Kompisar bland löven

Idag är det grått, grått och ännu gråare! Snön är borta igen och regnet strilar ner... men det är 3 grader varmt och det är ju alltid något... eller hur? Men allt är lugnt och inget mer har hänt. L är lite orolig över hur det ska gå med hans "körtillstånd" efter den senaste resan med ambulansen. Han vill ju så gärna kunna köra bil igen. Men sånt avgör ju läkaren och det är bara att finna sig i vilket beslut det än blir.


Bilderna ovan tog Mita den dagen då allt stod på huvudet igen. Hon hann med att rasta hundarna och kasta lite pinnar  med dem innan jag ringde och "larmade av" igen. Det är allt tur att hon kan ställa upp såna här gånger och hundarna gillar verkligen  att vara med henne! Men hur glada de än är att stanna hos henne så blir de överlyckliga när vi kommer och hämtar dem igen oavsett hur lång tid det tar innan vi kommer.

Annars vilar kameran här... lusten att göra nåt är borta och inget blir gjort just nu... trots att jag har mycket som måste göras innan jag ska operera första handen i slutet av november! Fast jag har ju lite tid på mig ännu och hinner nog med att båda baka, laga mat och städa innan det är dags! Julen närmar sig ju och jag kan antagligen inte baka nåt innan jul sen doktorn satt kniven i mig! Men sånt är ju världsliga ting och kan överlevas!

Jag har lyckats med nåt omöjligt!! Det hände när jag skulle städa upp lite på bänken där symaskinerna står! Som alla vet, samlas det en del dam när man syr och det måste ju städas undan ibland, för att astman inte ska ta död på mig. I full fart for jag omkring med dammborsten på dammsugarslangen och flyttade maskinerna för att komma åt ordentligt. Det gick ju bra tills jag kom till overlookmaskinen som står lite på undantag i ena hörnet på bänken... jag måste ju flytta på den och då hände det! Maskinen är gammal och har ingen avstängningknapp, men jag brukar ta ut sladden för att vara säker på att inget ska hända oavsiktligt! BRUKAR var det ja... men den här gången började maskinen stampa igång på full fart och innan jag fattade vad som hände hade sladden fått sig en ordentlig "avhyvling" av kniven! Jag klarade av att stänga av innan jordfelsbrytaren löste ut... men oj så sladden såg ut!! där satt jag med skägget i brevlådan kan man ju säga!
Men lite tur hade jag allt för just den dagen kom "vår" elektriker för att installera ett eluttag i köket och han fixat det hela åt mig i en svinblink!

I somras var det häcksaxen som blev kortare när jag klippte häcken... och nu den här sladden!! Hur tokigt kan det bli egentligen? Fast jag får väl vara glad över att jag inte fått  nån stöt... på många år... ska jag väl säga! Jag har väl tapetserat med bortskruvade eluttag och sen dragit med fuktig trasa över ett sånt. Det känns inte skönt förstås. Fast det är jag nog inte ensam om... tror jag! Alla har nog nåt i bagaget som de inte gärna talar om kan jag tro!

Internet är väldigt labilt för tillfället och jag vet aldrig om det ska gå att göra nån uppdatering eller om jag kan skriva en kommentar i nån blogg jag besöker. Det är rysligt frustrerande att plötsligt bli utslängd och sen inte kunna komma in igen! Det händer varje kväll och jag blir galen av det!! Lite bättre är det på dagarna när jag som regel har annat att göra än att surfa på nätet!

Sånt är livet i det fula huset för tillfället. Men vad vore livet utan provningar det undrar jag!

Ha det gott därute och var rädda om er.
Kram
Bibbi