Nån däruppe vakar över oss...

...åtminstone ifrån grannens skorsten!!

Hussen är fortfarande kvar på sjukhuset... för att man vill övervaka  inställningen av waranet då det fortfarande finns verkan av trombyl i hans kropp! Den senaste röntgen (TEE) gav ett resultat även den. Ett litet hål finns i hjärtväggen... det troligen funnits hela livet, men inte givit några besvär förrän på äldre dar. Där kan blod smita igenom och då renas det inte i njurarna utan går orenat ut i blodomloppet och fastnar i de små kärlen uppe i hjärnan om man har otur och det kan man ju säga att L har haft.

Men det känns ändå skönt att de letar och hittat nåt påtagligt som de kan göra nåt åt! Vi vet ännu inte om det behövs nåt mer än waran för att det inte ska hända nåt mer... men det får vi väl veta när han skrivs ut.

Jag känner mig som om jag blivit överkörd av en ångvält. Nu när spänningen släpper förstår jag hur spänd och orolig jag faktiskt varit under den gångna veckan. Det ska bli skönt att få hem honom igen och kunna tänka på nåt annat än bara elände! Kanske till och med det kan bli nåt gjort här hemma med allt som väntar på att göras färdigt!

Äntligen har solen tittat fram... det behövdes verkligen.

Lite godisletande på gräsmattan behövdes efter ett par timmar ensamma hemma medan matte åkte iväg till barnbarnet Alice som konfirmerades idag. De behövde inte vara ensamma sååå länge för Emma kom  ifrån jobbet vid tre och då "landade" hon hos hundarna en stund innan matte kom hem. När Emma åkt hem stannade vi ute i solen ett tag och en liten näve torkad lever blir spännande för två nosar att leta efter!

De har lärt sig att leta tillsammans och söker av en plätt i taget för att hitta godiset fort!

Det känns lite mer hoppfullt här i det gula lilla huset nu och jag vill säga tack för allt stöd under den här tiden.
Ha det gott därute!! !!