Borttappade ord...

...förvirring ... blåljus och sirener!

Det har börjat om igen!! Igår eftermiddag började mardrömmen igen. Jag kunde återigen inte förstå vad L ville säga... han började om och om igen men det blev ingen riktig mening. Han blev ledsen... han blev arg och han ville absolut inte till sjukhuset igen. Bara stanna hemma och låta allt vara. Men jag kunde ju inte bara sitta och se på och inte göra det jag lärt mig för att lindra skadorna... så ambulansen kom snart med tjutande sirener. Sen gick det inte många minuter förrän de åkte och jag stod där igen med våra oroliga hundar. Jag rastade hundarna och packade in dem i bilen och åkte iväg in till stan... lämnade dem hos min yngsta dotter Mita och barnbarnet Emma och körde upp till sjukhuset.

Där var det rena kaoset...  sjuka människor överallt i väntrum, korridorer och behandlingsrum. Inte en enda plats ledig och L låg på en bår i korridoren. Han kunde prata om än inte så redigt och klart som jag önskade att han gjort. Röntgen var gjord och vi fick vänta en stund på svaret. Svaret kom och det visade inget... alltså en "Tia" igen... men det blev inläggning och man började leta en sängplats.

Jag såg mig omkring och undrade hur man kan uppehålla patientsäkerheten med alla dessa sjuka som låg och satt överallt??!! Vilken omänsklig situation för alla som behöver hjälp och vilken outhärdlig press det måste vara på personalen som måste jobba i detta kaos! Ingen personlig avskildhet, inga skärmar, människor, unga som gamla packade som kreatur i en järnvägsvagn. Vad har hänt med vården i Sverige... det undrar jag !??

Min äldsta dotter Carina och hennes två barn kom för att se hur allt var och vi väntade och väntade och till sist hade de kunnat få en säng på lungavdelningen som ligger på samma plan som strokeavdelningen där man hade stängt för nya patienter då magsjukan grasserar där... även den här gången!! Jag får vara glad över att han inte blev lagd där då!

Natten har varit lång och sömnen uteblev så klart... men det kan man ju leva med ett tag. Vid halv sex i morse ringde L och var ganska oredig och han fick inte mycket sagt... men höll med om att han nog skulle försöka sov lite till. Han hade mått illa under natten.

Vid ronden bestämdes att man ska ta kontakt med Uppsala och att göra en ny röntgen idag. De vill antagligen inte att det ska bli samma  elände som det blev förra gången och det vill ju inte jag heller. Nya rön har ju visat att 4 av tio patienter som får en "Tia-attack" utvecklar en Stroke inom 2-3 dagar... så nu gäller att hålla hoppet uppe!! Det är ju bara tre månader sen sist!!

Så... alla vänner där ute håll tummarna för oss! Vi behöver det just nu i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!