söndag 8 september 2013

Vad ska det bli tro??


Det kan ni få fundera lite på... för det dröjer väl innan det här är färdigt! Men... jag har skurit till allt och det är ju en god början... eller hur? Jo det är sant... jag har ju sytt lite också. Samtidigt har jag tagit reda på scrapsen och färdigställer dem samtidigt! Det är praktiskt det... tycker jag!

Veckan har gått... igen då och jag har varit till Uppsala och träffat reumatologen! Det blev en upplevelse och inte vad jag trott att det skulle bli! Man ska inte tro att man vet. Den kvinnliga läkaren började med att fråga... många frågor och sen sa hon: När remissen kom in till mig och jag läste vad som stod där om  din problem tänkte jag direkt att det här ser ut som Sarkoidos!! Jag tappade hakan fullständigt och sa: Det har ju två av mina barn haft!! Då finns det ju anlag för det i släkten fick jag veta! Mina grabbar var långt mycket sjukare än jag varit... sa jag lite tvivlande. Man kan ha olika grad av påverkan och jag har haft en lindrig variant... trodde den goda doktorn. Reumatism trodde hon inte på och det gör ju ingenting, kan jag tycka. Det får ha varit vad det vill... det är över och jag ser framåt igen! Mina prover ser bra ut och ledvärken är en påverkan som kan bli kvar... men den kan också bli bättre. Så nu är det bara till att se få tillbaka flåset och hålla igång igen.

Sarkoidos är en immunsjukdom som kan sätta sig var som helst i kroppen och orsaka väldiga skador på lungor, hjärta och andra organ... många blir väldigt sjuka och skadorna kan bli bestående. Min yngste son har bara 60% lungkapacitet kvar och har väldiga problem med sina fötter... medan den äldste klarade sig utan men... fast han var väldigt sjuk under många månader.

Så kan det bli och det är bara att ta nya tag och sätta igång den här skraltiga kroppen igen. Trädgården har en del att säga om min insats i sommar och jag får ta tag i det som måste göras innan det blir riktig höst. Men det får allt bli i den takt jag orkar... för krafterna har verkligen sinat under den här sjuktiden! Men livet ser mer positivt ut nu kan jag känna!

Skrivet en solig söndagsförmiddag i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland.
Ta hand om er och njut av vädret så länge det varar!
Kram
Bibbi


12 kommentarer:

  1. Grattis till att Du fått en diagnos och utan att förstå (!) känns det som att den diagnosen är att föredra fram reumatism?
    Kul att Du kommit igång igen med sömnaden.
    kram

    SvaraRadera
  2. Så skönt att få veta varför du har vart dålig. Jag säger som Gunilla, utan att riktigt veta känns det ändå positivare än reumatism. Väntar med spänning på vad det ska bli av dina tillskurna bitar! Kramar Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig glad över att jag inte blev sjukare än jag var och att jag nu känner mig bra igen!!
      Färdigställande av förarbetet dröjer allt lite men det känns roligt att vara på g igen!
      Kram

      Radera
  3. Huvudsaken är att Du mår bättre, tycker jag!
    Det du syr ser fint och intressant ut!
    Kram//Maja

    SvaraRadera
  4. Jag mår bra nu, men lite skavanker får man väl räkna med!
    Det är nödvändigt att sy det här... innan jag tar itu med det som Du och Gunilla skickade. Deadline är den 13 oktober då ett av barnbarnen fyller 18 år... men sen ska det bli nåt snyggt som blir mitt!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Åh, Bibbi! Det där är naturligtvis ingen rolig sjukdom heller... men den verkar ju ha släppt sitt grepp om dej och gett sej iväg på annat håll. Även om du nu inte är helt och hållet återställd ännu, så kan vi ju alltid hoppas att du faktiskt blir det! Så bra!

    Ta nu allt i lagom takt och stressa inte med varken det ena eller det andra, så kommer krafterna nog tillbaka vad det lider.

    Kram å kli!

    SvaraRadera
  6. Nä... men jag hade ju en väldig tur trots allt... så jag känner nog att det går bra nu!
    Sen kommer krafterna nog krypande så småningom. Jag tar det hela med ro!
    Allt har sin tid och det man inte hinner blir ogjort. Så är det bara!
    Ta det lite lugnt du med... så du kan läka ordentligt!
    Kram och kli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommentaren ovan är så klart svar till dig Nela!! Jag var visst lite trött! :D

      Radera
  7. Hej och god morgon!
    Det där jag skrev... om lust att skriva å sånt... det bottnar i att det finns de som har synpunkter på just det. Vad jag skriver, eller egentligen på vad jag INTE skriver/visar i bloggen. Och jag tycker att min blogg är min och jag gör väl precis som jag själv vill där, eller hur?! Men samtidigt var jag lite för feg för att skriva dem det på näsan... jag borde ha lagt till nåt om att man läser min blogg om man finner nöje i det, och kan LÅTA BLI om man inte gör det.

    Men, men... det ville jag inte skrika ut i hela världen just där och då. Får se vad som händer framöver. Är så trött på att lägga energi på strunt.

    Kroppen min återhämtar sej med stormsteg och igår "sprang" jag litegrann. Ytterligt sakta, men ändå. Kändes helt okej och det var ju kul!

    Kram å kli!

    SvaraRadera
  8. Bra! Blogga ska man göra när man känner för det och inte för att tillfredställa andra som väntar sig nåt speciellt av en!
    Man ska inte lägga tid på strunt... det kan andra göra om de vill.
    Så bra att du mår bättre och kan springa lite :D
    Ha en skön vilsam helg
    Kram och kli

    SvaraRadera
  9. Ja nu ska du se att saker och ting börjar reda upp sej, du har fått en diagnos och du är redan från tidigare bekant med sjukdomen eftersom dina söner har haft det så du vet hur du skall tackla den. Nu ska du se positivt på framtiden.
    Alldeles underbara tyger du skurit till och ser väldigt spännande ut det du börjat sy, vi väntar tålmodigt på fortsättning.
    Sköt om dej!

    SvaraRadera
  10. Alltså… Bibbi! Jag vet nu en hel massa saker i världen. T ex vet jag vad det ska bli av bilden ovanför… men så finns det sånt som jag inte vet och absolut vill veta också! Jag fick nämligen för mig att jag ville veta hur Cornelia Raggsocka pratar! Alltså om hon pratar skånska som den skäuning hon är eller mer åt det norrländska hållet som hon nu varit ett antal år. Jag frågade! Hon retades! Jag vet inte ett dugg mer än innan! Alltså frågar jag dig: pratade hon som de i landskapet långt därnere, eller som en norrlänning? Biter på naglarna av ren nyfikenhet! ;) Måtte du nu öppna din sida här de närmsta dagarna, annars vet jag inte vad jag gör… jag kanske måste åka uppåt och lyssna på'na!:D

    SvaraRadera