Så var det gjort!

Det är inte enkelt men det går!

Det blev ju ett riktigt paket av det hela.Jag fick vara övningsobjekt under operationen med en assistrenande handkirurg som såg till att allt blev rätt. Så bra att jag kunde hjälpa till med att en läkare fick träna lite!Nu fick jag fick veta att jag gått alldeles för länge med min värk!  Det hade uppstått en inflammation som gjorde senor och vävnader mer förtjockade än de skulle behövt vara. Man kan tydligt se att du haft ordentligt ont sa läkaren och undervisade sin elev! Vad gör man när man blir hänvisad till hjälpmedelscentralen för att köpa handledsskydd istället för att få en remiss till handkirurgen? Men nu är det gjort och nu återstår läkning och träning. Tillbaka om 2 veckor för borttagning av "boxhandsken" och stygnen. Det blir en gipsskena ytterligare några veckor, så det blir ingen städning eller några gardinbyten för min del innan jul!

Det är ju bara såå mycket jag inte kan göra själv! Det ärr allt tur att jag inte är ensam hemma på dagarna. Att breda på en macka går ju inte ens... jag måste fundera ut nåt knep för att kunna det. Att klä på mig var inte heller enkelt... det lyckades tack vare att jag kunde krångla mig ur behån utan att knäppa upp den igår kväll. Den fick ta samma väg som byxorna idag. Att gå på toa är ju också en utmaning... inte visste jag att den högra armen är så mycket kortare än den vänstra!!?? Listan på allt jag inte klarar är jättelång... men jag ser det som en utmaning den kommande tiden!

Det var en liten rapport från det gul huset mellan hav och sjö i norduppland. Nu måste jag vila lite.

Kram

Bibbi

Att baka...

... verkade vara nåt att göra så här sista dagen innan handen paketeras för en tid framöver.Saffransbröd ska det ju var så här års... och vanliga bullar så klart. Det dröjer väl ett tag innan jag kan baka igen gissar jag! Sen har jag lagat lite mat för de närmaste dagarna och i frysen finns redan en del så vi svälter antagligen inte ihjäl!

Jag fick op.tiden ändrad till mitt på dagen idag då det tillkommit fler operationer som måste gå före! Men jag har ju ingen brådska och det kan ju vara skönt att slippa stiga upp före fyra i morgon bitti! Allt kommer säkert att gå bra bara de inte ställer in alltihop när jag kommer ner till Uppsala!

KM har varit till strokemottagningen för undersökning idag och det finns inga hinder för honom att köra bil igen ... så gissa om han är glad nu. Rakt som om han fått livet tillbaka :D Men så klart är det skönt att han kan få köra igen nu när jag inte kan göra det på ett tag! Så vi behöver ju inte bli sittande hemma om vi inte vill! Jag vet ju inte hur illa det kommer att bli för mig att skriva nåt här... men det får vi väl se!

Nu ska jag in i duschen och skrubba mig med Descutan och sen blir det en tidig kväll för mig.

Håll nu tummarna för att allt går bra!
Kram
Bibbi

Nöjessömnad... enbart!

En väska av ett provbroderi kunde det ju bli . Nåt roligt ska man väl ha? Men jag svor svavlande eder över mellanlägget som är stelt som bockhorn! Några fickor invändigt blev det också. Sen får jag väl se om den blir använd eller om den får hamna i skåpet!

Här är det lite deppigt... inte jag... men KM som igår var glad som en lärka när han kom hem ifrån vårdcentralen. Han hade fått klartecken för att köra bil igen, efter ett halvårs körförbud av läkare! Sen ringde hans husläkare idag på morgonen och talade om att han alls inte får köra förrän han varit till stroke-mottagningen i Uppsala på undersökning!! Tänk om de kunde samarbeta och ge riktiga svar till patienterna! Det där med att inte få köra är visst nåt som är väldigt svårt att kunna leva med. Trots att jag ju kan köra och han behöver bara säga till så åker vi iväg när han vill! Så idag har det varit tungt och han är väldigt påverkad av detta. Det hjälper inte vad jag säger... jag förstår ju inte hur instängd han känner sig! Men det är ju inget att göra åt det annat än vänta på en kallelse till undersökning.

Nu är det bara en vecka kvar till min operation och dagarna rinner iväg med en väldig fart! Jag har så ont i båda handlederna nu så jag längtar verkligen efter att få hjälp. Det ska bli skönt att få en början på det här som väl kommer att ta ett tag innan det är färdigt.

Mina problem med nätet kunde lösa sig på ett förbluffande enkelt sätt visade det sig när en datakunnig bekant kom och skulle titta på det. KM hade fått några pluggar på posten för ett tag sen... men han visste inte vad det var för nåt. De var till för att koppla till TV:n och routern för att kunna koppla ihop dem... men de kunde lika bra användas för att leda signalen via eluttagen från routern till min dator och vips hade jag en underbar kontakt med nätet igen!! Tänk att de där legat i en låda hur länge som helst och jag har kämpat mot ett ovilligt nät i flera månader!!

Men nu funkar det igen och jag kan uppdatera mig på vad som hänt på alla sidor jag brukar besöka! Så... för mig leker livet lite igen här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!!

Ha det gott
Kram
Bibbi

Scrapsduk och mugrugs

Scrapsen tar ju aldrig slut... hur är det möjligt att det blivit såå mycket av den varan? Har jag möjligen samlat alldeles för länge? En riktig sortering skulle också behövas!

Veckorna har gått och jag har inte kunnat göra nån uppdatering på grund av att nätet visst inte gillar mig! På andra ställen i huset fungerar det utmärkt... men inte inne i mitt rum där min dator står!! Jag kommer in... men innan jag hinner göra det jag vill är jag utkastad igen!! Men det är nu på väg att lösas med nåt som ska pluggas in i eluttagen och signalen ska kunna gå den vägen i stället för genom luften från den trådlösa routern! Det där med teknik upphör aldrig att förvåna mig!

Men det är ju inte hela sanningen förstås... livet runt mig konstrar också... en liten beskrivning kan kanske göra allt lite mer förståeligt. Igår var L till Uppsala och besökte kirurgmottagningen... äntligen! Han har två stora bråck i ljumskarna som bråkat med honom under lång tid... men på vårdcentralen tyckte man att han kunde reda sig med bråckband! Men det är ju ett livslångt problem som inte blir lättare att klara med åren... tyckte jag och han låg på och fick sin remiss. Nu undrade man på kirurgen varför han gått så länge med detta??!! Ja, det kan man ju undra!  Han får sin operation om cirka 3 månader och då har jag ju hunnit komma igen efter min operation den tjugotredje november... så det blir ju bra det. en enkel titthålsoperation ska det bli... båda sidorna på en gång! Då man inte vill söva min skraltiga make. Så långt allt gott!

Min yngsta dotter har fått diagnosen reumatism som påverkar hela kroppen... med allt vad det för med sig. Min äldsta dotter ska skiktröntga sin rygg då hon har värk i hela kroppen och remitteras till neurolog då hon fått en olidlig värk i ansiktet. Till slut ett av mina barnbarn som ska operera bort en cysta på ena äggstocken. Lite jobbigt är det... kan jag väl säga... men annars är allt bra!! En stilla undran bara... hur mycket kan man tåla??

Jag närmar mig ju min operation med stormsteg och tycker inte jag hinner med allt jag ville göra innan det är dags! Det ska bli skönt att få det gjort samtidigt som jag gruvar mig lite.Jag kommer ju inte att kunna sy nåt på ett tag. Men jag har laddat upp med talböcker så jag inte ska förgås av leda innan jag är ok igen.

Tänk att jag hann skriva så här mycket och inte ett enda avbrott... det var allt länge sen det!

Här i det gula huset är det lite kaosartat... men det går säkert över det med! Det brukar ju göra det!
Vintern är i antågande och halkan ett faktum på skuggiga ställen. mörkret är kompakt och jag längtar redan efter ljuset!

Ha det gott...ni  alla som tittar in här.
Kram
Bibbi

Lite nytt i fåtöljen...

... kan behövas i min stol som även används av fyrfotingarna i familjen!!

Remsorna ligger på fortfarande... det blev ju lite kvar efter min pläd och då passade det ju bra till fåtöljen! Jag gillar att sy av remsor... det är ju såå roligt!!

Fåtöljen blir lite ansträngd av att både Märta och Hilda gillar att ligga i den. Nu blir det lite lättare än innan att hålla rent och snyggt, så även jag kan sitta där när jag vill läsa eller lyssna på en talbok! Det är rättvist... tycker jag, fast det egentligen är min fåtölj... ju! Våra hundar är allt lite bortskämda som får ligga i både min  och husses säng... när de är bäddade förstås! Vi är ganska vana vid att ha hundhår överallt... men ibland blir det lite väl mycket av den varan!

Annars är det sig likt... symaskinerna stirrar på mig och tyghögarna vill nog bli till nåt annat än högar! Men jag kan liksom inte komma till skott med nåt utan hjärnan jobbar för högtryck med en massa annat. Ett virrvarr av "måstegöra" saker, funderingar över den kommande operationen, hur blir det med julen, bakning, städning och allt i en enda röra. Sen vet jag jag ju nånstans att det löser sig... det blir jul oavsett om jag bakar eller inte! Det är bara att stänga av hjärnspökena... men jag hittar ju inte den knappen!!

Äsch... jag tror att jag går och lägger mig, drar täcket över huvudet  och hoppas att sömnen överfaller mig!! Sen får det bli en bättre dag i morgon och en del ska väl ändå bli gjort. Nåt roligare än att städa kanske. En tur in till stan för att besöka tygaffären kan vara ett lagom projekt... ja så får det nog bli!!

Sov gott  alla goa vänner och var rädda om er!
kram
Bibbi

Kompisar bland löven

Idag är det grått, grått och ännu gråare! Snön är borta igen och regnet strilar ner... men det är 3 grader varmt och det är ju alltid något... eller hur? Men allt är lugnt och inget mer har hänt. L är lite orolig över hur det ska gå med hans "körtillstånd" efter den senaste resan med ambulansen. Han vill ju så gärna kunna köra bil igen. Men sånt avgör ju läkaren och det är bara att finna sig i vilket beslut det än blir.


Bilderna ovan tog Mita den dagen då allt stod på huvudet igen. Hon hann med att rasta hundarna och kasta lite pinnar  med dem innan jag ringde och "larmade av" igen. Det är allt tur att hon kan ställa upp såna här gånger och hundarna gillar verkligen  att vara med henne! Men hur glada de än är att stanna hos henne så blir de överlyckliga när vi kommer och hämtar dem igen oavsett hur lång tid det tar innan vi kommer.

Annars vilar kameran här... lusten att göra nåt är borta och inget blir gjort just nu... trots att jag har mycket som måste göras innan jag ska operera första handen i slutet av november! Fast jag har ju lite tid på mig ännu och hinner nog med att båda baka, laga mat och städa innan det är dags! Julen närmar sig ju och jag kan antagligen inte baka nåt innan jul sen doktorn satt kniven i mig! Men sånt är ju världsliga ting och kan överlevas!

Jag har lyckats med nåt omöjligt!! Det hände när jag skulle städa upp lite på bänken där symaskinerna står! Som alla vet, samlas det en del dam när man syr och det måste ju städas undan ibland, för att astman inte ska ta död på mig. I full fart for jag omkring med dammborsten på dammsugarslangen och flyttade maskinerna för att komma åt ordentligt. Det gick ju bra tills jag kom till overlookmaskinen som står lite på undantag i ena hörnet på bänken... jag måste ju flytta på den och då hände det! Maskinen är gammal och har ingen avstängningknapp, men jag brukar ta ut sladden för att vara säker på att inget ska hända oavsiktligt! BRUKAR var det ja... men den här gången började maskinen stampa igång på full fart och innan jag fattade vad som hände hade sladden fått sig en ordentlig "avhyvling" av kniven! Jag klarade av att stänga av innan jordfelsbrytaren löste ut... men oj så sladden såg ut!! där satt jag med skägget i brevlådan kan man ju säga!
Men lite tur hade jag allt för just den dagen kom "vår" elektriker för att installera ett eluttag i köket och han fixat det hela åt mig i en svinblink!

I somras var det häcksaxen som blev kortare när jag klippte häcken... och nu den här sladden!! Hur tokigt kan det bli egentligen? Fast jag får väl vara glad över att jag inte fått  nån stöt... på många år... ska jag väl säga! Jag har väl tapetserat med bortskruvade eluttag och sen dragit med fuktig trasa över ett sånt. Det känns inte skönt förstås. Fast det är jag nog inte ensam om... tror jag! Alla har nog nåt i bagaget som de inte gärna talar om kan jag tro!

Internet är väldigt labilt för tillfället och jag vet aldrig om det ska gå att göra nån uppdatering eller om jag kan skriva en kommentar i nån blogg jag besöker. Det är rysligt frustrerande att plötsligt bli utslängd och sen inte kunna komma in igen! Det händer varje kväll och jag blir galen av det!! Lite bättre är det på dagarna när jag som regel har annat att göra än att surfa på nätet!

Sånt är livet i det fula huset för tillfället. Men vad vore livet utan provningar det undrar jag!

Ha det gott därute och var rädda om er.
Kram
Bibbi

Mitt bidrag till utmaningen...

...som Maja lockat mig till!  Höll ju på att glömma det!

Utmaningen går ut på att leta objekt ur gamla tidningar för att återanvända dem och sy nåt nytt varje månad. Man behöver inte slaviskt följa beskrivningen utan omarbeta som man vill. Jag hittade en Fat Quarter från 2010 i mina gömmor, det var nr 4 och använde stjärnorna till min lila duk som jag sydde i Gårdskär under sydagarna.

Så blev det då ett bidrag i oktober också, nästan utan att jag tänkte på det. Jag ser nu att jag missat att quilta runt stjärnorna... så som jag tyckte var såå snyggt när jag först såg den duken i tidningen! Men det kan jag nog leva med!

Jag kan berätta att det är lite lugnare nu efter skrämskottet tidigare i veckan! Samtidigt vill jag tacka för alla hållna tummar och det stöd ni ger när det händer nåt jobbigt! Det är gott att ha så fina vänner som ni alla är. L. har hämtat sig men är lite orolig för att det ska hända nåt igen och det är ju lätt att förstå. Jag går väl också lite på spänn, men det blir nog lugnare bara det får gå lite längre tid. Inget blir ju bättre av att man oroar sig det vet ju var och en, men att sen omsätta det i verkligheten är en helt annan sak.

Det är kallt utanför vårt gula hus nu och rimfrosten har färgat gräsmattan helt i silver... fullmånen lyser och det förklarar ju kylan. Vi får nog inse att vintern nog kommer lite tidigt i år vare sig vi vill eller inte.

God natt till er från mig.
Bibbi