Ska det aldrig bli lungt...

... det undrar jag?!

I morse ringde telefonen och det var läkaren på vårdcentralen som ville tala med mannen i huset... men han var ute med hundarna. Hon hann ringa en gång till innan  de var tillbaka så jag förstod att det var nåt speciellt.
När det ringde den tredje gången svarade han och fick då veta att de prover han lämnade igår var såå dåliga att han måste åka till Uppsala för kontroll och behandling för att det inte skulle uppstå fler proppar. Så det var bara att packa väskan och ge sig iväg.

Kvar står jag och funderar över vad det här är för nåt? Ska det aldrig bli lugnt hos oss? Man säger att det finns elände så det räcker åt alla... men det verkar som om det mesta fastnar hos oss!

Kylan gör ju inte att man mår bättre precis... inte blåsten heller. Men jag tog hundarna på promenad när han åkte och det var faktiskt liiite varmare idag än det varit på sista tiden. Vi gick en lång runda och jag kände att det nog skulle kunna gå att göra nåt utanför väggarna idag!

Märta har svårt att koppla av när husse inte är hemma... hon står i timmar och spanar neråt vägen.

Ger sig inte i första taget... hoppas att han ska komma snart!

Några solar som är till glädje hur kallt det än är och  mycket det än blåser. Jag tog ett tag ute i växthuset för att samla tankarna. Sådde minigurkor och körsbärstomater... sent men det blir som det blir. Lite mer tagetes sådde jag också... för de som är på gång räcker inte... behöver minst 300st längs gången. Lite annat finns där ute också... men det har varit så trögt i år med den här kylan... så vi får se hur mycket det blir till slut. Jag har sått så här sent förr när det varit liknande väder och det brukar gå bra och plantorna växer bara det blir varmt. Städade undan en del och fixade. Resten får jag ta i morgon... jag ska ju ha nåt för händerna då med.

Hortensian är ju en  lite känsligare blomma... så den väntar på altanen där det är lite jämnare temperatur därute!

Rosorna står på köksbordet... lika fina som de var i fredags när jag fick dem.



Hilda sitter i soffan på altanen... där är varmt och gott när solen skiner tycker hon!

Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland för tillfället... lite tomt är det att vara ensam med hundarna.