppas att sömnen överfaller mig!! Sen får det bli en bättre dag i morgon och en del ska väl ändå bli gjort. Nåt roligare än att städa kanske. En tur in till stan för att besöka tygaffären kan vara ett lagom projekt... ja så får det nog bli!!

Sov gott  alla goa vänner och var rädda om er!
kram
Bibbi