Jag vet ju att hösten närmar sig när de blommar... men jag njuter verkligen av att se dem slå ut. Slagregnet kom ju igår kväll och rörde om i blomstånden fast de klarade sig bra trots allt.
Två olika stånd finns i rabatten och de kommer år ifrån år. Ettåringar stod det på påsarna när jag sådde dem för rätt många år sen... men de kommer troget tillbaka och det gör då rakt ingenting.
Regnet i går kväll... ja det var ju inte bara regn... hu vad det åskade! Våra hundar har aldrig varit såå rädda, inte ens för nyårssmällarna. De visste inte var de skulle ta vägen... nära mig, men ändå inte, bakom möblerna i vardagsrummet eller i duschen i badrummet... nä inget var tryggt nog och det varade i en evighet tyckte jag! Det värsta är att inte kunna hjälpa dem i deras skräck. Så småningom drog ovädret vidare ut över havet, men hördes länge även på avstånd. Sen var det omöjligt för mig att sova förstås. Så natten blev lång och sömnen nästan noll.
Min plåga fortskrider... nu värker handleder, knän, vrister och fötter. Det känns som om nån vrider om nåt vasst i de leder som verkar infekterade... en omedelbar smärta som sen klingar till dov värk och en väldig känslighet mot yttre påverkan som sitter i länge om jag stöter emot nåt. Det känns inte bra att gå så här och bara vänta på ett svar på remissen... jag funderar så klart över vad som händer i lederna under tiden.
Jag försökte sitta vid symaskinen en stund idag men utfallet var inte så bra förstås. Fötterna behöver högläge så mycket som möjligt för att inte sprängvärka. Att fötter kan göra såå ont...det visste jag inte!
Det är allt tur att KM är bättre och kan avlasta mig lite... med betoning på lite. Han får så klart vara försiktig då såret är långt och inte läkt ännu. Men... ingen infektion syns till, förbandet byttes idag och det ser fint ut. Så det finns ju ändå glädjeämnen... om jag bara får gräva lite grann!
Livet går vidare i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland.
Ta det lugnt därute i sommaren som nu ser ut att bli lite blöt ett tag!
Kram
Bibbi
Vilka underbara bilder du tagit på blommorna. Så trist med din värk som inte vill gå över, hoppas du snart får besked om remissen. Kram
SvaraRaderaTack... det är nog blommorna som är underbara. Nej... det vill inte gå över tråkigt nog. Men det är väl bara att tro på det bästa!
SvaraRaderaKram
Nu ska du se till att bli bra- du som jobbat inom sjukvården och allt… Ställ KRAV!!!
SvaraRaderaSkönt att höra att GM (mannen med guldbyxorna) artar sig och dina giraffer är sagolika. Det var min pappa som kallade alla rudbeckior för giraffer……..
Det är inte roligt att läsa om hur du har det... för att då inte tala om att det ÄR roligt för dej att ha det som du har det.
SvaraRaderaRing och ställ frågor. Berätta hur det är. Var inte en tålmodig patient!!!!
Tänker mycket på er, men det hjälper ju inget, förstås.
Vackra blommor. Men det hjälper inte heller. TUR ändå att det finns något att glädja sej åt (oinfekterat sår!).
Kram på er!