Vildvuxet...

...är nog det snällaste man kan säga.

Idag har hussen i huset ont i ryggen (kan det vara den nya madrassen tro... eller kudden?) så jag tog hundarna på en lång tur mitt på dagen... innan jag lagade mat. Vi kom till ett ställe där det växte det högsta ogräs jag har sett... tror jag! Tistlar och annat ogräs var en bra bit högre än jag är... i och för sig är ju jag inte speciellt lång... men ändå.  Det kändes lite surrealistiskt att gå som i en skog av ogräs! Jag vet inte att jag har sett så högt ogräs tidigare... men det kan ju ha undgått mig förstås! Hundarna var som synes mindre imponerade... vaddå stanna så mitt i ingenstans?! Hilda tyckte det var besvärligt... hon har ju valpar, åtminstone en som måste ha mat och Märta var som vanligt ovillig att titta in i gluggen! Dessutom mullrade det neråt sydligare delar av Uppland och Märta ville helst gömma sig i det höga gräset eller springa hem. Stackars krakar som är så rädda för åskan! 

Efter matlagning och allt som följer med det, gick tre i familjen  "ner i vila" och jag röjde av köksbordet och mackade pläden och så klart till spraylimmet slut mitt i och jag fick använda det gamla beprövade sättet med säkerhetsnålar. Men det går ju det med om man måste! Jag har inte börjat kvilta än... jag fick ju en del råd i bloggen men har inte kunnat bestämma mig. I morgon ska det ju bli regn så då kan jag ägna dagen åt kviltningen.

Ännu en dag har gått och augustidagarna är nu lätt räknade i det gul huset där mycket arbete fortfarande inte är gjort därute!! Men det kan kanske komma några fina dagar i september.

Så ta vara på de fina dagarna om det kommer några fler.

Kram 

Bibbi