En smultronblomma...

...gör väl ingen sommar... men den följs snart av fler!

Ensam är stark... tänkte den nog och slog ut sina blomblad!!
Det vill inte bli nån riktig värme har i norduppland... men det går ändå att vara ute och få lite gjort!

Två altangolv körde jag rena med högtryckssprutan  i går. Det är ett tungt göra när man har så klena händer,  men det gick rätt så bra. Förra året blev det inget sånt gjort därute... så det behövdes verkligen nu! I morgon kan jag nog dra på olja och sen kan vi börja använda vår härliga paviljong... som jag nu lärt mig att den heter ;) Den som gått under namnet pergola hos oss! På TV:ns Trädgårdsdags talades det om detta! Jag får allt ge mig... för jag vet ju att en pergola är en ställning med klätterväxter i utefter och över en gång... men har haft lite hjärnsläpp när det gäller pergola!!. Så nu får jag försöka vänja mig med att tänka rätt. Vår paviljong (bild ifrån förra året)  

Jag slipade lite också lite på trädgårdsmöblerna... som jag hade börjat med när L hastigt blev sjuk tidigare... och det är ju inte heller nåt bra jobb när händerna värker och har tappat kraften. Men om jag gör lite i taget så går det. Lite duttande lite med grundfärgen på den nya altanen blev det också... det är så mycket som ska målas på eländiga ställen, som under takfoten  och för att inte tala om det höga brutna innertaket som jag inte ens har börjat med än!. Den som inte gör nåt annat än målar kan ju säkert rycka på axlarna åt det lilla  projektet... men jag gör det INTE!! Några nappatag med ogräset hann jag också med innan det var dags att sluta för dagen. L har klippt gräset och håller på med att slå kanterna.

Ungefär på samma sätt har den här dagen också gått med den skillnaden att det har varit liiite varmare idag. Jag var bara tvungen att ta det tag med dammsugaren inne i huset... det blir ju lite si och så med det när jag är ute och jobbar på. Men ibland är det bara så att det måste till en genomgång om vi inte ska drunkna i hundhår, grus och damm! Det blir allt lite skönare efteråt!

Symaskinerna står där inne och tittar anklagande på mig när jag är i närheten. Men så är det för mig på sommaren. Jag hinner inte sy just nåt... men borde ju göra färdigt gardinerna till köket som ligger och väntar på de sista sömmarna.

Tänk att sitta därute i paviljongen i skymningen, med en kopp varmt kaffe och lyssna på koltrasten ... det är nästan obetalbart det! Då glömmer jag hur trött jag är och att ryggen nästan gått av!

Vi njuter allt lite i vårt gula hus mellan hav och sjö i norduppland... gör det ni också därute!!
Kram!