söndag 13 maj 2012

Nån däruppe vakar över oss...

...åtminstone ifrån grannens skorsten!!


Hussen är fortfarande kvar på sjukhuset... för att man vill övervaka  inställningen av waranet då det fortfarande finns verkan av trombyl i hans kropp! Den senaste röntgen (TEE) gav ett resultat även den. Ett litet hål finns i hjärtväggen... det troligen funnits hela livet, men inte givit några besvär förrän på äldre dar. Där kan blod smita igenom och då renas det inte i njurarna utan går orenat ut i blodomloppet och fastnar i de små kärlen uppe i hjärnan om man har otur och det kan man ju säga att L har haft.

Men det känns ändå skönt att de letar och hittat nåt påtagligt som de kan göra nåt åt! Vi vet ännu inte om det behövs nåt mer än waran för att det inte ska hända nåt mer... men det får vi väl veta när han skrivs ut.

Jag känner mig som om jag blivit överkörd av en ångvält. Nu när spänningen släpper förstår jag hur spänd och orolig jag faktiskt varit under den gångna veckan. Det ska bli skönt att få hem honom igen och kunna tänka på nåt annat än bara elände! Kanske till och med det kan bli nåt gjort här hemma med allt som väntar på att göras färdigt!


Äntligen har solen tittat fram... det behövdes verkligen.


Lite godisletande på gräsmattan behövdes efter ett par timmar ensamma hemma medan matte åkte iväg till barnbarnet Alice som konfirmerades idag. De behövde inte vara ensamma sååå länge för Emma kom  ifrån jobbet vid tre och då "landade" hon hos hundarna en stund innan matte kom hem. När Emma åkt hem stannade vi ute i solen ett tag och en liten näve torkad lever blir spännande för två nosar att leta efter!


De har lärt sig att leta tillsammans och söker av en plätt i taget för att hitta godiset fort!

Det känns lite mer hoppfullt här i det gula lilla huset nu och jag vill säga tack för allt stöd under den här tiden.
Ha det gott därute!! !!

21 kommentarer:

  1. Härliga övervakare! De gjorde nog susen och sedan med sol och värme kommer ni igen, allihopa. Leta godis är toppen, det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får ta alla goda tecken till sig... även om de levereras av... måsar!! Tänk att det kär så roligt att leta godis i gräsmattan... det skulle jag inte gilla :D
      Men solen gillar jag!!

      Radera
  2. Tack själv Bibbi!
    Du stöttar och uppmuntrar och nu hoppas vi att allt ordnar upp sig för er i det gula huset!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad ska man med vänner till om man inte stöttar och tröstar när det behövs... fråga mig... jag vet du Maja!
      Kram

      Radera
  3. Så skönt att det verkar gå åt rätt håll. Snart har du nog din "gubbe" hemma igen.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att tänka sig att det skulle gå åt nåt annat håll... även om risken fanns! Vi väntar hundarna och jag!
      Kram

      Radera
  4. Varje litet litet myrsteg i rätt riktning känns toppen! ATT de faktiskt hittar nånting är också positivt, tycker jag. Då finns det ju en chans att reparera saker o ting och det är bra.

    Förstår att du är trött och slut... vem skulle inte vara det efter all denna oro?!

    Stoooor kram och en massa kli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo du... trött är nog inte ordet... men det fixar sig så småningom. Allt annat får väl vara så länge!
      Massa kli levererat och kramen suger jag på en stund till... den var ju stoooor.
      Kram

      Radera
  5. Så skönt att de hittat något. Håller tummarna för att det ordnar upp sig nu. Glöm nu inte att ta hand om dig själv också! Kramar Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den som söker den finner nåt... så även läkarna! Jag är ett maskrosbarn så jag överlever... men tack för att du tänker på det!
      Kram

      Radera
  6. Vad skönt att höra, ett steg i rätt riktning.
    Sköt om dig så att du har krafter kvar/ L8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ork och kraft är nog färskvara... som man får jobba lite för att behålla. Men med näsan i riktning framåt ska det nog ordna sig så småningom!
      Ha det gott

      Radera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Hej, Bibbi!
    Vad glad jag blir att läsa att det är lite lite bättre, hoppas att allt blir bra nu i den lilla gula huset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anastasia... allt är väl inte bra än, men det blir nog bättre bara värmen och solen kommer. Det hjälper nog till tror jag... och när liljorna blommar :D

      Radera
  9. Ohh så skönt att läsa att Husse är bättre!! Hoppas ni har honom nu eller åtminstone snart!
    Vilken bra idé att kasta ut godis på gräsmattan, det ska jag nog testa att göra åt Prinsessan & Hulliganen ;)
    Kram Lizzan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack du... han är hemma, men jag känner mig fullständigt slagen till slant. Fast det går väl över!
      Godisletande är en bra grej... att leta mikroskopiska flisor av levergodis är verkligen spännande och tröttande för hundnosar!!
      Lycka till med det!
      Kram

      Radera
  10. Han är hemma?!!! Men det är ju iallafall ett steg i rätt riktning, väl?

    Bibbi! Tusen tusen tack för alla söta kommentarer i min pysselblogg, jag blir verkligen glad. Om jag skulle kunna visa mitt rum med mina grejor..? Tja, kanske... nån gång... det är bara att tänka sej vilken överbelamrad soptipp som helst, så ser det ut! *S*

    Kram och kli till berörda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. du Nela... jag skriver för att jag tycker om det du gör och du gör det förbaskat bra!! Så sträck på dig!! Soptipp... jo jag tackar jag... men den har väl inte varit gratis? Det vet jag av egen erfarenhet... när jag ser mig omkring :D
      Kram och kli!

      Radera
  11. Käre Bibbi

    Ja, jag hoppas at nogon deruppe vaker över Er og inte bare grannans måger.

    Det er nogle helt fantastisk billeder, du fotograferer. Jeg njuder af dom alle, dine hunder og dine blommor .

    Jag önsker Er alt bra i det lilla gula huset mellan hav och sjö i norduppland og hoppas fort at få höra goda nyheter :-)

    Knus
    Vibeke i DK, hvor det er så kallt og blåsende, som var det höst väder

    SvaraRadera
  12. Tack Vibeke... du är såå välkommen att titta på de bilder, som min kamera låter mig ta och som ger mig ro och lugn i själen. Alla blir ju inte bra... men nån gång emellanåt kan det bli en bild som är lite bättre än de andra! Då blir jag såå glad!
    Glad blir jag också för att du tittar in och skriver lite ibland!
    Knus

    SvaraRadera