Det kom ett uppmuntrande kort....

... med tänkvärda ord och tröst!


Det är jättefint att vila ögonen på och trösterikt att läsa!! En massa detaljer att finna allt eftersom jag tittar på det. Tack Cornelia för ditt jättefina kort... du är så otroligt duktig på det där!! Orden kan inte vara mer träffande... hur djupt man än faller kan man ta sig upp igen, bara man vill!!

I går kom min yngsta dotter och hennes dotter hit och jag lagade mat till oss. Rödspätta stod på önskelistan och det blev väl mottaget. Det är bra att nån av dem kommer för då blir det av för mig att laga mat. Det är väldigt lätt att dagen går utan riktig mat och det är ju inte såå bra med tanke på att jag ju måste orka när L kommer hem också!! Vi vet ju inte riktigt hur mycket kraft det här kommer att kräva i fortsättningen.

Konstigt nog kan jag sova, åtminstone halva natten. Framåt fyra vaknar jag och då gnager oron och tankarna på vad som kan hända fortare än vi anar. Tankar på hur livet kan bli och hur det kommer att bli i fortsättningen. Om oron för att det ska hända igen och hur påtagliga sviterna kommer att bli. Det kan jag ju inte veta men fantasi har jag så det räcker. Jag vet att L har en stor rädsla för att bli så skadad att han blir beroende av ständig vård. Han vill INTE bli en grönsak... och säg vem som skulle välja det om det fanns en valmöjlighet?? Nej... man får bara hoppas att det aldrig händer!

Idag är det ögonbottenfotografering , röntgen av halspulsådrorna och magnetkameraundersökning på schemat. Det är ju bra att de undersöker ordentligt innan de skickar hem honom. Han ligger ju på strokeavdelningen som ju är en akutavdelning så där får man inte ligga när man blivit stabiliserad... då är det hem som gäller och det oroar mig lite. Tänk om det händer nåt hemma... igen! Den oron är större nu... när jag vet att de konstaterade redan förra gången detta hände att L har åderförfettade halspulsådror! Dock inte så mycket att det var läge för att göra nåt åt det... då... det är ju ett år sen det!! Hur är det möjligt att man inte berättar sånt?? Måste inte husläkaren få kunskap om såna saker ?? Eller är jag lite ljusblå om jag tror att det finns en kommunikation mellan sjukhus och vårdcentral?? Det är ju ändå vårdcentralen som har det eftervårdande ansvaret? Jag blir inte klok på hur vårdapparaten ska fungera om det inte finns samarbete mellan akutsjukvården och vårdcentral!! Eller ska den inte fungera... kanske! L hör ju numera till den "tärande" delen av befolkningen. Tankarna är många och det kommer hela tiden nya frågor!

Jag får i alla fall komma dit idag och skaffa mig en egen uppfattning av hur han mår och det ska bli skönt. Imorgon är det ju en vecka sen han blev inlagd och MYCKET har hänt under den tiden!
Här snöar det för fullt och jag hoppa verkligen att den omtalade "snökanonen" inte ska sträcka sig ända hit... för snöskottning är nåt som jag inte klarar med min artrosskadade nacke!!

Så har vi då kommit ett steg längre i det gula huset mellan hav och sjö medan snön dalar ner. Vi börjar förbereda oss på att hussen ska komma hem igen till två hundar som bara undrar var ha tagit vägen. Sen har vi bara resten att ta tag i!!
Ha det gott därute  och stort tack till er alla som stöttar och tänker på oss!!