torsdag 16 februari 2012

Äntligen orkar jag skriva lite...

... idag är dagen efter Märtas operation.


Klockan var 07.30 i går morgon när jag lämnade henne hos veterinärkliniken för att operera bort livmoder och äggstockar. Det var inte roligt... men jag visste ju att det måste göras! Allt gick bra och jag kunde hämta hem en lite sömnig och ostadig vovve igår klockan 16.00... men hon kunde gå själv! Man hade hittat en juvertumör när hon rakades inför op. Den togs bort samtidigt... när hon ändå var sövd! Livmodern såg inte frisk ut och den skickades på analys tillsammans med tumören, det blir till att vänta 2-3 veckor innan svar kommer.


Vår Märta har hunnit fylla åtta år under den här jobbiga tiden vi haft med hussens sjukdom... så det har inte varit läge för nåt kalas till Märtas ära :D. Men jag tror att hon är rätt nöjd ändå!

Husses diagnos blev än värre än vi trott... han har åtta (!!) proppar sittande på olika ställen i hjärnan... så det var kanske inte såå konstigt att han höll på att lämna oss när det hände den där ödesdigra  måndagen. Vi vet ännu inte vad man kan göra för att lösa upp dessa proppar eller hur man ska förhindra att det kommer fler! Neurolog ska konsulteras från vårdcentralens sida och sen får vi bara hoppas att det inte händer igen!!
Verkningarna av dessa proppar är inte roliga... de påverkar hans humör och han är arg för det mesta och känner att han inte klarar tekniken som han kunnat före och det mesta ÄR ju teknik idag. Sjukdomsinsikten är inte heller på plats så han vill gärna göra saker han inte kan just nu! Och då finns jag där att "skjuta" på.

Roligare kunde vi ha i det gula huset... men det är som det är och det är bara att gilla läget!!

16 kommentarer:

  1. Tusen tack för dina rader, Bibbi. Jag förstår att det är mycket annat som prioriteras just nu och att livet inte är det lättaste att leva. Men du orkar, det vet jag, och förhoppningsvis kommer "bättre tider" och ni landar i en vardag som är hanterbar.

    Jag tänker på er!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack själv... det är skönt att ha vänner speciellt när det blåser som det gör hos oss!! Vi hoppas verkligen på bättre tider även om det kan ta tid och att mina krafter räcker...
      Stor bamsekram!!

      Radera
  2. Märta klarar allt! Vilken duktig hedenhösare hon är. Så ledsamt att höra om Trojas bäste vän. Jag hoppas att de finner en lindring där. Anhöriga får ta stora smällar och jag är också där just nu. Nätterna är inte så roliga. Tack, mina hundar och mitt underbara jobb som skingrar tankarna. Sen vet jag, Bibbi, att du vet hur du ska gå vidare, annars hade jag väl aldrig frågat dig om råd, vettu!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hedenhös Märta ger sig inte i första taget... hoppas vi!! Vi hoppas nu på ett bra svar när det kommer! Hon är så tapper vår Märta... lite trubbel är det ju med tratten, men hon lär sig fort att parera.
      Just nu känns det inte som om jag vet nåt över huvudtaget och att jag inte orkar med det jag vill. Men det blir nog nån sorts vardag i det här med. Även för dig Hillevi! Tack för ditt fina mail och dina tankar!

      Radera
  3. Svar
    1. Tack snälla Ullis... kramar kan man aldrig få för många. De lägger sig som bomull runt hjärtat!

      Radera
  4. Oj, oj, oj! Det är verkligen inte lite som tynger dig... Det sägs att man inte får mer än man orkar bära, men ibland undrar man ju.

    Stor kram från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä du Birgitta... man säger ju det. Jag tycker allt att lite väl mycket landar hos mig. Nog har jag fått min beskärda del för länge sen.Undrar vilket mått som används vid fördelningen av svårigheter??
      Tack för dina ord!

      Radera
  5. Tänker på Dig!
    Stor Kram!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Maja... även "cyberkramar" räknas in på plussidan!! Och stärkande tankar mottages tacksamt!
      Kram tillbaka!!

      Radera
  6. Käre Bibbi

    Det er svårt at hitte ord, men jag er mycket tacksom for dine rader. Tack at du orkade.

    Jag skickar mine varmeste tanker og hälsninger.

    Knus
    Vibeke i DK.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du Vibeke... det var ingen som lovade mig ett liv helt på solsidan... men ibland blir det bara för mycket och krafterna tryter! Men jag kämpar på ett tag till och hoppas på ett under!
      Dina tankar och hälsningar ligger tryggt alldeles intill mitt hjärta!! Tack!
      Knus... jag gillar det ordet :D

      Radera
  7. Har tänkt mycket på hur du har det, har saktnat dina inlägg på bloggen. Just nu har du ju det rätt tungt och det kan nog vara så svårt att tackla när ens närmaste blir personlighetsförändrad. Hoppas man snarast hittar någon lösning för din man. Och hoppas din lilla Märta piggnar på sig igen. Kram Catarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Catarina... livet blir inte alltid som man trott och man får snällt ta det som kommer. Tufft är det... men det finns ingen annan väg! Solen skiner i alla fall
      Kram

      Radera
  8. Jag har tänkt så mycket på dig och undrat hur du har det i ditt gula hus. Nu blev jag så glad när jag såg att du gjort ett inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag kan säga till tröst mer än att så länge det finns liv finns det hopp. Jag hoppas såå att allting blir så bra det bara kan för er just nu. Jag ska hålla alla mina tummar och tår för att de snart hittar en lösning och att lilla Märta blir helt frisk.
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt har sin tid du June och man får ta svårigheterna med det goda som händer. Ingen får nåt löfte om ett liv utan sånt som gör ont!

      Stor kram och tack för att du bryr dig!

      Radera