Ett rejält skrämskott...

... fick vi uppleva idag! Allt upprepade sig efter nästan 6 månader utan att nåt hänt! Men plötsligt var orden borta igen och oron påtaglig... förvirringen och alla tecken på att nu är det dags igen, fanns där. Mitt i matlagningen kunde L inte läsa ett enkelt recept på en salladslag! Rädslan förlamade mig och hoppet flög all världens väg... igen! Men jag kan ju tågordningen och snart kom ambulansen tjutande och väckte upp vårt höstslumrande grannskap.Ambulanspersonalen börjar kunna vägen till oss vid det här laget, en av dem var med förra gången så hon visste vad det gällde! De åkte före in till Gävle och jag kom efter med hundarna i bilen för att överlämna dem till dotter Mita, som avslutade sitt arbete och tog emot dem! Hur många gånger har jag inte fått lita på att hon ska kunna hjälpa mig när det kniper?

 Men på väg upp till sjukhuset ringde L och sa att han skulle få koma hem igen! Man hade inte hittat nåt som tydde på nån propp eller blödning och efter kontakt med strokeläkaren ansåg man att det ska räcka med en ökning av Warandosen. Så nu är vi alla  hemma igen efter en orolig eftermiddag och nu kan vi bara hoppas på att det inte händer nåt mer. Frågan dyker upp om VAD det var som hände?? Hur kan man vara säker på att det inte var en förvarning om nåt större? Vad annat kan vi göra än att tro att de vet vad de gör på sjukhuset? Oron kommer ju att jaga mig igen och sömnen blir inte bättre av det här. Men vi får ta dagarna som de kommer och försöka att inte oroa oss. 

Nu i dagarna är det ju 6 månader sen det sist hände nåt och det skulle kunna bli dags att L skulle få köra bil igen och det har han ju längtat efter. Vi får väl se hur det blir med det nu!

Jag har fått tid för operation av ena handen den 23 november och jag hoppas att nåt inte ska hända så jag måste skjuta upp det. Jag blir väl lite handikappad under några dagar efter det och behöver då ha en frisk andra hälft till stöd. Men den som lever får se!

Eftersom jag inte hade några nya bilder utöver denna så får den tjäna som lite "ögongodis" idag. Cornelia hade lagt upp bilder med tryckta disktrasor som julkort och då tänkte jag att jag kunde visa mina broderade!

Sytt har jag inte gjort på ett tag nu igen. Det snurrar en massa idéer i huvudet men det blir inte mer än så! Fast jag vet ju att jag vaknar till igen rätt som det är och gör ett litet tyck. Så ni får ha lite tålamod med mig! 

Håll era tummar för att allt ska gå bra här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Kram 

Bibbi