Ett litet ljus i mörkret var ett doftande kuvert som låg i brevlådan en dag för ett tag sen. Tre underbart härliga tvålar däri. Det fick mig att skönja lite ljus en stund. Anne-Marlen som skickat dem till mig! Jag orkade vara lite glad en stund. Tack snälla Anne-Marlen! Jag är också väldigt glad över alla mail som kommit under den här tiden... men har inte orkat svara på dem! Tack för dem! Datorn har stått oöppnad för det mesta.
Vad är det då som orsakat mitt mörker? Om jag bara kunde svara på den frågan vore jag glad... men jag kan spekulera lite. När KM fick sin operation efter tio månader av elände i början på oktober trodde jag att allt skulle bli bättre... men det blev inte så. Om det var då jag började släppa efter lite vet jag inte... men det blev väldigt jobbigt. Sen dess har jag vandrar omkring i limbo. Krafterna bara rann bort medan jag gjorde det sista ute inför vintern. Det är ett stor företag att gå ut med hundarna... varje litet motlut efter vägen är som ett oöverstigligt berg. Jag är så otroligt trött! Allt är jobbigt och sömnen är som bortblåst hur trött jag än är blir det bara några timmars sömn på natten. Nu har KM åndå blivit så bra att han kan avlasta mig lite när det gäller dessa promenader och det är skönt.
Jag har pratat med husläkaren och bett om en tid för undersökning och jag fick en tid den tjugoåttonde nov. Prover togs igår så jag hoppas att läkaren hör av sig om de skulle vara väldigt tokiga.
Att jag äntligen orkar göra en liten uppdatering är väl ett tecken på att det börjar bli bättre... hoppas jag! symaskinerna står tålmodigt och väntar på att jag ska vakna till... men lusten finns bara inte.
Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland nu i november månad 2014. Jag ger inte upp utan studsar nog snart upp igen som en leksaksdocka med en blyklump i botten.
Ha det gott och sköt om er.
Kram
Bibbi
En stor kram till dig!! Immi
SvaraRaderaTack vännen!
SvaraRaderaOh så skönt med ett livstecken från Dig, även om det var deppigt!
SvaraRaderaDet är nog en normal reaktion, när Du varit tvungen att hålla Er båda uppe, så kan Du nu slappna av och då kommer reaktionen.
kram
Jag har tänkt på dig så mycket och oroat mig så när det var helt tyst så länge här. Att du var lite mindre glad märkte jag ju när jag var hos er i det lilla gula (fast du höll masken bra, du!) och det var så roligt att se att Mannen mådde så bra efter sin operation. Så bra att du har fått prover tagna och att läkarbesök stundar (fast varför ska det dröja så jämt!).
SvaraRaderaNovember är just ingen större uppåtmånad ändå men jag hoppas så att du hittar guldkornen där ändå. Så otroligt glad jag blev över uppdateringen!
Må bättre NU! Kram, Hillevi
Datorn har stått på undantag och jag har inte gjort nåt vettigt. Men jag var glad över att du kom och min dag blev lite ljusare då. Det blir nog bättre snart och ljusare när snön kommer( ett tunt lager bara)
RaderaKram till dig och lite kli till Ankan!
Jag tillhör inte dem som har fyllt på med brev, varken via mail eller "riktiga" och det skäms jag för. Men tänkt på dej har jag gjort, både nu och då. Varit inne och kikat lite här då och då, men det är längesedan det hände nåt. Det har bekymrat mej, men jag har nog aldrig trott att det skulle vara så här illa.
SvaraRaderaNu hoppas jag att du hittar en väg att gå, en väg att komma tillbaka på. Utan alltför många uppförsbackar!
Stor kram!
Du ska då rakt inte skämmas Nela!! Du har nog med allt du har att ordna med! Det går nog åt rätt håll nu när jag kommit på att öppna datorn lite. Det blir så sakta bättre!
RaderaKram till dig och hälsa Sture
Aj då, är det så illa. "Det är synd om människan" uttryckte sig Strindberg, kan ibland hålla med honom. Hoppas att du så sakteliga kommer på "rätt köl". Kram.
SvaraRaderaStrindberg var rätt så klok han... åtminstone när han sa det! Jag kravlar mig nog upp.
RaderaHoppa att allt är bra hos er.
Kram och klia alla skägg
Snälla, rara Bibbi! Kliv ur den där förbaskade gropen nu! Gropar är till för små Hildor under varma sommardagar! Den svalkan kan vi vara utan nu i november! :)
SvaraRaderaDet är ALLTID soligt och ljust i det lilla gula huset mellan hav och sjö i Norduppland och snart är det dags att planera all vårsådd av de femhundra tagetesarna! Heja, dig!
Just idag tittade jag i datorn ser dina uppmanande rader! Jag kämpar med näbbar och klor för att komma upp till ljuset igen ska du veta! Jag vinner säkert!
RaderaMen 500 tagetes blir det aldrig mer... tror jag!!
Ha det gott... nu ska jag titta vad du hittat på medan jag tyckt synd om mig själv!